De pratar de häringa Mancunians på ett sätt att jag säger ”yes” när jag borde säga ”no”. Jag förstår hälften av vad de säger. Så jag säger ”yes” och låtsas ha förstått.

Drygt 2 veckor här. Med staden i sikte. I alla fall om man kliver upp till Moss Gate Trig Point. 253 meter över havet och staden i sikte.

För att komma upp till 253 meters höjd så klafsar man i lera. Passerar stora hästar. Läser en varningsskylt om arga kossor. Hukar under ett fallet träd som blockerar stigen och krafsar med grenarna i min nacke.

Daisy agerar som om hon deltog i ett kosläpp.

Shaw. Staden som en gång var miljonärs-tätast. Textilfabriker överallt. De är nu lagerlokaler för online-kunders beställningar. Den nya världen.

Shaw – stad med 96% vit europeisk befolkning, Bara 3,2 % är utrikesfödda. Blek stad. Tatueringarna syns väldigt bra. Så fort solen kommer fram så kommer shortsen på. Även om det blåser kalla vindar.

Daisy är 4 år. Cockapoo. Allvarlig blick. 2 veckor i Miss Daisys sällskap medan ägarna Lanzarotear.

-”Vad ska man inte missa i Shaw?”

De svarade – marknad på torsdagar och musikunderhållning på lördagar på en pub i närheten. That’s it. Det är vad som händer i Shaw. Men solen skiner och spårvagnen skriker ångestfyllt.

Jag ger upp allt tjuvlyssnande. Jag förstår inte vad folk säger. De har ingen textremsa. Som tur är så har värdparet ställt in textremsa på allt på TVn. Jag tar inte bort textremsan.

Under tiden säger jag ”yes” som svar på det mesta. Och bländas av det gröna

Och blir insläpad på lokala puben

Ölen här är 30 kronor billigare än i Surrey! 57 SEK för en pint.