Schiphol

Titta det snöar och influensarna har bara ätit 4 nuggets….

/ Hans Lind / Leave a comment

Men jag hade tur som befann mig på ett hotell när det började plinga om inställda flyg. Hotellet skrattade och sade att jag måste gilla hotellet eftersom jag ville förlänga en dag till. Vi kom fram till att det inte handlade om det utan om att inte gilla snöröjningen eller brist på snöröjningskapacitet på Schiphols flygplats.

Det fortsatte plinga inställningar – och jag såg väderleksprognosen och bokade tåg i stället. Men KLM ville offra mig på ett flyg på torsdag via München. Nej. Jag har en schäfer som kommer hem till mig på onsdag kväll. Jag bokade tåget. Där jag nu sitter och lyssnar på lågmälda tyska pensionärer.

Och tåget lämnar med 1 minuts försening. Bara.

Och eftersom det är ett tyskt tåg – så kommer konduktören först. Följd av 3 poliser.

Ränderna går inte ur.

Jag hade inte samma tur i december 2012 – då hann jag komma till Schiphol men inte därifrån i första taget. 1 cm snö och ont om avisningsapparatur men gott om avvisningsbesked och så slirade de där traktorerna som skulle pusha ut planet. Det blev en natt i en fåtölj och sen första bästa flyg till Madrid på morgonen. Väskan kom dagen efter – men hotellet tröstade med att de har jamen bellota på frukostbuffeten.

  • Nu tågar poliserna genom tåget igen …..

Då förstår jag att tåget nu befinner sig i Tyskland.

Och så kommer en sur dam och tar upp beställning. Hon ler inte.

Åter till influensarna och Nuggets. Jag förstår att de som påbörjat sin resa och sitter pladask på Schiphol har ett helvete. Det gäller att inte ha påbörjat resan när cancelleringarna börjar plinga in.

Då kan man faktiskt vara i rörelse – även om 18 timmar efter planerad avresa.

Och rörelsen går genom vinrankorna.

Och medan det plingade om inställda flyg och mer snö – så blev det mer än 4 nuggets.

Den 3 *** krogen på Grand Hotel Trois Rois var stängd för helguppehåll. Men Brasseriet på samma hotell hade förplägnad som överträffade 4 nuggets.

Pilgrimsmusslecarpaccio. Ett perfekt ägg (64C )

  • Där gick poliserna genom tåget igen. Nu var de 4 istället för 3

Och så en Rossini-biff med perfekt gåslever sittandes uppepå. Och en dessert med kastanjekräm.

Jag ska ta mig till Köln och sen ströva i 30 minuter innan tåget till Bryssel tar fart.

Det kommer två hundar i kväll. De stannar 10 dagar medan ägarinnan med dotter ska ta sig till Rovaniemi. Hoppas de inte flyger via Schiphol. En av hundarna – Babylon – är en schäfer. Det blir första schäfern sedan Arman dog. 3 1/2 år.

Passerar Freiburg.

Det ser rullande ut.

Tillbaka till de som sitter pladask. Någon har stått i servicekänsla i 12 timmar säger de. Obegripligt. Varje gång mitt flyg har blivit inställt så har det efter det beskedet tagit 1 minut och så kommer länken med information om vilket flyg jag kan välja istället. Men nåja – även de flygen har ju ställts in. Så varför stå i kö för att få en ombokning? Eller så är det som Aftonbladet beskrev influensernas brist på laddare till mobilen. Också en märklighet. En influensa-människa utan mobilladdare?

Under tiden närmar jag mig snön

Och där kom den

Run! Run like the wind!

/ Hans Lind / Leave a comment

But I didn’t run like the wind. I ran like a bowling ball all the way from gate F4 to D68. Through security check. Through passport control. In 15 minutes

My flight from Nairobi was over one hour delayed. Next flight to Stockholm …… gate closing in 20 minutes. 20 minutes to enter Schengen.

–No way! You will not make it...said the purser on the Nairobi flight.

– But try! Try! Run like the wind!

KLM staff at F4; -“Hurry!!!”

–You are the ones who are delayed!!” was the obvious answer.

And I made it . I might have stepped on other people’s toes. I might have scared some old ladies.

I knew that all flights today and tomorrow were fully booked due to Air France strike and end of Easter holidays. So running was the only option.

And finally at gate D68 …. and boardingpass not accepted . “Seating problem”.

But it was a good problem. Upgrade to business where an angel purser took care of me. Cold water. Wet towels. Cava.

And :-Can I make you happy with another bottle of cava?

But then.. Which flight did you come from? the angel asked

–Nairobi

– Oh. We are waiting for passengers from that flight! It wasn’t necessary to run….

Flight left 25 minutes after timetable.

 

And landing at Arlanda. Where is the message saying the suitcase did not make it? I dont find it on my phone. Messenger? No. Twitter? No. KLM app? No.

But there’s the suitcase. It’s not sweating. It managed to get on the plane. Faster than me.

Smart gjort – Kenya Airways!

