När man slutar smyga …

Det är när jag är på väg till jobbet som jag förstår vad som orsakade oväsendet kl 0200 på natten.

Men vi hade somnat in i god tid före det – assistenten och jag. Fönstret var öppet. Det luktade grillos och falsksång från grannhuset. En god lukt att somna till. Falsksången var avlägsen – mer ett mummel och till mummel är det lätt att somna till. En period i livet somnade jag in till P1s mummel – svag volym så jag knappt hörde vad som sades. Men det påstods av någon att hjärnan då koncentrerar sig på att försöka höra in vad som sägs och alla vandringstankar som går vilse sätter sig till ro och det är lättare att somna. Och en del påstår att nu är vi vips tillbaka i tryggheten i livmodern och hör mummel och då känner vi oss lugna och sansade och sover med tummen i munnen,

Och vi sov där till klockan 0200. Då kom det där bankandet. Inte ett bankande som man hör i livmodern.

(ps …. jag klarar inte av Olle Sarris röst i Radioföljetongen Nötskal. Om barnet i livmodern som hör moderns (mordens) och älskarens mordplaner. Hans röst är för gäll. Boken är utmärkt. Men med fel röst. )

Utan ett bankande från beslutsamheten. Inte regelbundet. Mer som om någon försökte ta sig ur en kontainer. Men det finns inga kontainrar att ta sig ur på våran gata så vi somnade in igen. Assistenten mumlade något ohörbart och lade sig på golvet framför hissdörren. Den kallaste platsen i bostaden. Ryggen tryggt mot hissdörren. Och då kan ju inte bankaren komma in. Tänkte han nog.

Morgonvandring. Byggjobbarna är på plats kl 0630. Skalet tvärsöver gatan ska bli 46 studentlägenheter. Bygget går långsamt men rutinen sitter i. Assistenten får sitt glada “Bonjour monsieur!” från byggarbetarna. Slowmotionarbetarna.

I parken ligger en man insvept i ett lakan. Men han snarkar. Han har lagt sig mitt på gräsmattan. Sover fridfullt. Inget prångletande där inte. Sov i det fria.

På tunnelbanan en timme senare kliver en tiggare in. Inte försiktigt bedjande utan dundrar in och ropar;- “Je veux manger! Donne moi de l’argent!” Inget krypande. Utan krävande. Den nya tidens uteliggare. Ingen ursäkt. Mitt på gräsmattan. Inget prångliv. Ingen utsträckt hand med pappersmugg utan full volym.

Tidigare under de senaste veckorna har byggarbetarna haft semester. De har lämnat sin bajamaja olåst men bakom ett staket. Som om det skulle räcka. Gatans parlament har använt bajamajan flitigt. Till i lördags när en användare bände upp staketet, öppnade dörren och ryggade tillbaka.

Sedan i måndags är bajamajan – en ny hoppas jag – placerad bakom en låst port till byggarbetsplatsen.

Men tillbaka till bankningarna. Det var ett annat sorts krav. Oblygt. Oförsiktigt. Som gräsmatteliggaren. Som tunnelbanetiggaren. Som bajamajamissbrukarna.

Jag går runt hörnet och hamnar i ett kristall-land. Tjocka glasbitar överallt. En SUV med gapande taggigt fönster. Glasbitar över hela förarsätet. Bilinbrott. Det är slut med de försiktiga inbrottstjuvarna. De som smyger. Nu tar de plats. Även kl 0200 på natten. Här kommer jag. Jag tar min rätt. Jag sover där jag vill. Jag kräver mat. Jag bajsar i din toalett. Jag ser en bil och en gatsten och de hör ihop. Tänkte han.

Jag bor i ett spännande kvarter.

Löftena skola vi svika – eller när SL spårade ur

iphone8 037

Nej, det är väl inte olagligt det som Sverigedemokraterna betalade Stockholms lokaltrafik för  att få tapetsera Östermalmstorgs t-banestation med. Att ljuga  är inte olagligt. Det var ju inte många dagar sedan som en forskningsstudie visade att tiggare med rumänskt ursprung inte är delar av organiserad kriminalitet. Att tigga är inte kriminellt. Att känna andra tiggare är inte heller kriminellt.

Linus Bylund från SD förklarar i Studio Ett att man vill sätta press på Rumänien så de tar bättre hand om sina fattiga. Och det gör man genom att annonsera i Stockholms tunnelbana. Sorry Bylund – där blev det lite fel.

SL å sin sida säger i Studio Ett att man har granskat om annonseringen bryter mot några lagar och har funnit att det gör den inte. Och därmed är allt liksom “kör på”?

Kruxet för SLs del är att man redan 2009 har förbundit sig att följa de principer som FN arbetade fram i form av Global Compact om företag och deras ansvar för en hållbar och rättvis utveckling.  SL rapporterar årligen om hur man följer dessa principer. Det ska bli spännande att se 2015 års rapport. För fortfarande 2014 hävdar man att man verkligen följer Global compact till punkt och pricka. SL hävdar att man gör allt man kan för att världen ska vara rättvis och utvecklingen hållbar.

Sidan 12 i SLs rapport;

För Trafikförvaltningen handlar arbetsrätt inte bara om de egna medarbetarnas rättigheter och välmående utan även om arbetsrätt i leverantörskedjan. Trafikförvaltningen har börjat ställa krav i avtal på att leverantörer, både i Sverige och i utlandet, respekterar FN Global Compacts 10 principer. ”

Leverantörer ja. I Kina. Men annonsörer i Sverige då?

Men det är på sidan 5 i SLs rapport som jag hittar texten som blir svår att upprepa  i nästa rapport;

“Genom att ha skrivit under Global Compacts princip 1 och 2 har Trafikförvaltningen förbundit sig till följande:

Princip 1 Stödja och respektera internationella mänskliga rättigheter inom den sfär som företaget kan påverka.

Princip 2 Försäkra sig om att det egna företaget inte är inblandat i kränkningar av mänskliga rättigheter.

Som beställarorganisation och ansvarig för kollektivtrafiken inom Stockholms län ska Trafikförvaltningen bidra med att skapa ett välfungerande samhälle. Arbete med den sociala dimensionen av hållbarhet (inklusive mänskliga rättigheter) innebär för oss att Trafikförvaltningen ska främja socialt ansvarstagande och mänskliga rättigheter inom den egna verksamheten, i leverantörskedjan samt gentemot resenärer och medborgare.”

Nu är Global Compact ett frivilligt åtagande. Det finns ingen  formell övervakningsmekanism. Enbart det publika name and shame.

Men visst fasen ska det bli intressant att se hur SL rapporterar sina löften till Global Compact för 2015.

Förty – det handlar inte enbart – som SL påstår – att annonsering ska följa lagen. Det handlar ju också om de löften som SL har gett genom att lova följa Global Compact tillsammans med 4000 andra företag jorden runt – att motverka kränkning av mänskliga rättigheter. Att göra jorden till en bättre plats.

Ända tills annonspengarna kom från Sverigedemokraterna.

SL ja. Men så är det SD. De vet mycket väl vilket rabalder deras annonsering skulle skapa. Allt för uppmärksamhet. Allt för att dra lite till i offerkoftans slitna ärmar. Lite felstavning här. Lite knagglig engelska där. Allt för att de skulle framstå i sin favoritroll – Den stackars åthutade. Den stackare som det är synd om för storstadsetablissemanget sågar dom. Offret. Som ska hålla tyst (fast de satsar miljoner på att gasta).