….när bulldozrarna kom. Mejade ner alla skjul i ett Mitumbaslummen nära inrikesflygplatsen i Nairobi.

Möbler, böcker, husgeråd – allt i en enda bråte i regnet. 

Men det här var för 2 år sedan.

Idag 30 kilometer norrut flyttar 63-åriga Mary in i sitt nya hem. Ett murat hus med stabila väggar istället för det skjul hon bodde i tidigare. Ett skjul med pappväggar. I väntan på hemmet har hon bott i ett tillfälligt plåtskjul. Den nya byn där de 20 damerna i kooperativet byggt upp heter “En bra plats” – eller så skulle man kunna säga att stället heter, säger Mary.

Och det kan bli en bra plats. Vilken dag som helst kommer elektriciteten och då kommer vattenpumpen att börja fungera. Och då kommer majsen att växa ännu bättre.

Tak över huvudet. Stabila väggar. En bra början. Men långt ifrån klart. I Mitumba var det nära till områden där man kunde söka arbete som hemhjälp. På den nya orten Malaa är det längre till arbete. Damerna är bekymrade – en del av dem bor bara under helgerna i sina hus medan de arbetar inne i Nairobi under veckorna.

Hur tjäna pengar i Malaa? är det ständiga bekymret för kooperativet. Nairobi kryper sakta närmare, men inte fort nog.

-Sälja vatten! är en bra idé som de har. Det ska komma igång så fort som elektriciteten fungerar så vattenpumpen fungerar. Och vatten behövs i området. 

-Sätta upp marknadsstånd efter vägen! är en annan idé. Kunderna kör ju förbi. Men vad ska de sälja? Bönorna är inte färdiga ännu.

Men – i väntan på inkomst. Tak över huvudet. Stabila väggar. Damer som stödjer varandra.