fidesz

4 dagar bland Sverigedemokraternas kompisar…

/ Hans Lind / Leave a comment

…tänkte jag när resan började.

30 minuter senare slutade jag tänka så. Taxin korsade Donau och på kameravstånd blänkte parlamentet.

-”Beautiful building” sade jag.

-”But bad politicians” svarade taxichauffören.

Det ungerska parlamentet

Och så är det. I parlamentet har regeringspartiet Fidesz egen majoritet. Men inte i Budapest. Och det är i Budapest jag är. Inte Fidesz-stad.

Staden är full av folk som följer viskande människor.

Inget skrik. Inga högtalare. Utan en guide som viskar i en liten mikrofon och skocken följer efter – inte tryckandes mot guiden för att inte missa orden- utan alla har egna hörlurar så de inte missar ett endaste ord. Framsteg? Ja det är lite tystare men grupperna är större och därmed svårare att passera.

Dån över Donau

Nationalgalleriet. I varje sal sitter en äldre dam med lila tröja. Och ler vackert. Så ska museivakter vara. Överallt. Nationalgalleriet tar en förmiddag. Resten av slottet tar en annan förmiddag. De bodde stort de där regenterna – även om det informeras att en av dem som byggde ut slottet bara besökte detta en gång.

-”Hur ska jag kunna korrekturläsa när manuskriptet är osorterat?
Idol

Maten. Nja. Det är rustika portioner. Mängd före smak. Jag imponeras mer av inredningarna än av tallrikarna.

Fast denna schnitzel var god
Kalle Anka

Handen. St Stephens hand. Ungerns förste kung. Vars hand är en nationalklenod. Och vårdas ömt i basilikan efter att ha färdats runt lite här och var. Men sedan 1945 tillbaka i Ungern.

Handen!

Så nej – jag hamnade inte bland Sverigedemokraters vänner. Jag hamnade bland;

  • Turister från USA som föredrog franskt vin för ”de visste mer eller mindre var det landet ligger”. Sedan var en av dem väldigt intresserad av första sidan på menyn – ”What are all these food?” Det var möjliga allergier svarade servitören. Hon beställde inte allergierna.
  • Taxichaufförer som avrundade räkningen generöst uppåt. Yes – taxin i Budapest har dåligt rykte.
  • Selfiepinnar. Selfiepinnar!!! Jag trodde de var utdöda. Men de lever.
  • Och så damen på flygplatsen som hade en toalettstolsförhöjare som handbagage
Jag trodde först det var en stödkrage

Detta var mitt andra besök i Ungern. Det första skedde 1981. En annan värld. Tågluff där privata rum hyrdes ut via statliga turistbyrån Ibusz. Där handlade det inte om att välja rum själv utan staten valde. I Budapest hamnade jag hos en familj i en förort. De hade alla städredskap i badrummet. Som inte var ett stort badrum. Jag minns inte så mycket om dem. Det var ett äldre par som höll sig undan när turisten kom in i lägenheten. I Siofok vid Balkan-sjön däremot – där var det expediten på Ibusz själv som valde sig själv som hyresvärdinna. Hon hade en liten stuga i trädgården och det var ett bra boende fast hon förmanade att jag inte fick ha ”midgets” på rummet. Jag tror jag stirrade så mycket på henne – helt oförstående så hon fick upprepa flera gånger att jag inte fick ha ”midgets” på rummet så efter den sista upprepningen förstås jag att hon sade ”mädchen”. Gåtan löst.

Nästa resa i öst resulterar i premiär i Polen

-“Det gäller inte mig …”

/ Hans Lind / Leave a comment

Sedan igår surrar det – inte bara i Bryssel – om diplomaterna och den högervridne ungerske homofobiske EU parlamentarikern och de 20 talet andra som fångades med byxorna nere i en sexorgie förra fredagen.

Men det är inte det som detta ska handla om. Fast det var en käftsmäll mot Fidesz-partiets dubbelmoral. Något som de verkligen inte kan skylla på Soros. Det enda kanske?

Det ska istället handla om det egna ansvaret. Vem stoppar Corona-virusets framfart? Alla andra – inte jag? Men tillbaka till diplomaterna (förlåt) – Hur tänkte de omkring det egna ansvaret när de organiserade orgien? “Vi är diplomater. Vi står utanför ansvar. Vi stiftar lagar och förbättrar världen. Men det är andras ansvar att lyda regelverket” Eller?

Förre EU kommissionären Hogan från Irland bröt mot de irländska regelverket genom att delta i en stor middag fast han precis flög in från det Covid-19 rödlistade Bryssel. Och så kan listan fortsätta – makthavare som besöker älskarinnan, belgiske prinsen som deltar i en fest i Spanien, Ebba’s krogkramande. Listan kan göras lång av makthavare som bryter mot rekommendationer och regelverk.

Jag är helt säker på att det finns icke-makthavare som gör samma regelbrott. De upptäcks men blir inte löpsedlar. Men för varje makthavare som visar att “detta gäller inte mig” så ges argument för andra att kliva utanför det egna ansvaret.

Att bryta mot andra regelverk – som säkerhetsbälte i bilen, gå mot rött ljus, äta 17 ägg om dagen o s v drabbar oftast bara en själv. Oftast. Men regelbrotten mot Covid19-reglerna drabbar andra – så “jag blir ändå inte upptäckt” faller rejält platt.

Jag möter folk utan ansiktsmask ( ett måste i Belgien). Jag pekar på ansiktet och ser grym ut. Jag ser skaror av folk i parken och jag tittar argt på dom. Jag vet – jag är en moralpolis. Det tänker jag fortsätta vara tills corona-viruset slutar spridas. Jag vill lämna denna isolering. Jag vill gå på restaurang. Jag vill prata med den förvirrade gamla damen som var lärarinna och lärde sig spanska men som aldrig praktiserat spanska. Tills hon mötte assistenten. Jag har inte sett henne på 3 månader. Tidigare såg jag henne och vi promenerade med assistenten i flera kvarter minst en gång i veckan. Nu är hon borta från gatan. Jag hoppas hon lever. Men något säger mig att hon har drabbats av andras “det gäller inte mig“.

************

Uppdatering. Arrangören av orgien försvarar sig. -”Vi hade 2 sjuksköterskor med!”