Manchester

Lämnar Hiya- land …..

/ Hans Lind / Leave a comment

5 timmar på ett tåg. Stenhårt säte. Jag får träsmak. Det är 17 stopp från Manchester till Bournemouth.

Innan träsmaken slog till.

Jag såg ”Je M’appelle Agneta”.

Jag tycker hon borde ha valt att bli hus- och hundvakt istället .

Jag vill se havet. Här vid havet säger de inte ”Hiya” när man möter dem. De säger ingenting. I Manchester-trakten är det ”Hiya” för hela slanten.

Och så skall när familjen kommer hem från Lanzarote. Tankeläsarfamiljen. Hur kunde de veta att Lepanto är en favorit-brandy?

God gåva.

Det var två bra veckor med miss Daisy. Det bästa sällskapet.

Egen vilja.
Stark vilja.

God vilja.

Nu vid havet.

Getterna och jag.

Och nästan Fawlty towers. Men utan en Basil som skäller på en när man påpekar fel.

  • Kommer fram 1630. Rummet är inte klart. -”Ta en öl så länge” säger receptionisten. Det var ju generöst, tänkte jag. Men sen kom notan.
  • Rummet var klart. Strykbräda men inget strykjärn. Men ”Snäll Basil” kom upp med den inom 3 minuter.
  • Säkerhetsskåpet var låst. -”You have to put in your own code” sade ”Snäll Basil”. Som om….. Men inom 5 minuter var han uppe på rummet med teknikern och fixade det hela.
  • Försökte ringa – men rumstelefonen var inte inkopplad.
  • Duschade i fotdjupt vatten. Avlopp?

Men jag sov bra. Och frukosten var anständig.

Gårdagens middag en kilometer bort var bra. Trots is i en Dry Martini. Den smakade gott men utspätt mot slutet.

Jag var länge enda gästen tills ett sällskap på 8 personer kom in. En av dem pratade oavbrutet med en mässande entonig ton. Även medan de andra beställde dryck. De satt för långt borta för att jag skulle känna igen språket. Möjligen franska. -”Arabic!” sade servitören.- Det var inte arabiska. Definitivt inte.

Jag beställde en espresso för att kunna lösa mysteriet. Men eftersom ingen av de 7 andra pratade så löstes inte gåtan. Den entonige fortsatte prata medan jag lämnade.

Getterna hade gått hem. Havet låg kvar.

Textremsa saknas…

/ Hans Lind / Leave a comment

De pratar de häringa Mancunians på ett sätt att jag säger ”yes” när jag borde säga ”no”. Jag förstår hälften av vad de säger. Så jag säger ”yes” och låtsas ha förstått.

Drygt 2 veckor här. Med staden i sikte. I alla fall om man kliver upp till Moss Gate Trig Point. 253 meter över havet och staden i sikte.

För att komma upp till 253 meters höjd så klafsar man i lera. Passerar stora hästar. Läser en varningsskylt om arga kossor. Hukar under ett fallet träd som blockerar stigen och krafsar med grenarna i min nacke.

Daisy agerar som om hon deltog i ett kosläpp.

Shaw. Staden som en gång var miljonärs-tätast. Textilfabriker överallt. De är nu lagerlokaler för online-kunders beställningar. Den nya världen.

Shaw – stad med 96% vit europeisk befolkning, Bara 3,2 % är utrikesfödda. Blek stad. Tatueringarna syns väldigt bra. Så fort solen kommer fram så kommer shortsen på. Även om det blåser kalla vindar.

Daisy är 4 år. Cockapoo. Allvarlig blick. 2 veckor i Miss Daisys sällskap medan ägarna Lanzarotear.

-”Vad ska man inte missa i Shaw?”

De svarade – marknad på torsdagar och musikunderhållning på lördagar på en pub i närheten. That’s it. Det är vad som händer i Shaw. Men solen skiner och spårvagnen skriker ångestfyllt.

Jag ger upp allt tjuvlyssnande. Jag förstår inte vad folk säger. De har ingen textremsa. Som tur är så har värdparet ställt in textremsa på allt på TVn. Jag tar inte bort textremsan.

Under tiden säger jag ”yes” som svar på det mesta. Och bländas av det gröna

Och blir insläpad på lokala puben

Ölen här är 30 kronor billigare än i Surrey! 57 SEK för en pint.

Stilla dagar i Reinach ….

/ Hans Lind / Leave a comment

Ett skall klockan 0400. Ett påbud om att vara i behov av toalett.

Varje morgon.

Ungefär som jag. Men jag skäller inte.

Men en morgon kommer skallet inte. Har Humphrey dött? Jag går ner – men han ligger och snarkar.

Sovmorgon. För oss bägge.

Till 0650.

Sedan kommer nästa skall. 0725.

Humphrey är hungrig.

Det räcker inte att skrika –”Var tyst!”

Humphrey är döv.

Vi har en rutin som börjar kännas inövad. Invand, Nästan tråkig.

Ut på promenad klockan 1200.

Nerför backen. In i skogen. Långsamheten tilltar. Sniff i liten buske. Varje buske. Vandringen tar en timme. Vi kommer ungefär 1 kilometer. Ibland 1,5 kilometer.

