På med martyrhatten. Sverigedemokraterna skyller sina 27% avhopp från fullmäktigestolar med att ledamöterna hotas eller för att de flyttar. Fullt så enkelt är det inte. Det finns också ett flertal berättelser från avhoppare om sitt missnöje med partiets politik och toppstyrning. Men den versionen passar inte ett parti som tagit på sig martyrrollen “vi som vågar det ingen annan vågar”. Det var lite svårt för dem att martyra vid tiden för Utöya- då höll de tyst. Verkligt tyst. Men nu börjar de röra på sig igen. “vi är martyrer…”
Det lustiga är att även avhopparna kör med samma stil. “vi är martyrer..”
Varför inte döpa om sig till martyrpartiet?