annie Lööf

Vem tror dom att dom lurar?

/ Hans Lind / Leave a comment

DN har ett trevligt foto. Ett foto att fundera kring. Ansikten som talar. Blickar som låser fast.

alliansen

Jag har saknat Göran Hägglund på sistone. Efter valet försvann han. På bilden ser han ut att längta bort. Långt bort.
Jag har inte saknat Jan Björklund. Han dyker upp överallt. Nu även på Twitter. På bilden ser han ut att vara fullt i färd med att orera. Som vanligt.
Men det intressanta är den längsta i sällskapet. Nu är inte Annie Lööf längre den enda som kan färglägga sig i Alliansskaran. Kinberg Batra är huvudet längre och med drottninglik blick tittar 25%aren mot 5%aren.
-“Du oppositionsledare? Du som knappt knaprade dig över 4%s gränsen....”

Lööf tittar tillbaka – upp med hakan för att se längre ut – men mot de Kinbergska höjderna når hon inte.

Sådärja. Nu har jag fantiserat klart om fotot. Men balansen är rubbad. Reinfedlt lät de små 5%arna tjattra på och så sade han lite lugna saker. Lööf kunde sticka ut som den enda som såg färgglad ut. Det är över nu.

Men så politiken.

Den största bluffen på länge i svensk politik har precis klarats av.

“Väljarna har gett oss ett mandat att förvalta. Vi kan inte gå emot det.”

Pyttsan. Gömma sig bakom väljarna är lätt men fegt. Inte fasen gav väljarna 2010 nåt mandat till köp av Nuon. Inte fasen gav väljarna mandat till att sälja ut utsläppsrättigheter till Bank of America.

Väljarna väljer representanter som de litar på. Under en mandatperiod ändras samhället. Nya beslut måste tas. Man väntar inte till nästa val för att få nya direktiv. Man agerar. Man resonerar. Man förhandlar. Men man strävar efter att genomföra  sin politik. Ett bra sätt att genomföra sin politik är att förhandla.

Att skylla på väljarna är bara trams. De har valt sina representanter. Representera för attans.

Och jag som trodde man gav sig in i politiken för att påverka…

/ Hans Lind / Leave a comment

… men icke. Annie Lööf och Jan Björklund surar. De vill inte vara med när Löfven kallar.
Han får skylla sig själv. Han ville ju inte vara med oss tidigare så nu vill vi inte vara med honom!
Tillbaka till förskolan.
iphone 114
Politik är att vilja förändra. Trodde jag. Nu är politk mer att tjura. Att ha makt – om än i opposition lockar mer än att faktiskt försöka få igenom så mycket som möjligt av sin politik.
Jag tror Lööf faktiskt väntar ut att det blir nyval – ett förkrossat moderat parti som slickar sina sår. En försvunnen kristdemokrati som pustar ut men som inte tänker framåt. En Björklund som dubbelsurar – dels för att Birgitta Olsson fick fler kryss än vad han fick men också för att Folkpartiet blev mindre än Vänsterpartiet. Björklunds översitterifasoner mot Sjöstedt kommer att falla platt de närmaste 4 åren. Eller i alla fall fram till nyvalet.
Så här kommer det att bli;
Sverigedemokraterna kommer att föra allt de kan för att få fram ett nyval. Kaxigheten sitter i länge och nu tror de att 20% är möjligt. (Det tror inte jag).
Moderaterna vill i n t e för allt här i världen ha nyval. De är totalt omobiliserade nu och vet vare sig ut eller in.
Folkpartiet vill ha revansch. Inte ska Sjöstedt få vara större än Björklund. Så allt för ett nyval.
Annie Lööf vill leda borgerligheten – men ser inte riktigt vad det är som längre enar borgerligheten – så hon rusar utan att se bakåt eller framåt mot nyval. Bevis för denna blinda rusning ses här.

Och det hela slutar med att Socialdemokraterna och Moderaterna gör upp. Och det blir inget nyval. Och Miljöpartiet kommer förvånat att se på.

Jo- jag vet. Detta är lite som Jimmie Åkessons gambling på internetcasinon. Lite vilda chansningar.
Men det är det enda som återstår.