/ Hans Lind / Leave a comment

IMG_0967-”I haven’t seen you in a long time!”
Väskinplastaren hälsar glatt. Han kommer att väva in min resväska i 5 meter gladpack. Det stjäls utav attan på Jomo Kenyatta International Airport.
Jag känner mig nöjd. Jag kan ju inte resa så mycket eftersom Väskinplastaren har saknat mig. Passkontrollanten däremot nöjer sig med
-:”Four fingers please!”
Det är mina fingeravtryck han vill åt. Han får dem.
Nairobi flygplats. Hårdkokta ägg och långsamma säkerhetsköer. Eftertänksamma avplockningar av livremmar och nyckelknippor. Långsam eftertanke. Kan det tänkas finnas mer metall någonstans i en ficka som man aldrig har stoppat handen i?
Själv har jag placerat all metall och elektronik i väskan redan i rulltrappan. Men det har jag inte mycket för eftersom köbildarna tror sig ha metall någonstans i ett ställe där någon kan ha placerat metall i. Dem.
Kenya Airways nya – nåja relativt nya – Dreamliner luktar surt. Obestämbart surt. Sätena är flammiga av resenärsspill. Det är en 8 timmars plåga. Hostande till vänster och barnsparkar bakifrån.
Men den italienska filmen om pappan som vill uppfostra sina vuxna barn men som själv blir uppfostrad samtidigt dödar 2 timmar av flygtiden.

Men – denna nya Dreamliner har toalettsitsen och ringar som inte går att placera i upplyft läge. De ramlar ner! Perfekt – det gör att alla måste sitta och kissa. Inget spill här inte. Ett torrt toalettgolv som resultat. Fantastiskt!

Dessutom är det kolsvart inne på toaletten om man inte låser dörren. Inte ett halvmörker som på andra plan. Det hindrar dock inte dem som inte hittar ljusknappen – som inte finns – att sitta ner (stå går ju inte) med halvöppen dörr.

Alltså ska man inte välja sittplatser närmast toaletterna.
Schiphol är varmt. Trångt. Köigt. En genomrusning. Svettig framme vid gaten. Planet är försenat 30 minuter. Eftersvettning.

KLM är snäll mot kycklingarna står det på smörgåsboxen. Jag äter upp kycklingköttet. Jag är inte snäll.

Stockholm ler. Solen skiner.  Jag är framme.

Semestern är slut men resorna börjar

/ Hans Lind / Leave a comment

IMG_0698.PNGHemåt. Framme i kväll.

Resa i morgon. Dar Es Salaam för 2 nätter. Sedan en vecka hemma. Och en vecka i Palestina. 2 nätter hemma och en vecka i Casablanca.

Arbete. För Casablanca behöver jag läsa 150 sidor dokument – idag – omkring ACP-EU Cotonou avtalet. För att kunna säga något klokt om det.

Amsterdam var en dimma. Väderdimma.

I Paris hade Marxist Leninistiska Kommunist Partiet precis satt upp sin banderoll när jag lämnade.

I Amsterdam sprang det busslaster med kinesiska turister. De färdas i grupp. De går i grupp.

Schiphol har långsam säkerhet.

-“Har du tagit fram alla vätskor?”

Frågan upprepades tre gånger.

Som om jag skulle bära på vätskor.

IMG_0710En rysk handbollsspelerska har lämnat sin ryggsäck obevakad.

Den är säkert full med vätskor.

Amsterdam – dag 1

/ Hans Lind / Leave a comment

IMG_0620.JPGNej. En Amerikan i Paris var inte vad jag ville se inför en helg i Paris.

Istället blev det Eva Green med nånting om peculiar kids på ett barnhem och sedan en kongolesisk läkare i en fransk by och 2 avsnitt av Modern Family och ett sömnpiller som heter Arrival. En lingvistiker som pratade med bläckfiskar från yttre rymden.

Inte bra.

 

Men maten på Kenya Airways var bra. Och  äntligen har de köpt nya filmer. Det var lite rundgång ett tag.

Nu i Amsterdam.

-“Vill du köpa en plastpåse?”

-“Nej.”

Ungefär så.

It’s a mans world…

/ Hans Lind / Leave a comment

Jag ser en kvinna.
Hon plockar disk.
Resten är män. Resande Män.
Alla tittar ner i sina datorer.
Utom kinesen som öppnade dagens första champagneflaska.
0615 i gryningen.
Leve han.

Men långt bort i loungefjärran hörs ett barn.
Ett upprört barn.
De Resande Männen vecklar ihop sina ögonbryn och hamrar lite extra på sina datorer.

Det märks nog att jag är uttråkad

Två Resande Män sover djupt.
Hoppas de har lång tid till nästa flyg.
De sover så djupt så de blinkar inte ens när champagnekorkarna flyger.
Kinesen har fått sällskap.

Under tiden i Peru – dit jag är på väg – har kardinal Cipriani uttalat sig mer korkat än vanligt.

“Det finns politiker som vill tvinga på andra sina privata åsikter
Säger han.
Och försöker tvinga på andra sina privata åsikter.

Men nu är klockan 0930 och champagnekorkarna flyger tätt.
Törstigt folk.

I natt skulle jag se film.
KLM hade bra urval.
Den italienska som jag längtat efter.. den som vann Oscar.
Efter 3 minuter insåg jag att jag redan hade sett den.

Ok då. 12 years a slave. Somnade efter 5 minuter.
Inte lyckat.