Såg Anders tar parti – när han besöker Fagersta och försöker förstå hur det kommer sig att Vänsterpartiet har 58% av rösterna i kommunalvalet.

Hans svar på sin egen fråga blir att det finns en hedersknyffel som heter Stig Henriksson och det är honom man röstar på – inte Vänsterpartiet. Det kan nog vara så – men lite djupare hade han kunnat gräva. Kanske blev det svårt när det som man förväntar sig vara höjden av analysförmåga i en kommun – lokaltidningen Fagerstaposten bara mumlade;
-“Oj! Är det sålänge han har haft makten? Ojdå…”
Istället kom den djupaste analysen från de två kvinnliga ordningspoliserna. Mer pratglada. Mer analytiska. Och framförallt > roligare.
Min gamla hemkommun – välskött men “monopolistisk” (som moderaten Johansson sade). Han eftersträvade mer privata alternativ. Att folk inte efterfrågar de privata alternativen verkade inte vara ett problem. Privat ska det va!
En sak som programmet missade var bilden av Fagersta före 1998 – en sammanblandning av HSB, Fagersta kommun, ABF, Kommunalarbetarförbundet, Folkets hus, LO, Socialdemokraterna där det till slut var oklart var besluten togs och i vems intressen.
Stig Henriksson pratade om kommunbefolkningen som medborgare – inte som kunder. Klokt. Under (S)-styret var kunderna de organisationer som var knutna till partiet. Räckte inte pengarna till så höjdes skatten.
Jag minns mitt första kommunfullmäktige sammanträde. Folkets hus hade beslutat att byta golv i B-salen. 50 000 kronor kostade det. Men det fanns inga pengar, så man sökte pengar hos kommunen – efter det att man hade bytt golv. Milda protester från mig – “så kan man ju inte göra! Pengar först och golvbyte sen! (Detta var före det Perssonska bibliska – Den som är satt i skuld är inte fri!”
Svaret från hedersknyffeln Ragnvald Oscarsson (s) blev -“Men han Lind måste ju förstå att det var alldeles rutti botti hörna!”
Vad svarar man på det? Golvet var ruttet- det gick inte att ordna dans i B-salen! Och synen var på nåt sätt att Folket hus och Kommun var liksom samma sak, samma kassa.

Jag minns också ett länsmöte för kulturnämndsledamoter. En per kommun. Kulturnämnden i Fagersta skickade mig – fast jag representerade Vänsterpartiet. Vid startfikat på mötet så sade två socialdemokrater – Oj Oj — ni har det inte lätt i Fagersta med det där toppstyret i partiet!
–Men jag är vänsterpartist…
Det uppstod tystnad och en snabb nerklunkning av kaffet.

Så lite mer historiegrävning hade varit bra. Då kanske man hade hittat kombinationen av rejält missnöje med (S) maktfullkomlighet – minns också min (S) bänkgranne i kommunfullmäktige som ofta höll med (V) viskandes, men röstade emot – och den Stig Henrikssons popularitet.

För så är det – man röstar på den man litar på. Och som tycker någotsånär som en själv. Men som man framförallt litar på. En som man skulle kunna köpa en begagnad cykel av och veta att den inte är stulen.

När DN ska beskriva programmet blir det platt. -““Han har ju sänkt skatten! Vad är det för vänsterpartipolitik?” Det hade nog varit på sin plats att kontrollera från vad skatten sänktes – d v s från Sveriges högsta kommunalskatt, och sänkningarna var 10 öre/år. Istället blev det “en vänsterpartist som sänker skatten!”

Idag fick jag min röstsedel. Vem ska jag lita på i september?