Mall – inflation

IMG_2370Först var det Sarit Centre som nu försöker lyfta fasaden men shoppingcentret kommer att vara en mörk labyrint vad som än görs.

Sedan kom stora – nåja stora för 10 år sedan Junction Mall. Men där blev parkeringen ett trångt elände. Yaya är ännu trängre och byggdes nog före tiden när folk inte körde bil till shoppingcentret.

Men sedan började det svälla. Garden City för 2 år sedan. The Hub för 1 år sedan och nu Two Rivers Mall.

Skräpmat än så länge i restaurangerna,

Mataffärerna – Stora Carrefour som är fräschare än Nakumatt och Chandarana. Framförallt är gångarna mellan hyllorna så pass mycket bredare så man slipper köra kundbowling när man handlar. Men var är smöret? Sista månaden har inget smör funnits men idag kom det franska för 65 kronor för 250 gram. Guld liksom fast det är osaltat smör.

Nu är inte Two Rivers Mall riktigt klar än. Andra våningen ekar igentapetserade skyltfönster.

Men det finns fick moderniteter som frisören som har plastmidja på skyddsrocken så kunden kan surfa medan man blir klippt.

Modernitet.

Det är sällan jag skriker av glädje

iphone15 017… i Nairobi. Matglädje alltså. Det händer ibland – som en söndag lunch på Talisman att maten är så där helt perfekt.

Det hände också en tisdagkväll på Tamarind att den gräddiga saffranssåsen till fisken var perfekt.

Men oftast är det torr fisk. Segt kött. Varmt vitt vin och kall kycklingfile.

Matupplevelser är sällsynta. Råvarorna är det inte brist på. Men fantasin. Menyerna är oftast tryckta häften – så det är samma mat år efter år, för  trycka om menyn skulle ju kosta mycket. Så jag tror det är rutinerna av att laga samma mat dag efter dag som gör att genvägar tas och fantasin uteblir.

 

Synd att det ska vara så långt både till Talisman och Tamarind.