Om rädslan för en del barn..

För det måste det vara. Rädsla. Inte för alla barn. När Greta Thunberg pratar så står konferensarrangörerna i kö för både selfies och bokningar. (Med all rätt! Hon är klok!). När f d barnsoldater ska prata så står arrangörerna i kö och vill höra om blod och död. Men så är det detta med de arbetande barnen. De 150 miljonerna som man låtsas inte har en röst. När ILO och medlemsstaterna 2017 möttes för en konferens i Buenos Aires om barn-arbete så sattes deltagaråldersgränsen till 18 år…. Skälet var “säkerhet“. Som om konferenser vore farliga för barn. Konferenser som pratar om skadligt barnarbete men som inte tillåter barnen vara med.

Så var det också idag. ILO, FAO och Europeiska kommissionen ordnar ett möte för de som är angelägna om att stoppa skadligt barnarbete. Den ena talaren efter den andra. Ingen – absolut ingen – pratar om de råd som barnen själva kan ge om hur de ska kunna ta sig ur skadligt barnarbete. Inga arbetande barn bland talarna. Absolut inga.

Jag skulle vilja se den konferens som berör journalisters arbetsvillkor där man inte bjuder in en endaste journalist. Jag skulle vilja se den konferens som handlar om EUs utvidgning där EU inte erbjuds vara med.

Den som det handlar om blir osynlig. Samtidigt hade jag i mitt förra arbete ansvar för ett EU (!) finansierat projekt som handlade om att utbilda och stödja organisationer av arbetande barn att föra dialog med makthavare och samtidigt utbilda och stödja makthavare att föra dialog med arbetande barn. Tack för det stödet EU.

Så i vad grundas rädslan för de arbetande barnen? Är det fackföreningarna som bara vill organisera vuxna? Är det ILO som håller med fackföreningarna? Är det de godmenande intresseorganisationerna som vet “vad som är bäst för barnen“?

För 30 år sedan godkändes FNs konvention om barnets rättigheter. Artikel 12 – barn har rätt att uttrycka sin åsikt om saker som handlar om dem. Samtliga stater – utom 1 (USA) har undertecknat och ratificerat konventionen. Det har skett framsteg -vuxna lyssnar på barn. Men inte på arbetande barn. Varför? Vad är vi rädda för?

Jag ställer frågan på konferensen. Jag får inget svar.