5e dagen och ingen Dry Martini…

…eller ceviche.
5 dagen och det har ätits spagetti, kinamat, avocadon, kyckling, club sandvich.
Ja…. mat som i vilket semestermål som helst.
Det har druckits bistert vin, kinagroggar, öl.
Ja… drinkar som på vilken paraplyiställetförsmak bar.

Och jag är i Lima.
Det vankas ceviche på söndag.
Men inget annat som på nåt sätt närmar sig det peruanska stora köket.

Som förresten halkar.
Bästa peruanska restaurang kom på 9e plats på Tripadvisors lista över bästa latinamerikanska restauranger.
9e plats.
Det ni…

Världens oväsnigaste land

Det tjuter gällt.
Klockan är 4 i gryningen.
Vad var det?
-Nattvakten. Han visar att han är vaken..

Ja.
Och han väcker alla andra också.
Varje timme.

Det vrålas till.
35+ damerna firar födelsedag.
Under vrål.
Samtidiga vrål.
Alla med alla.
Vrål.

Korsningen närmar sig.
Tuuuuuuuut!
Varför tutar du? frågar jag taxichauffören.
Så alla andra stannar
Men det syns ju ingen annan bil?
De kan finnas och då ska de höra att jag kommer…
Att det kostar 400 kronor att tuta i onödan verkar inte ta bort hans ryggmärksreflex.

Barnet fyller år.
4 år.
Upp med hoppborg och högtalare.
Och dansinstruktör.
Högljudd sådan.

5 år i Peru.
Och de påstår i Sverige att jag hör dåligt.
Det gör jag inte.
Jag hör allt oväsen.

Och så glimtar det till mitt i byråkratins irrgångar

Jag börjar med det goda.
I måndags skulle jag lämna in mitt pass till peruanska utrikesministeriet för att mitt arbetstillstånd skulle avslutas nu när jag lämnat Peru.
Och när jag väl skulle lämna passet så…. javisstja .. arbetstillståndet är ju i det andra passet i en resväska 15 kilometer och sådär 1 timmes trafik borta.
Men på en timme kom passet med en taxi.
Och två dagar senare ! har jag passet tillbaka. Processen avklarad!
Hurra!

Allt annat har varit vilse i byråkratin och inkompetenta typers härjanden.

1. Veterinären skriver ett hälsointyg för hunden- påståendes efter 2 års kontakt med Arman – att denne är 17 månader gammal.
Resultat – en resa igen till veterinären för att få ett nytt intyg.
2. Veterinären vägrar köpa tillbaka den transportbur som hon sålde men som flygbolaget inte godkänner.
-Men ni kan lämna buren hos mig så kan jag försöka sälja den åt er? Och förresten är buren den största som finns på marknaden
Hon tystnar när jag skickar länkar på större burar.
Resultat Inköp av ny större bur för 630 USD. Detta medan bur nr 1 står där på golvet och ler och lär inte få flyga i första taget.
3. Armans blodprov för antirabiestest är nu klart på labbet i Santiago, Chile sedan i måndags. Samma dag beställs och betalas DHL för en hämtning av provsvaret för så snabb transport som möjligt till Lima.
Resultat 42 timmar senare har provsvaret inte hämtats av DHL i Chile. Så telefonledningarna går varma till DHL. De ber om ursäkt men har ingen förklaring till sin seghet.

Så – som det ser ut nu så kommer Arman att starta sin resa den 28 april och anlända 30 april till Nairobi.

It’s a mans world…

Jag ser en kvinna.
Hon plockar disk.
Resten är män. Resande Män.
Alla tittar ner i sina datorer.
Utom kinesen som öppnade dagens första champagneflaska.
0615 i gryningen.
Leve han.

Men långt bort i loungefjärran hörs ett barn.
Ett upprört barn.
De Resande Männen vecklar ihop sina ögonbryn och hamrar lite extra på sina datorer.

Det märks nog att jag är uttråkad

Två Resande Män sover djupt.
Hoppas de har lång tid till nästa flyg.
De sover så djupt så de blinkar inte ens när champagnekorkarna flyger.
Kinesen har fått sällskap.

Under tiden i Peru – dit jag är på väg – har kardinal Cipriani uttalat sig mer korkat än vanligt.

Det finns politiker som vill tvinga på andra sina privata åsikter
Säger han.
Och försöker tvinga på andra sina privata åsikter.