Sovrutin vid 22-tiden. Vattnet har jag plockat bort vid 20.00 (Alexa påminner om det) så att det inte blir många toalettskall varje natt.

Ut och kissa. Belöning med godis för att verkligen ha kissat ute i kylan.

Sov.

Skall.

Det är en vecka kvar av att väckas av ett skall. En vecka kvar att inte sova en hel natt. Men det goda med det onda är att jag kommer att sova väldigt bra om en vecka.

Hundlivet balanseras av täta rapporter från Surrey – och Alfies och Minnies fortsatt söndertuggande av samtliga julklappar de fått.

Där är det livat.

Här är det sömn.

Orättvisa.

Anklagelser.

Alfie är 2 – Minnie är 1.

Humphrey är 13.

Men lessons learned är att inte fokusera på städer jag vill besöka utan på städer jag vill besöka där det finns pigga hundar.

Orättvist.

Humphrey gör så gott han kan men 3 veckor på ett ålderdomshem är ……. i och för sig en bra träning inför min egen framtid.

Reinach. En Coop-affär som i och för sig är rätt ok. En Migros -affär som är en labyrint. En butik som säljer antika urverk. En kemtvätt. En restaurang dekorerad med häx-motiv. En bar som aldrig är öppen.

Och ett minnesmärke från 1499 där schweizarna dödade 800 Swabier – nån sorts tyskar . Och det var väl det som ledde till att landet blev ett land.

Husägarna säger sig ha joggat förbi minnesmärket ett flertal gånger men visste inte vad det var. Så nu har deras allmänbildning om blodiga platser förbättrats.

I min värld borde bassängen fyllas med röd-färgat vatten varje sommar. Men det är nog inte så.

Året är snart till ända. Det nya året startar med 3 lediga dagar i Basel. Turist javisst. Med sömn utan skall

2026 är Amsterdam NL, Ballerup DK, Manchester UK, Pencoed UK, Ballerup igen och Polis CY bokade. Samtliga hundar (9 katter (1) och höns (4) ser pigga ut.

Under tiden sover Humphrey.

2026 – ett kaninskutt bort

/ Hans Lind / Leave a comment

1 januari ska jag vakna upp i ett neutralt land. 3 veckor med 12-årige Humphrey är nästan över.

Basel. Senast jag var där sov jag på en stoppad halmmadrass som stacks. Ett vandrarhem i ett 1300-tals slott. Det måste ha varit 1981. Tågluff med sikte på Zurich och brevvännen Judith.

Vi träffades en gång senare – 1993 i Mexico. Vi kände inte alls igen varandra i hotellbaren. Jag tyckte hon såg ut som en norsk sjuksköterska. Hon tyckte jag såg ut som en IT-typ.

Nu ska jag väckas i gryningen av Humphrey som vill ut i trädgården. Men värdfamiljen säger att det är ”bara att sova igen efter det”.

Bryssel. Dagen efter Basel kommer den första schäfern jag ska ta hand om sedan favoriten dog. I sällskap med liten hund.

En vecka med dem – och sedan vila. Och så dags för barnen som kommer 5 dagar varje gång deras matte fyller år.

Amsterdam. Februari – 1 vecka. Mor och dotter Labrador.

Ballerup. Påsk och retur i juli. Hund. 2 katter. 3 höns (3 ägg om dagen). Tillbaka till Danmark där jag inte varit sedan 2014 – ett besök med aktivitet som jag bara gjort en gång och aldrig glömmer.

Manchester. Maj. Daisy. 3 veckor med liten hund. I Manchester har jag inte varit sedan 2018 – helgkurs om kooperation. Ett restaurangbesök där alla utom jag svärmade runt ett bord där nån sorts fotbollstränare satt med familj. Men kalvkotletten var god.

Efter Daisy ska jag drälla runt – 3 dagar i Liverpool – 3 dagar i Bath – 3 dagar i Banksys fotspår i Bristol. Hundfritt.

Pencoed. April – juni. 2 hundar i Wales. Där var jag ju bara för 3 månader sedan.

Och så blir det lugnt och oplanerat förutom 10 dagar i Ballerup för familjefadern ska cykla till Paris. Juli.

Pòlis – Cypern. Oktober – november. 2 hundar. 3 veckor. Sandstrand. Kallt hav. Eller Medelkallt Medelhav.

Det är 2026.

Resor – hotell är bokade. Och ombokade – för de 17 nätter jag hade bokat (turistar före eller efter hundarna och katterna och kycklingarna) bokade jag om på Black Friday och se där…. 4807 SEK billigare totalt med den rabatten. Dags för mig att börja tro att Black Friday faktiskt ger rabatt. Det är en rejäl middag med premiumviner på Nathan.

2025 ska inte överträffas. Detta år har jag knappt varit hemma mellan alla vändor till Saffron Walden, Lille, Culemborg, Porcia, Lanjaron, Hindås, Nacka, Newcastle Emlyn, West Byfleet, Redhill, Åkersberga, Skarnes, West Byfleet.