Nairobi

Afrikansk mat måste vara mer än ….

/ Hans Lind / Leave a comment

Image

 

Jag hör honom försöka förklara för sin mamma.

-“Det är en vit klump, majsmjöl som har blandats med vatten och så ligger det kokt spenat, eller inte riktigt spenat, men liksom något grönt ovanpå.  Nej, inte gräs! Utan som en sorts kål.. Men det smakar inget. Absolut inget!”

Image

 

Sedan beskriver han köttet. Mamman låter nöjd. Inget kan betvinga den peruanska maten. 

Image

Hon är dock förbryllad.

-“Varför äter de så konstiga saker?”

Sedan fortsätter de i en timme att beskriva vad och fråga kring det han hade ätit på restaurant Amaica.

Om svenskar pratar väder – så pratar peruaner mat.

Image

 

Själv tyckte jag om kycklingen. 

Och älskade de kryddiga samosas.

Image

 

 

 

 

Män som diskuterar varför män tar till våld fast de inte tog till våld för det var de andra som tog till våld. Först

/ Hans Lind / Leave a comment

Det blev en märklig debatt. 3 studentledare i tv-studion. 

Tidigare under dagen hade det som studentledarna kallat “Mother of all strikes” – blivit mer en “Granddaughter of all strikes goes angry”. Stenar och plundring och rån – men inte så många studenter som deltog.

Nu ska det hela analyseras.

-“Varför strejkade ni? Studieavgiften skulle ju inte höjas – fast ni sade att den skulle höjas och ni därför protesterade?”

-“Jo, den skulle ju höjas!”

-“Nej.”

Sedan blev det prat om varför det blev upplopp.

-“Men det var ju polisen som tog till upplopp först!”

En bild visas på en man med machete.

-“Men han är ju inte student!”

Hur ska studentledaren veta det? Det finns ju 70 000 studenter på hans universitet.

Så vad i all friden handlade detta om?

Uppvigling av studenter med stöd från oppositionen?

Nya studentledare som ville visa sin makt?

Vem vet – men studenterna fick knappast något folkligt stöd.

Tvärtom.

 

Annat var det med lördagsdemonstrationerna i Umeå på 70-talet. Det mest “våldsamma” blev ropen till hundägare;
-“Hundägare! Plocka upp skiten!”
Och när Föreningsbanken passerades;
-“Känner ni stanken – från Föreningsbanken!”

Stenkastarstudenter

/ Hans Lind / Leave a comment

iphone 378
pojken på bilden deltog inte i stenkastning

Det blev inte Mother of All Strikes. Det blev en del studenter som protesterade mot planerade höjda studieavgifter – fast universitetsledningen rapporterade att man minsann inte hade några planer på att höja avgifterna. Det blev stenkastning och spärrade vägar – bl a genomfartsleden genom Nairobi. Det blev överfall och plundringar. Och folk höll sina bilar hemma p g a rädslan för stenkastning.
Så vad vann studenterna? Svar; inget. De förlorade. De nya studentledarnas brösttoner föll platt.

Själv fick jag åka en j-a omväg för att komma till ett möte i city.

Saknar du Lima?

/ Hans Lind / Leave a comment

Image

Ibland, men inte ofta.

Image

Det gråa blev grönt.

Det dimmiga blev hällregn.

Image

Det är tyst. 

Trädgårdstyst.

Image

 

Oryktade rykten….

/ Hans Lind / Leave a comment

-“Det kommer att skjutas på folk i bilar efter genomfartsleden Wayaki way endera kvällen!”
Han är alldeles övertygad för han har ju fått meddelandet på WhatsApp och där stod det ju att FN verifierade varningen.

Dock har FN inte verifierat varningen.
De minskar på antalet besökare, stänger bensinstation på sitt område och ber folk arbeta hemifrån för att minska bilköerna vid infarten.

-“Amerikanska ambassaden har stängt! Marinsoldater är de enda som finns kvar!

Inte sant. USA försöker minska antalet personal i Nairobi.
Inget annat.

Men rykten flyger. Någon som vet något känner sig viktig. Och flyttar förmodligen sin egen oro till någon annans knä.

Och nu blir det reklam

/ Hans Lind / Leave a comment

Parkeringen utomhus var full. Ner i källaren under Nakumatt Lavington Curve. Upp med hissen. Tryckte på fel knapp. Hamnade på andra våningen.
Ohoj!
En möbel och mattaffär som var liten. Tom. Inga kunder.
-“Folk har svårt att hitta hit. Vi har i snitt en besökare om dagen..” sade mannen i butiken.
Men han tipsade om en kommande utställning. En container hade anlänt. Mattor från Iran, Afghanistan, Pakistan.
Containern hade fastnat 9 månader i tullen i Pakistan.
Här ska minsann inte föras ut nåt arkeologiskt!
Däremot var det inget bekymmer med tullen i Kenya.
De öppnade containern;
–Skräp!!

Det är inte skräp.
Trädgården är full av mattor.

20140518-100625.jpg
Huset är fyllt av möbler.
För denna helg.
Utställning!
-“Varför öppnar du inte butiken här? frågar jag Louise, ägarinnan av galleriet.
-“Jag vet inte om ägaren till huset tillåter det..”

Vi är överens om att lokalen hon hyr vid Lavington Curve inte är lyckad.
Ingen hittar dit.
Men denna stora trädgård i det hus hon bor i – med ett tält för te och scones- är perfekt.
-“Flytta!!”
Hon tvekar.

20140518-101115.jpg

20140518-101132.jpg
Bordet med hål i mitten….. 160 000 shillings. (sisådär 12 000 kronor).
Den får vänta.

