One night in Bangkok

21 timmar i Bangkok. Varav 2 timmar i passkontrollskö. En timme på väg in i Bangkok. En timme på väg ut. På väg ut en hostande indier bakom mig. Det gav blåst i nacken. På väg in en vaggande amerikan. Han vägde från ena foten till den andra under hela tiden i kön. På väg ut – varannan människa hade inte fyllt i uppgifterna i immigrationsblanketten. Det hade jag.

På väg in. Rallydam som körde taxin. Smågator. Gränder. Genvägar. Full gas. Underbar färd.

På väg ut. Äldre herre som blev omkörd av allt och alla och som tog omvägar. Men söndag morgon är en bra dag för motorvägarna. Framme i tid för att kunna köa i passkontrollen.

Lördag kväll. Förutom torkad durian – påse efter påse – så åt jag. Brände läppar och mage. Men det var gott även om det var förvirrad service. Mitt i maten kommer en dam med fråga om jag vill beställa dessert. Inte nu när jag äter svarar jag. -”Then its too late!”

Hotellet har indiskt party på våningen ovanför. Men det är bra ljudisolering. På morgonen glittrar korridoren. Paljettattack.

Australiensisk ”champagne”. Saftiga kycklingvingar. Bra så. I övrigt var hotellet roligt.

-”Du har bokat transport från flygplatsen till hotellet” sade receptionisten när jag checkade ut.

-”Nej – från hotellet till flygplatsen!”

-”Det står från flygplatsen i bokningen!”

-”Men jag står ju här. Jag är inte på flygplatsen…”

Det rodnade sig. Alltså det rodnade sig men receptionisten rodnade.

Nu hem.

För 5 dagar. Sedan åt andra hållet. Nästa långresa.

Precis när jag håller på att somna, kastar hon sig över mig igen…

FEAA4833-E71A-4BDE-A596-37BD686DD68D-”Do you want it soft, medium or hard….?” …viskar hon i mitt öra.

-”Hard. Very hard....”… svarar jag.

Och det blir det. Hon häver sig upp på britsen och kör ner armbågarna mot mina skuldror. Jag kvider.

-”Go on!!!”

Jag kunde knappt sova i natt – så jag behövde det. Varje gång jag bytte sovställning så skrek ryggen av smärta. Så efter frukost – en deep tissue massage. Och det var vad jag behövde. Knogar, armbågar, knän mot min rygg. Hon drar i benen, hon vrider mina fingrar. Hon bänder, vrider, knådar, bankar. Efter en timme bestämmer hon sig för att börja gnida mitt ansikte och då somnar jag. Utmattad. Mörbultad.

Då kör hon in fingrarna vid nyckelbenen, klämmer. Det knakar till men inga ben är brutna. Tror jag.

Det hela avslutas med en bankningsomgång. Om jag hade slem i luftvägarna så är det borta nu.

Stark ingefärste avslutar misshandeln. And I feel  fine.

Upp i en luft…Eller inte. Historien om ett flygbolag som kippar efter luft.

image

… blev det inte. Framme vid flygplatsen igår kväll vid 19-tiden så berättar Kenya Airways att planet inte går 23.59 utan 08.30 på morgonen. Men de bokar ett hotell men inne i stan – så ut i trafiken med Bernhard som lovar hämta kl 0500 på morgonen.

Det gör han.

Men hotellobbyn är fylld av folk som ska till Nigeria, Liberia, Sydafrika. Flera inställda eller försenade plan. Många missade konnektioner.

Tekniska fel” säger Kenya Airways.

Inte. Brist på tekniker. I förra veckan blev 140 av 600 anställda tekniker sparkade. De hade inlett en maskningsaktion för högre löner. Det brukar höja lönerna. Det gjorde det i våras.

Men vi vill ha lika mycket som teknikerna i arabstaterna!” – (där det är så mycket dyrare att bo). Den högst betalda lönen som de krävde var 12 000 USD/månaden.

Det blev inget med det. Istället fick de sparken. De klagade på den nytillsatte polske VD:n.

-”Han förstår inte att man inte can do things the polish way in Kenya!”

(Ehhh… polacker har väl stor vana vid att strejka)

Så nu står flygbolaget där utan 140 mekaniker. Och passagerarna hopas på hotellen.

Det ser trots det lite ljusare ut för Kenya Airways. Staten är nu största ägare – så bankruttrisken är mindre. KLM har minskat sin andel medan de kenyanska banker som hade lån till flygbolaget har nu fått sina lån inlösta till aktier – under protest.