
Vakten och kollegan stod böjda över ett buskage. Kollegan hämtade mjölk. Det pep och väsnades i busken. En kattunge. Den hade smygit in i en annan kollegas bil och tog sig till vårt kontor. Där den bestämde sig för att pipa och gnälla.
-“Vem tar hand om katten?” – frågan förblev obesvarad. En tillfällig mamma klev in och purrade med katten i 2 dagar. In med annons på Facebook. 2 damer med plutande läppar smälte och ville ha katten men också kontakt med mig via Messenger.
Katt!
Inte en sur svensk som ska adopteras bort!

Men när plutläppsdam nr 1 lovade komma mellan 0900-1100 idag och plutläppsdam nr 2 stod i reserv så hade det hänt som givetvis händer. En purrande kattunge på 250 gram som bärs runt på kontoret smälter alltid någons hjärta. Och det är ju det bästa – en adoption inom släkten – så katten har ett ursprung och en gemensam historia med adopteraren och vi kan samlas då och då och berätta för katten hur vi alla på kontoret mindes den dagen det pep och gnälldes i ett buskage och när katten tar studenten så kommer vi att stå där med plakat med foto på en katt gömd i ett buskage.































….så Marie Bergman har fel. Man kan visst komma undan politiken.
Så idel leenden. Och Tin Roof Café på Langata Link är ju ett ställe man blir glad av. Maten. Butikerna. Maten. Terassen.
Dagens höjdpunkt – trots den goda maten – var damen som stod bakom elefanten som bestämde sig för att kasta lera. På tanten. Halsen. Kinden . Låret. Elefantlera. Bara på henne av alla de skaror som stod runt med sina iPad — kameror – mobiler i högsta hugg. Jag var en av dem.
Öppet mellan 11-12 varje dag utom 25e december. 50 kronor i entréavgift. Köa med 100 andra. Stå i en ring. Och så kommer babysarna stultandes. Och publiken säger ”ooooooooooohhhhhhhhhh”. Jag med. Och de är föräldralösa. Men till skillnad från ett barnhem så har varje elefant en vuxen skötare. Ett barn på ett barnhem har i bästa fall 1/20dels skötare. Våra plånböcker öppnas så mycket lättare för elefantbabysar än för barnhemsbarn. Men däremot får man kliva in på att barnhem i Kenya – helt utan erfarenhet- och bli barnskötare. I 2 veckor och barnen fäster sig vid volontären och så drar volontären iväg. Så elefantcentrets politik – kom hit en timme – öppna din plånbok och fyll din Facebook.










Så jag kom undan politiken idag.
En mexikanska hörde en annan mexikanska. Och en till. Och en till . Och så kom flaggan fram. Och efter flaggan kom en mexikanska till. Varje mexikan reser uppenbarligen med en flagga i bagaget.
I morse fick jag Huevos Rancheros till frukost. Nästan som min första frukost i Mexiko 2 februari 1990 när jag flyttade dit. Jag minns att jag svalde och flämtade för jag tyckte tomatsåsen var stark. Jag minns att jag duschade med knipstängd mun för det var ju farligt med duschvatten. Det var februari 1990.