
Dagen efter valet, där 46% påstås ha deltagit men där 4 distrikt ska förrätta val på lördag då de inte kunde hålla vallokalerna öppna, är det nästan lugnt. En riksväg i västra Kenya är avstängd av demonstranter. Våldsamma demonstrationer med tårgassvar i 2 områden av Nairobi.
Men butikerna är öppna. Gatorna glesare trafikerade. Nästan normalt.
Mannen i bilen i gropen visade sig vara lätt skadad – ”some bruises”. Det förvånar. Polismannens svar till den som frågade ”he is not finished” förvånar inte. Man förväntar sig nog en ond bråd död efter att ha kört på en väg som försvann under ens däck. Inspekterade idag och inser att han måste ha kommit i hög fart – lyfts upp i luften av en jordhög som fungerade som ramp för hans bil och sen ett jehuiskt plask. Möjligen såg han dåligt på grund av ösregnet men samtidigt så dämpade säkert det halvmeterdjupa vattnet hans landning.
I vilket fall så fick grannskapet ett rejält samtalsämne. Annars har det mest handlat om den gravida hunden som vägrar äta och som sökt sig till fel hus. Dock inte mitt hus.
Jag har besök från Mexico över helgen och har kunnat prata minnen hela förmiddagen. I morgon har hon lovat laga Huevos Rancheros till frukost.

Förrätt ; krabb tartar. Detta blev kvällens tema. Mer vackert än gott. (Fast det ändrar sig på slutet). Inget sting. Ingen smaksensation. Bara en hederlig krabba.
Varmrätt; Pilgrimsmusslor med tryffelrisotto. Här var jag lite orolig innan. Jag älskar inte tryffel precis. Men smaken uteblev. Återigen var det skönheten som gick före smaken.
Dessert; Sufflé på Grand Marnier. Ingen skönhet precis – ser mer ut som en nyvaken groda. Men smaken. Definitiv.
Söndag. Jag tänkte mig Galerie Lafayette’s matavdelning. Stängd.
Vid bordet bredvid tände damen en tändsticka. Maken fyllde år. Han fick en chokladbakelse. Och en tändsticka.
Och en flytande ö.
Och sprit.


Paris blev kortärmat. Solen gassade.
Tills det var sovdags. Men före det var det ostron och gamla bekanta.
… i Nairobi. Matglädje alltså. Det händer ibland – som en söndag lunch på Talisman att maten är så där helt perfekt.








