Hakan Juholt. Nagot med forsvarsutskottet. Thats it. Sedan kan jag inget mer. En relativt anonym riksdagsman som partiledare? Jo, det har val alla andra partiledare ocksa varit. (Det tar just nu lite tid att ladda ner SAPs sajt om Juholt – det ar val fler an jag som vill lasa om vem han egentligen ar och vad han vill). Och se .. det var ju bara militart det som fanns att hitta dar.
Ar inte karln i smalaste laget politiskt for att bli partiledare?
Stig Malm och flera andra rasar over valberedningen som inte far fram kandidater som partiet kan enas om. Man rasar over de distrikt som tassar runt och konspirerar. Men ar det stalinism i form av att ombuden far satta sig ner och bara trycka pa ratt knapp? Ar det konspirationer som pagar bland en del distrikt?
Njae.. Det handlar mer om att det inte finns nagra riktigt solklara kandidater som man vet skulle bli rostvarvare och ledare en lang tid framat.
Nu har man krattat igenom partiet och det dar “javisstja! sjalvklart!”-namnet finns inte. Det finns ett antal “i brist pa annan sa”-namn. Men genom det tankandet missar man att de flesta partiledare som finns idag borjade som “jahaja- och vem ar det?”-namn.
Sa det ar bara att vaga – mitt tips; Tank – vem skulle jag vilja kopa en begagnad cykel av och lita pa att den ar ok?
Inte for att jag tror det finns cykeltjuvar bland kandidaterna – men vem litar du pa nar det stormar? Tank inte “vem gar hem hos valjarna” – forty valjarna spretar at alla hall och kanter.
Jag tror mer protesterna mot valberedningen handlar om vanmakt. Var ar det starka namnet? Och det finns inget. Ostros eller Juholt? Det sprittar inte rikigt i valsedelsfingret for endera av dem.
Duktiga byrakrater – men visionarer? Ledare? Nope.
Socialdemokrater i slutfasen av nominering av kandidater till partiledarposten. Ett antal män som är utseendemässigt och politiskt rätt lika. Byråkrater. Det är som PP Kucszynsky i presidentvalen i Peru – en duktig tjänsteman men med väldigt få tankar om hur han vill utveckla politik, men väldigt många tankar om hur förvalta politik.
Ska socialdemokraterna ha en ledare som är ett uppsamlingsheat – den som fångar upp partiviljan och kompromissar fram något som passar de flesta? Eller ska de ha en visionär ledare som tar risker, pekar ut vägen och förenar politik och vision?
En Sommestad. En Pagrotsky. Kanske en Palm. Men sen är det tomt. På visionärer.
itsallabouttransparency 