De är på utdöende, men ibland…

..dyker det upp en. Igår kväll. Det är hamburgerfestival, säger kyparen. Till och med en efterrättshamburgare. Den serveras dock inte med french fries. Men det är inte hamburgare jag tänker på. Det är damen. Hon kliver in i sidled. Hon är liten. Lite krum. Går i sidled. Liksom kastar fram det ena benet och hasar det andra efter sig. Muttrar på spanska. Går fram till buffén. Plockar lite. Smakar. Inte nöjd. Vid utgången finns ett bord med en kasse med plastformar. Roomservice delivery. Hon lyfter locken – smakar. Muttrar. Går. Det är inte hennes mest nöjda dag.

Frukost idag. Här kommer hon igen. Tar en skål med jordgubbar och en kartong mjölk. Ställer sig vid ett bord där en man sitter. Tar en servett från bordet. Inte den närmaste servetten utan en som hon måste luta sig över mannen för att nå.
Och så ställer hon sig där. Vid bordet. Stirrar på mannen. Han fattar vinken och byter bord. Det var hennes stol. Nöjd doppar hon jordgubbarna i mjölken och fortsätter vara unik.