Otrohet

Känslan av att ha varit otrogen….

/ Hans Lind / Leave a comment

Men jag är ju i en annan stad. Då är det ingen som ser. Vad jag gör. Men i näthinnan finns den. Servetten med mitt namn.

Från restaurangen som jag lyft till skyarna. Där de hör hemma. Nathan i Antwerpen.

Men någon gång ska det hända. Att jag stönar och stånkar av vällust. Och känner mig otrogen.

I går hände det. Det finns ju ett antal restauranger i Wien med 1 eller 2 eller 3 * i Michelinguiden.

Jag valde en som hade sydamerikanskt tänkande. Jag valde rätt.

Z’som.

Och det blev rätt. Jag blev otrogen. Jag hade den bästa middag jag nånsin haft. Den trevligaste middag jag nånsin haft.

Bord med utsikt mot det öppna köket. Det tysta köket. Köket där det flöt på i ett bra tempo.

Negronin var perfekt bitter.

Och så kom aptitretarna,

Bra. Bättre. Bäst.

Munsbitar som lovade gott.

Och levererade. Vit sparris med chayote. En chayote följde med till bordet men som dekoration. Och att det fanns en sked bland besticken gjorde det hela bättre för dressingen var en bekräftelse på att det är rätt och riktigt att vara otrogen.

Havskräftan var en god havskräfta. Den låg på stekta bananskivor. Den afrolatinska influensen sade chefskocken som vid det här laget hade gått över till spanska och rekommenderade en mexikansk restaurang i Bryssel. Den ska prövas. Och han ville inte ha 2 ** i Michelinguiden för då blir det stress. Nu var det glädje.

Kräftspadet var en njutning. Man får njuta av att vara otrogen.

Sen klev den råa fisken – hamachi crudo – in på scenen. Ytterligare en rätt där skeden kom till användning. Inget till spillo.

Red mullet. Mullus på svenska. Perfekt stekt, Men nu har jag börjat bli mätt. Det är inga små portioner som serveras.

Babygrisen från Ungern heter Mangalitza. Och där dyker den upp – klicken högst upp- Lulo. Denna frukt som inte kan bestämma sig för att vara söt eller sur – så den är både och.

Ekivok vit ost. Otrohets-ost,

Slutet. Banansorbet med svart vulkanisk salt från Guatemala. Broche de oro.

Saltet.

Jag stenklar och stönar och går ut nöjd i natten. Ingen skam i kroppen. Jag får helt enkelt acceptera att jag är polyamorös vad gäller restauranger.

Bra så.

Men är det inte just det som är grejen?

/ Hans Lind / Leave a comment

Foton läcker från “otrohetssajten” skriver Expressen. Till att börja med – en lien utvikning- alla dejtingsajter är “otrohetssajter”- om man vill. Inte attans tror jag att alla pa spraydate är singlar.
Men läckandet? Jo, det är väl det dom är grejen med otrohet – risken för att bli upptäckt. Kittlingen i att bli avslöjad.
Sa jag tror fotoläckan är en grej som definitivt gynnar “otrohetssajten” Victoria Milan (märkligt namn förresten , typ ett fotbollslag och en prinsessa).

Långt ner på listan….

/ Hans Lind / Leave a comment

….över vad jag upprörs över. SvD brännpunkt idag – uppmaning att uppröras och undrar varför folk inte upprörs över en annons för en dejtingsajt som riktar sig till potentiellt otrogna. (och därmed fick sajten lite mer reklam..)
Ja, när kärnkraftverk kraschar, när städer bombas, när demonstranter skjuts, när börsen rasar – så hamnar en reklamkåt websajt rätt långt ner på upprörelselistan.
Jag tror inte för en sekund att folk skulle komma på idéen helt plötsligt att vara otrogen bara för att de råkar surfa in på sajten ifråga. Jag tror man kan lockas till otrohet – om man vill- även vid ett kyrkobesök. Så därför är jag inte speciellt upprörd, snarare uttråkad, inför en dejtingsajt som den som upprör insändarskribenten.
Vad detta egentligen handlar om är en dejtingsajt som vill sticka ut bland alla andra dejtingsajter- och denna upprörda insändarskribenten i SvD hjälper nu till med detta.
Och folk upprörd så mycket så de anmäler sajten. Jag blir mer upprörd när jag läser att det kostar ett par hundra kronor per månad att vara med! Varför betala för internetraggande när det finns sajter som är gratis?

…….och det gör väl jag med……