Tjuvlyssna

Och det har tjuvlyssnats på svenskar och finländare

/ Hans Lind / Leave a comment

Det började på planet från Bangkok till Siem Reap (i och för sig hade jag 2 högljudda bakom mig på Amsterdam-Bangkok planet men de skrek på holländska så jag behövde inte tjuvlyssna för allt hördes men jag förstod inget. De var dock upphetsade av att åka till Thailand). Nej, det var på Siem Reap planet när 20-talet finländare i grupp åkandes med Lomalinja dök upp. Tågade in. Herrarna med ärmlösa t-shirtar och smutsiga shorts. Damerna med finknuten scarf och viktig min. (Jag vet vem som bokade resan)

–Hööö! Asiaaaaan? Tä?

(Och vem som undrade vad det var för fel på Gran Canaria.)

Det luktades mumlandes på tonfiskmackan på planet.

Jag låtsades vara intresserad av landskapet medan jag fortsatte tjuvlyssna.,

Efter landningen såg jag dem inte mer.

Men på hotellet – det träplankade hotellet där hala skor surfade. Där en man i frukostmatsalen gjorde en saltomortal med sitt kaffe – kaffet alltså – inte mannen. Hotellet där all personal hälsade. Ideligen. Hela tiden. Jag hälsade tillbaka och började göra det till en sport att hälsa först. Det blev en millimetertävling. De var också snabba. – Där var de. Busslastade.

En kväll när jag såg till att få min onda fot (trampdyneskada) ompysslad av en alltför svaghändad massör så hörde jag klatschar och stönanden bakom en gardin. Inte luststönanden utan smärtstönanden. I övrigt tyst.

Amerikanskor. Värdelösa att tjuvlyssna på. De bara stönade.

Men sen kom de. Svenskarna. Finländarna. En masse. Buss efter buss.

Skatteåterbäringen är här. Tjuvlyssningen kan börja. Men det handlade bara om vilken mat det andra bordet hade beställt. Vilken drink de andra drack. Och när jag för att förlänga tjuvlyssnandet beställde en Dry Martini (världens minsta drajja) så tog det 5 minuter så satt paret vid bordet bredvid med varsin miniatyr drajja. Härmapor.

Finländarna åt frukt till frukost. Mycket frukt. Det andra fick vara. En av dem – en stadig foppatoffla – bar sitt kaffe till hotellrummet. Mysterium. Det fanns ju vattenkokare och Nescafé på rummen.

Ruinerna. Ruinerna. Så fina. Så bra. Så fyllda. Av folk. Och en katt.

Civil olydnad

Och brudparet. Hon i telefon. Han med flugknytarproblem. Hon i vitaste fräschaste utstyrseln. Han i skrynklig begagnad kostym. Ett äktenskap i obalans.

Bruden gillade mig,. Barnet skrek.

(Och på hotellet i Bangkok ylar en KennyG kopia. Hjälp! )

Men ruinerna. Där Angelina Jolie härjade för 19 år sedan. Måste se om Tomb Raider. Se hur ruinerna såg ut då. Innan restaureringen började. Eller….. indierna som lovade restaurera Jolie -templet använde syra. Inte bra. Nu använder de inte syra längre. Men restaurationen går i makligt tempo.

Vila vid denna källa….

Armbågar. Trängsel. Se ruiner. Eller se sig själv i ruiner. Ruinselfies.

-”This is a good photospot. Stand in line for your photo!” Sade guiden. Var femte minut. -”This is a postcard place! Very famous postcard!” Insisterade han. Sponsrad av nåt selfiesticksförtetag. Tror jag.

Var var finländarna? Svenskarna? Nu var det spanjorskor. Och mexikaner. Jag gick bakom dem. De skulle dö. Hela tiden. Trodde de.För de gick uppför en brant trappa. Men bara om de föll. Då skulle de döda andra också. Med sina kameraväsketyngda kroppar.

–Hola! Sade spanjorskorna vid varje avsats uppe på templet. Det blev för mycket. En hälsning hade räckt. Nu blev det upprepning varannan minut. Men jag knuffade dem inte nerför trappan. Den branta trappan.