Men nu är klockan 0930 och champagnekorkarna flyger tätt.
Törstigt folk.

I natt skulle jag se film.
KLM hade bra urval.
Den italienska som jag längtat efter.. den som vann Oscar.
Efter 3 minuter insåg jag att jag redan hade sett den.

Ok då. 12 years a slave. Somnade efter 5 minuter.
Inte lyckat.

Nu tror jag inte längre att det är ett rykte.

Nu är det bara 14 sekunder kvar.
Sedan blir det grönt.
Det blir grönt.
Bilarna står stilla.
I motsatta filen rullar det på bra.
Det blir rött.
I 47 sekunder.
Men snart blir det grönt.
Jo, men bilarna står stilla.
Detta upprepas 4 gånger.
Kön växer.

Ryktet?
Jo – gatuförsäljarna betalar mutor till trafikpoliserna för att de ska stanna upp bilarna och bilda långa köer.
Vette fan.
Men det blir en marknad.
En hundvalp.
2 färgglada tavlor.
Elkablar.
Marknaden överraskar.
Men det är ingen som köper.
All bara tittar på de 14 sekundrarna av rött som ska bli grönt.
Nästa gång.. kanske.

Men är det bättre att skura en toalett?

Så säger de.
De som tycker att prostitution är ett jobb – ett jobb som vilket som helst.
Så säger de.
De som inte reflekterar över varför fjärdeklassare när de ska berätta om vad de vill bli när de blir stora säger “doktor, lokförare, pilot, polis, statsminister…. o s v..” men inte säger hora

Såg nyss SvtPlays program om När Livet Vänder .
Jag tänker… De som säger att prostitution är ett jobb. Ett jobb vilket som helst. > Hur tänker ni?
Det där AnnieLööfskaAlexanderBardska.. oj vad vi är fria för vi är liberala – är det nåt som funkar i praktiken eller är det en liberal dröm?
Varför ska det vara så svårt att se att valet till att bli hora handlar om att inte ha så många val?

20140411-213641.jpg

Familjeåterförening

kramare
27 timmars resa väntar. Uppmuntrad av KLMs filmsortiment. Allt jag inte hunnit se och har velat se – listas upp på deras “entertainment” meny.
Hurra!
Men att resa dessa 27 timmar har tagit månader av förberedelse.
Rabiesblodprov på Arman. Görs enbart av laboratorier i Santiago – eller snarare enbart 2 laboratorier där godkänns av EU. Så in med ett chip i nacken på hunden och ett rör med blod.
Blodet skickades via DHL till Santiago och där satt blodprovet fast i tullen i 2 m å n a d e r !
För 2 veckor sedan fick laboratoriet försändelsen.
Och de är tysta.

För 3 veckor sedan bokade jag min resa – med Arman som incheckat bagage på hemvägen.
KLM bekräftade snabbt. Andra sträckans Kenya Airways har ännu inte svarat…
Det visar sig att man inte får föra in hundar som incheckat bagage till Kenya, enbart som “manifest cargo”.
Så fram med en flyttfirma som kan ta sig an att frakta Arman.
Det gick fort.
Men att betala dem var svårare.
Internetbank? –Nja. Vi har inget SWIFT nummer… Men till slut hittade de ett konto de har i Miami så det gick att skicka över pengar.
Under tiden visar det sig att instruktionen som veterinären lämnade om burstorleken – Hunden ska kunna stå upprätt.. inte riktigt stämmer. Det ska vara “hunden ska ha mellan 7 till 9 centimeter från huvudet till burtaket”.
Så en ny bur….
Någon som vill köpa en begagnad hundbur?

Men den som längtar efter något gott får vara beredd på frustrationer.
Och lär sig samtidigt väldigt mycket om att frakta hundar.
Tror jag.

Kineser, kineser, kineser ……

Det första jag ser är en ståtlig entré.
Högt i tak.
I Morogoro hänger en ensam lampa högt upp i ensamheten.
Hur byter man glödlampor?
Receptionsdisken i Morogoro är bred. Så bred att receptionisten häver sig framåt för att ge registrationspappret åt mig.
I Kampala är entrén ännu mäktigare.
Stor och tom.
Hissen kränger i sidled.
I Morogoro pratar den med Oxfordaccent.
You are on the 3rd floor!”
I Kampala kränger den i sidled.
Men duscharna är lika.
En stråle i ögat.
En stråle i toalettstolen.
Och en kran i handen.
En lös kran.
Och en fläkt som jetmotorerar.

