carrefour

I den lilla förorten

/ Hans Lind / 1 Comment

Här är jag nu – 10 minuter från det största varuhus jag någonsin klivit in i. Carrefour i Wasquehal. Jag går vilse. I varuhuset. Letar efter rödlök och kyckling. Det ska bli en jägarkyckling i den lilla förorten.

Lost in the supermarket. Och kundvagnarna är stora. Men jag hittar engelska muffins och de blir ju bra frukostar med bacon och ägg.

Men innan förorten – Wasquehal – där labrador-boxerblandningen Spoof skäller åt okända saker. Eller som ägarinnan Rebecca säger – ”Hon skäller för att visa att hon är här” – så var det tre dagar i Lille. Staden som ligger nära – nästan för nära mitt hem för att jag ska åka dit. Men denna gång med en Spoof som behöver sällskap i en vecka medan hennes familj bränner sig i Egypten. Barnen är rödhåriga. Jag hoppas de har SPF 60+ med sig.

Lille.

Upp i stadshusets torn. 18 personer åt gången. Jag är besviken för att vi bara är 9 stycken som hänger på låset klockan 10.00.

Därnere. Louis XIVs segermonument när hans styrkor lyckades erövra Lille. Däremot hade han en analfistel som tog 2 månader att läka efter borttagandeoperationen och sen dog han i kallbrand. Men han har ett segermonument.

Kyrkor. En är sotig. En är stängd (rasrisk) och katedralen är alldeles för modern.

Museer. Ja men de sköna konsternas museum är ju ett måste. Raphael-utställningen är tjock av närsynta människor. De andra avdelningarna är skönt tomma.

Grevinnans hospice. Den avverkar man på 45 minuter. Kapelltaket!

Charles de Gaulles hem.

Trevligaste museet i stan. Personalen släpper inte taget. De vill förklara slikt man inte bryr sig om.

Men jag åt också. Mycket. Allt från krogen som inte bytt skepnad på evígheter – Jour de Peche – till bakgatans fynd – Bistro Franquette – till baren som ville servera mat – Le28 – till prisfyndet – Petit Bouillon Arcide.

Mätt.

Men nu en vecka i en förort. En tom förort. Jag ser fler sopkärl än människor.

Hitintills har jag sett en grossist för sprit. En restaurang med arg servitör. Ett hypervaruhus med människor som blockerar framgången med Europas största kundvagnar. Men whiskyn kostar 50% av de belgiska priserna.

Och värdfamiljen har en eldstad som fungerar.

Och en hund som skäller åt okända saker.

Lille. Ett absolut weekend resmål. Mat. Kullersten. Massor av hundar.

Och så ska man ställa sig i kön för Le Petit Bouillon Arcide. Bra mat till häpnadsväckande låga priser. Men man ska äta fort. För ute på gatan ringlar kön.

Dags för nedräkning

/ Hans Lind / Leave a comment

utsikt

Jag kommer att sakna denna utsikt.

6 månader kvar i Kenya (det land jag bott längst tid i förutom Sverige). 6 månader för att fundera och resonera om vilket land som blir det nästa jag ska bo i. Det är lång tid kvar. 6 månader.

Hembiträdet däremot berättade denna morgon att hon har en vecka på sig att hitta en ny bostad. Det ska byggas en motorväg där hon bor.  2000 familjer drabbas. Hon är en av dom. Hennes hyrda hus har dock inte rivits. Ännu.

kibera

-“Trivs du i Kenya?” är den mest svårbesvarade fråga jag avskyr att få. Den går inte att svara på. Det är precis som -“Trivs du i Sverige?” Kenya är precis som Sverige. Det finns saker och ting att trivas med och saker och ting att otrivas med.

Det otrivsamma gjorde sig synligt i morse. Trafiken. En bil kör om en annan bil som kör om en tredje bil. Mötande trafik. Tre bilar i bredd. Går det så går det -mentalitet. Det gick tack vare att jag tvärbromsade. Jag kommer inte att sakna trafiken i Kenya. Eller det som sker i trafiken.

Screenshot 2018-07-24 09.51.46

För andra började dagen med att bli rånad (nu skedde detta 16,3 km från mitt jobb – så ingen akut oro) Men detta är vardagsmat. Tredje bussrånet i Nairobi på 10 dagar. Mitt i morgonrusningen.

Nog med gnäll.

Det trivsamma;

Det gröna. Det växer. Det frodas. Det skjuter upp rosor ur busken varje vecka. Avocadoträdet dignar.

Det varma. (inte vädret – det är iskallt nu). Men det mänskligt varma. De hummande samtalen. De grova skratten. De nyfikna leendena.

Ostdisken på Carrefour.

Armantoys

Jag har börjat förbereda Arman på en flytt. Det blir inte lätt. Nattvakten hade ett förslag

– “Ta med mig så jag kan fortsätta ta hand om Arman!” Nog med förslag. Omöjligt förslag.

Väntan

/ Hans Lind / Leave a comment

IMG_2978Två dagar efter valet. De resultat som presenterats är preliminära – den manuella räkningen sker nu och protokollen postas på valkommissionens hemsida. Det är transparent.

Så det gäller att vänta. Alla kan inte vänta. Demonstrationer i Mathare-området i Nairobi. 4 döda – 2 barn p g a tårgaskvävning, en man nerskjuten (oklart om det var av slump eller av vem) och en man knivdödad (också oklart av vem). Befolkningen skyller på polisen. Polisen skyller ifrån sig.

Sedan kom meddelandet – vägen mot flygplatsen är spärrad med stenar. Det visade sig vara falskt. Meddelandet drogs tillbaka.

IMG_3260Sedan kommer rapporter om protester i västra Kenya – oppositionens starka fäste. Stenkastning på fordon. Polis och tårgas snabbt på plats.

På kvällen kommer säkerhetsbolagets rapport om oroligheter i grannskapet – nåja – 3 kilometer bort. Det visar sig vara ungdomar – fel .. unga män … från ett annat område som inte riktigt är ute för att protestera utan för att plundra. Det avvärjs – men ett varuhus får skurkbesök.

Men det är tät närvaro av poliser i alla områden där man tror demonstrationer kan uppstå i.

IMG_1375

Detta har gjort att butiksinnehavare inte fyllt på sina lager – av rädsla för plundring. Stora varuhuset Carrefour – med 2 megabutiker annonserade att de har stängt på valdagen men öppet som vanligt på onsdagen. Men på onsdag morgon kom rapporten att de hade stängt. Oklart varför.

 

Likaså rapporteras att tåget Nairobi- Mombasa ställts in i går onsdag. Det kan vara av oroar för skadegörelse – men det kan också handla om att folk inte är ute och rör på sig. Gatorna är tomma. Trafiken flyter ovanligt bra.

Under tiden väntar man. På nästa säkerhetsrapport. På röstsammanräkning. På vardagen.