Jamen det var ju en fullträff när Sun och Sven frågade om jag ville passa Florence och Verona (skaffar de fler pudlar så kommer de säkert att heta Milano och Turin) en vecka i oktober.
Hundarna är ju trofasta och lättpromenerade (50 meter är för långt) och de är ju ett bästa sällskap. Men sen är det bastun. Vedeldad bastu!
Det är ju i förra seklet som jag bevistade nåt slikt.
Och Florence gillar bastun. Högsta laven ska det vara.


Verona däremot sitter på behörigt avstånd.
Åkersberga. Eller utanför Åkersberga. 6 kilometer liksom. En granne gräver upp sin tomt. En annan granne har en fotbollsplan utan spelare.
Jag åkte till ICA i Margeretelund. Jag undrar om bosättningen är döpt efter en Margareta Lund.
Men jag vet inte.
Men det var extrapriser på det mesta. Om man köpte 2 av varje. Jag köpte två gurkor. Två halloumi-ostar. Och enskilda varor av allt annat.
Jag åkte tillbaka till de italienska städerna. Florence. Verona. Jag badade bastu med Florence. Och stirrade ut över en sjö. En 12-gradig sjö med grumligt vatten.




Jag tänkte på Skräcken i den svarta Lagunen från 1954. En film från min barndom som inte går att radera bort. Skräcken var ju egentligen halvsnäll – men att dra i folks ben under vattenytan är inte snällt.
Mina f d kollegor jublar över vatten och tänker sig bada med Skräcken. Jag tänker filma skeendet.
Och sen kom Keira Knightley. Halvmisär till film där hon fick vara misstänksam mot allt och alla och allt och alla fick vara misstänksam mot henne.


Nåt om nån som hette Lyngstad (!) i hytt 10.
Men det stora jublet . Innan matchen börjar. Är att jag ska se svensk landslagsfotboll på TV för första gången på evigheter. Florence och Verona har ViaPlay. Äntligen. Jag kanske inte får jubla lika mycket när matchen väl spelas.
Sverige – Schweiz.
Trumps mardröm. ”What the …. The same country playing against itself???!!”
Jag blir här en vecka till. Sedan långsam avförd mot Norge. En ny hund. En ny katt.





