Stackars barn. Hedrad jag.
Hunden hade väntat vid grinden i 10 dagar. Ledigheten var för lång. Men sedan kom han. Nattvakten. Glad. Hunden ännu gladare. Det är nattvakten som tar hand om Arman när jag reser. Det är nattvakten som tar långa promenader i terrängen med Arman varje eftermiddag. Vänner.
Men nu har han ett annat ärende. Nattvakten (inte hunden). Ett foto och en kopia på ett födelseregistersbevis.
Hans Lind. 6 månader gammal. En total överraskning. Jag visste att han hade 4 barn. Men nu ett femte. Med ett för mig välbekant namn men för barnets omgivning ett mystiskt namn. Resten av sitt liv kommer han att få förklara varför han fick detta namn.
Jag visste om de 4 syskonen. För två år sedan hade de paratyfus. Stor oro i familjen. Men så fort de kom till ett bättre sjukhus- tillfrisknade de. De var där vi bondade. På riktigt. Nattvakten och jag. Men det började egentligen 2 år innan. Julen 2014. I den stora mataffären stod korg efter korg lastad med majsmjöl, socker och té. Julklapp till dina anställda. Men varför ska de släpa på korgar när de ska med bussen hem till byn över julen? Bättre med pengar. Dagvakten och nattvakten fick motsvarande 850 kronor vardera. Dagvakten sade tack så väldigt mycket! Nattvakten kom med en julklapp – ett foto på de 4 barnen. Och sade-:
-“För första gången i mitt liv är jag skuldfri!”
Och så är det. Man hankar sig fram. 80% av Kenyas befolkning flyter nätt och jämnt. Det går ihop dag efter dag om allt fungerar. Men går nåt snett – paratyfus, malaria, en olycka – så sjunker man. Tvingas leta efter någon som kan hjälpa – som kan låna pengar. Det finns ett sms-betalningssystem som heter MPesa. 50% av de som lever under fattigdomsgränsen använder MPesa. Inte för att betala när de handlar- utan för att skicka pengar fram och tillbaka.
Fram när de har.
Tillbaka när de behöver.
Bara 3,4 % av befolkningen har en frivillig försäkring. För de som inte har – är MPesa försäkringen. Och en källa till ständiga skulder. Och en flytväst.
Att 850 kronor kan göra en skuldfri var en ögonöppnare. Öron som hade fått varningar – du kommer att bli en bankomat – alla kommer att vilja ha pengar av dig. Må så vara – men det går att hantera. De av de skuldfria öppnade ögonen såg något annat. För att kunna hantera sin ekonomi måste man vara skuldfri eller nästan skuldfri. (Minns Göran Perssons – den som är satt i skuld är inte fri -och så drog han ner på socialförsäkringarna så stora delar av befolkningen hamnade i ökade skulder).
Vi slöt ett avtal. Nattvakten fick ett lån för att kunna planera sin framtida ekonomi. Återbetalning genom långpromenader med hunden Arman och genom att ta hand om honom när jag reser. Han är nu inne på sitt tredje lån. Återbetalningarna har fungerat prickfritt. Och framförallt har ny vänskap uppstått. Hund och nattvakt. Nattvakt och hund. Det som började för 4 år sedan med en nattvakt som höll en käpp mellan sig och hund – är nu kramar och smek och pälsrufsningar. Och en hund som varje dag -kvart i fem – sätter sig vid grinden och väntar.
Och så Baby Hans Lind. Född i ett sjukhus några kilometer från Uganda-gränsen. Jag är hedrad. Pojken har ett liv av förklaringar framför sig.
Namn betyder något. Jag minns själv berättelserna om vad jag skulle ha hetat. Nån gammelmoster från den finska sidan av familjen föreslog “Ari Petter“. Petter förstår jag- så hette ju farfar. Men Ari….. jag skulle ha fått gå genom livet som en arg Petter.
“Stig Anders” föreslog någon annan. Men det namnet hamnade på väntelista och en yngre kusin fick heta så i stället. Så det blev “Hans” efter min far och Erik efter någon obekant. Och det namnet lever nu vidare i Busia County i Kenya. Några kilometer från Uganda-gränsen.