-“Säg inte att det var långt borta som det small!”

/ Hans Lind / Leave a comment

Men det var det.
Smällen hördes inte.
Jag trodde igår att det var 10 kilometer till Gikomba marknaden.
Det är det inte.
Det är 17 kilometer.

20140517-110224.jpg

Smällen hördes först när folk började höra av sig och frågade om jag var ok.
Jag tror det är värre att vara 17000 kilometer bort – än 17 kilometer bort.

Men – här kommer ett men – Gikomba är den marknad som flera arbetskamrater handlar på. Den ligger nära city – det är en stor marknad.

Men – här kommer nästa men – är det säkert att det var terrorister? I måndags var det en eldsvåda på marknaden. Flera stånd förstördes. Kan det vara konkurrerande affärsmän? Kan det vara konkurrerande bussbolag?
Vem vet?

Det enda jag vet med säkerhet är att rykten sprids snabbare än bombers chockvågor.

Men – jag ska undvika folksamlingar. Först iväg bakom en mur för att titta på mattor från Marocko.
Sedan bakom nästa mur för att skåla för Norge.

Det var under en regnig natt för 2 år sedan…

/ Hans Lind / Leave a comment

….när bulldozrarna kom. Mejade ner alla skjul i ett Mitumbaslummen nära inrikesflygplatsen i Nairobi.

Möbler, böcker, husgeråd – allt i en enda bråte i regnet. 

Men det här var för 2 år sedan.

Idag 30 kilometer norrut flyttar 63-åriga Mary in i sitt nya hem. Ett murat hus med stabila väggar istället för det skjul hon bodde i tidigare. Ett skjul med pappväggar. I väntan på hemmet har hon bott i ett tillfälligt plåtskjul. Den nya byn där de 20 damerna i kooperativet byggt upp heter “En bra plats” – eller så skulle man kunna säga att stället heter, säger Mary.

Image

Och det kan bli en bra plats. Vilken dag som helst kommer elektriciteten och då kommer vattenpumpen att börja fungera. Och då kommer majsen att växa ännu bättre.

Image

Tak över huvudet. Stabila väggar. En bra början. Men långt ifrån klart. I Mitumba var det nära till områden där man kunde söka arbete som hemhjälp. På den nya orten Malaa är det längre till arbete. Damerna är bekymrade – en del av dem bor bara under helgerna i sina hus medan de arbetar inne i Nairobi under veckorna.

Hur tjäna pengar i Malaa? är det ständiga bekymret för kooperativet. Nairobi kryper sakta närmare, men inte fort nog.

-Sälja vatten! är en bra idé som de har. Det ska komma igång så fort som elektriciteten fungerar så vattenpumpen fungerar. Och vatten behövs i området. 

-Sätta upp marknadsstånd efter vägen! är en annan idé. Kunderna kör ju förbi. Men vad ska de sälja? Bönorna är inte färdiga ännu.

Men – i väntan på inkomst. Tak över huvudet. Stabila väggar. Damer som stödjer varandra.

Klorofyllchockad hund

/ Hans Lind / Leave a comment

I Lima sveper en grå sand ner över staden från de omgivande bergen. Fuktigheten gör att dammen binds fast.
På allt.
Bristen på regn gör att den gråa hinnan aldrig försvinner.
Grått damm överallt.

Efter 40 timmars resa – eller egentligen mer… Arman hämtades 0700 Perutid för att vägas, förtullas, veterinäreras, packas in på flyget. 11 timmar senare lyfte planet. Landade 12 timmar senare. Väntan på hundhotell i Amsterdam i 20 timmar. 8 timmars flygresa. 3 1/2 timmes tull och veterinärinspektion i Nairobi.
Så det är inte 40 timmars resa. Det är 51…. och en halv.

Jag förstår varför han kissade i 3 minuter när han kom hem.

Men nu det där med det gråa och det gröna.
I morse vaknade jag av att Arman stod med tassarna mot fönsterbrädan och tittade ut mot trädgården. I flera minuter.
Vi kom hem efter 0100 i natt så då såg han bara mörker.
Nu såg han det gröna – det väldigt gröna.

Jag släppte ut honom.
Han kissade i 3 minuter.
Och sprang. Sprang.
Och springer fortfarande.
Det skulle jag inte göra efter en 51 timmars resa.
Jag skulle sova.

Och om strömmen hade gått i Lima…

/ Hans Lind / Leave a comment

1530 på eftermiddagen började det brumma i Nairobi.
Av generatorer.
Elavbrott. Inte bara på jobbet och hemma utan i hela Nairobi och mellersta delarna av Kenya och kusten.
Fel i en “substation” meddelade Kenya Power snabbt i ett SMS.
På Twitter – se bilden – meddelades också att det var ett stort fel.
Och detta följdes av en hel del frågor “Vad har hänt?” när Kenya Power precis meddelat vad som hänt.

I en annan del av världen får en busschaufför meddelade från sin central att han måste återvända till föregående station med sin buss efter en olycka där.
Han ber passagerarna kliva av.
Det gör dom inte.
Dom strejkar.
Och när han vänder bussen för att köra tillbaka går de till attack.
En man slår chauffören.
Medan andra manliga passagerare hejar på.
Och skyndar på – i ett infernaliskt kackel.
Två sätt att lösa en krissituation.
Attack eller ignorera informationen.
Samma sätt egentligen.
Lyssna inte.
Fråga.
Tjata.
Bry dig inte om informationen.
Förvänta dig att den inte finns,