Allt kom i containrar.
Inklusive plastblommorna på restaurangbordet.
Köp ett hotell. Vi fraktar det i container. Från Kina.
Det ser bra ut.
Ett tag.
Men nu krackelerar det.
Som Gheelytaxin i Lima.
Dörrhandtaget i handen.
Inte i dörren.
Billigt och förgyllt och plast.
I handen.
Inte i väggen.

Är det farligt i Kenya?

Jag tror jag har gjort ett stort misstag.

Jag gick med i Facebookklubben “Security Hot Spots in Kenya”.
Information, tack – om vad göra och inte göra.
Trodde jag.
Istället är det blodtörst –“Skjut ner dom jävlarna” och Var köper man en Kalasnjikov?
En del ängslan går att förstå.
Kenyas roll i Somalia har skapat problem för Kenya.
Al-Shabab vill skrämma bort kenyanska styrkor från Somalia. Medlet är terror i Kenya.
Detta leder till att somalier – eller faktiskt muslimer – överlag ses som presumptiva terrorister.

Som om inte det räcker så finns det som tillägg den råa, väpnade kriminaliteten.
Om jag jämför med Lima, Peru – så är kriminaliteten ungefär lika. Stor stad med carjacking, attacker på hus, rånligor.

Nu minskar turismen. Flygen kommer hit halvtomma. Turistnäringen svettas (men man ska komma ihåg att det är billigare att safariturista i Tanzania – det kan också vara ett skäl till minskad turism).

Amerikanska UD varnar amerikaner för att åka hit.
Australiensiska UD avråder från resor till Mombasa och Nairobi.
Britterna är mer inställda på att undvika Somaliagränsen, stadsdelen Eastleigh i Nairobi och fattiga slumområden i Nairobi.
Sverige då? Varnar inte lagom mycket.

Så är det farligt?
Eller är folk räddare än vad de borde vara?
Ingen jag pratar med kan riktigt svara klart och tydligt på den frågan.

Undvik stora folksamlingar.
Jo. Men trafiken står ju nästan stilla halva dagen.
Och på söndagarna är kyrkorna proppfyllda.
Shoppingcentren likaså.

Men ändå är det klokaste rådet att vara på sin vakt.
Och inte låta sig ryckas med av den hatupptrappning som sker.
Somaliska flyktingar tvingas lämna Nairobi och flyttas till flyktinglägren.
I väntan på det – massarresteringar.
Det retar upp somalierna som känner sig trakasserade.
Att över 4000 somalier har massarresterats leder till att folk – se Facebooksidan – ser de arresterade som hot.
Antingen för at de är arresterade. Eller för att de borde vara hämndlystna för att de massarresterats.
Rykten sprids.
Akta dig för det varuhuset! Det kommer att attackeras!
Men inget konkret hot finns.
Bara kanskeomutifallattrykten om hot.

Så är det farligt?
Svara då för fan Hans!
Hmm.. jag är mer rädd för ryktesspridningen och misstänksamheten.
Och hatet mot det mistänkta.

Och så undviker jag stora folksamlingar.
Och har larm och elstaket och låsta grindar och nattvakt och för att nattetid komma åt mig i mitt sovrum så måste man passera 3 låsta dörrar varav en med metallgallergrind.
Ungefär så.
skaffa hund

Lövkratta, bränsledunk och hundimport

Jag har inget att kratta löv med säger Victor.
Det ordnar jag.
Det finns ingen diesel i generatorn fortsätter Victor.
Det ordnar jag.
Det finns ingen bensin i gräsklipparen avslutar Victor.
Det ordnar jag.
Det går inte att frakta en hund in i Kenya som “checked-in-luggage” säger Kenya Airways.
Jaha. Det får väl KLM ordna – Lima – Amsterdam som checked in luggage och sedan cargo?
Nej, det går inte. Vi byter inte flygbolag utan hela frakten måste ske med KLM svarar KLM.
Ok. Då kommer Arman 14 timmar senare. Som cargo.
Det är väl rimligt.

Om nu hans rabiesblodprov hinner testas i Santiago, Chile.
Det tog 2 månader för DHL att få blodprovet genom den chilenska tullen!
T v å m å n a d e r !
Aldrig mer DHL.

Att fixa 2 dunkar med bensin och diesel och en lövkratta tog sådär 5 minuter.
Att importera Arman har tagit mer än 2 månader.
Ännu är han inte här.