När jag bodde i Etiopien lärde jag känna “Det här är den sista” – en kvinna med 11 äldre syskon. När jag bodde i Nicaragua träffade jag på barn som fick halva pappas och halva mammas namn. Mariberto (efter Maria och Alberto). Eller så fick man lokaliserade namn som Hilario (efter Hillary Clinton). På besök i Venezuela så stötte jag på både Usnavy och Usmail (efter US Navy och US mail).
Jag hoppas att baby Hans Linds pappa förklarar ordentligt för sonen varför han heter som han heter. Jag hoppas att den storyn inkluderar en stor fin schäferhund.
Syndaflod? Nej. Det s k Long rains – mars och april som varit intensiva men där marken inte är förberedd för vattnet. Dåliga dräneringsdiken. Ont om träd som binder fast marken så de spolas iväg med vattnet och kommer som lerväggar rasandes på sin väg mot havet.
De två presidenterna – den folkvalde och den självutnämnde (här kan man resonera i evigheter om vem som är vem beroende på vem man pratar med) har träffats och ätit middag offentligt och hållit gemensamt tal och slagit fast att det råder frid i landet Kenya.
Det är dags att ta itu med ekonomin. Statsskulden är 56% av BNP. Skatteintäkterna har minskat från 18 till 17% av BNP. Statsbudgeten har ett stort underskott _ de löpande utgifterna utgör den absoluta majoriteten av budgeten och ger litet utrymme för investeringar. Kreditvärderingen för Kenya har försämrats. Nu satsar dock regeringen på 4 områden ; bostäder, matsäkerhet, sysselsättning och hälsa. Men med vilka pengar? Lånade? Man tänker sig dra in mer skatter från utländska bolag och från penningtransaktioner. Men räcker det?
….så Marie Bergman har fel. Man kan visst komma undan politiken.
Så idel leenden. Och Tin Roof Café på Langata Link är ju ett ställe man blir glad av. Maten. Butikerna. Maten. Terassen.
Dagens höjdpunkt – trots den goda maten – var damen som stod bakom elefanten som bestämde sig för att kasta lera. På tanten. Halsen. Kinden . Låret. Elefantlera. Bara på henne av alla de skaror som stod runt med sina iPad — kameror – mobiler i högsta hugg. Jag var en av dem.
Öppet mellan 11-12 varje dag utom 25e december. 50 kronor i entréavgift. Köa med 100 andra. Stå i en ring. Och så kommer babysarna stultandes. Och publiken säger ”ooooooooooohhhhhhhhhh”. Jag med. Och de är föräldralösa. Men till skillnad från ett barnhem så har varje elefant en vuxen skötare. Ett barn på ett barnhem har i bästa fall 1/20dels skötare. Våra plånböcker öppnas så mycket lättare för elefantbabysar än för barnhemsbarn. Men däremot får man kliva in på att barnhem i Kenya – helt utan erfarenhet- och bli barnskötare. I 2 veckor och barnen fäster sig vid volontären och så drar volontären iväg. Så elefantcentrets politik – kom hit en timme – öppna din plånbok och fyll din Facebook.
Så jag kom undan politiken idag.
En mexikanska hörde en annan mexikanska. Och en till. Och en till . Och så kom flaggan fram. Och efter flaggan kom en mexikanska till. Varje mexikan reser uppenbarligen med en flagga i bagaget.
I morse fick jag Huevos Rancheros till frukost. Nästan som min första frukost i Mexiko 2 februari 1990 när jag flyttade dit. Jag minns att jag svalde och flämtade för jag tyckte tomatsåsen var stark. Jag minns att jag duschade med knipstängd mun för det var ju farligt med duschvatten. Det var februari 1990.
Det ser ut att vara lågt valdeltagande. Och till och med valstationer där valförrättarna inte har dykt upp. I västra Kenya försöker demonstranter hålla valstationer stängda. Tårgas som svar.
itsallabouttransparency 