Och så sista kvällen. Då var de där. Hotellrestaurangen. Svenskarna. Kvinnor med GustavVasa frisyr. Män med igelkottsfrisyr och vågade glasögonbågar. Såna där – jag är förvisso inte kulturtant men min fru är det– bågar. Det-är-hon-som-valde-bågarna-fast-jag-själv-ville-välja-dem-men- lät-bli. Och de pratade. Och pratade. Om vilken mat de andra borden hade valt och vad de hade i sina glas.

Miami – lördag

/ Hans Lind / Leave a comment

Det är ett överskott av vänlighet. Dina bästa vänner. Expediterna på Dadeland Mall. 
-“Hi sir, i hope you’ve had a good day so far” och jag har knappt hunnit sätta min fot i butiken. När jag gör det blir jag anfallen av Imelda Marcos ande. Den där livremmen, nja, den är ju så varumärklig. Det går inte. Men skorna. De står där och blänker och ler insmickrande. Skojävlar. Men det är ju gummisula. Sån där “jag klarar limablasket-sula”. 
Vänlighetsattackerna fortsätter. 
-“You are my second swede today” säger nästa. Hon har  också avverkat en schweizare.
Lunch. En god utbankad kalvkotlett. Ett glas champagne. Lyfter den mot Lima. Gaby och Jose gifter sig. Just nu.
Kalvkotletten kräver lugn och ro.  Jag ber om en konjak till espresson.
-“What is that?” frågar servitören.
Han kallar fram sin kollega som kan bättre. Jag frågar om vilka konjaks de serverar.
-“Well we have sambucca, we have amaretto…”
Avbryter det plågsamma konjaksförsöket. Han går till baren och kommer tillbaka tillskrynklad i ansiktet.. “we have hennessy, we have VSOP and we…..eeehhhhhh“. Minnet tar slut. Avbryter det plågsamma konjaksförsöket. VSOP.
Men vänligheten försvinner inte en stund.
Det är den vänliga dagen. Lite Brasilien över Dadeland Mall idag. Verkligen. För i denna stund dyker en pudrad crème brule upp. Som någon sorts bonus. För en exotisk kund, eller något sånt .eller så är det bara vänliga dagen.
Villagio heter restaurangen. 
Vid bordet bredvid beställer en dam i leopardmönstrat en ceasar chicken sallad utan kyckling. Det är väl ungefär som en smörgås utan bröd.
Vid bordet på andra sidan pågår en Oprah Winfrey show.
-“You know, i was very vulnerable, i did not see the kids and their needs..”. Daten gäspar och vill berätta sin egen historia i stället. Hans mamma ingår i den. Hon försöker avbryta och återvända till sin historia. Hennes f d man var inte bra. Det kommer inte den blivande heller att bli.
-“You know my mom was looking for food, it was not a good time“. Hon biter i sin bruchetta. Han fortsätter: “and then i just wanted to party, and I did not care about money“. Det bådar inte gott. Det är ju först dejten. 
–“I dont want to get involved in crime again..” fortsätter han. Hon försöker få in sina barn i diskussionen. Det går inte så bra. 
-“My lawyers are helping me” säger han” ….and i have a really nice car and a parking lot and I will not ask people for help”.Hon sväljer. 
Hans mamma kommer upp igen i hans monolog. Det är hat. Han fick lämna allt för hennes svek- utom bilen och parkeringsplatsen. 
Nu får de mat. De borde tystna. Men inte. De bevakar varandras tuggande. När den ene tuggar pratar den andre. Bägge tuggar fort. De har en berättelse. Att berätta. Men inga öron som lyssnar. (utom mina). 
När han har ätit upp halva portionen så säger han att hans pasta inte är den han hade beställt. Han hade inte beställt pasta. Ändå äter han från första stund. Han är tredje barnet till en mamma som sviker. Hon har tystnat. Hon har fått mat. En soppa.

 Jag vill veta vilken dejtingsajter som  ger dessa matchningar.