Poor Lima.. what has the city done to deserve this?

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/340/20573977/files/2015/01/img_2658.png
6 days ago Lima changed Mayor. Susana Villarans mandate came to its end after 4 years (even if the mafiosos behind the chaotic traffic and other forces close to the former Mayor Luis Castaneda wanted to kick her out after only 2 years in office- but she survived the referendum).
Now the former Mayor is back in office having won the elections last year. Today I found out that his spokesperson – (he does not speak – I mean he can speak but he doesn’t – so he is called El Mudo amongst other things… ) the Deputy Mayor Patricia Juarez has blocked me on Twitter.
She is also using the tactics of not answering – but accusing. Just after a few days in office she let 3000 of the staff know that they do not have any contracts any longer. Of course municipalities change directors and other staff who need to be loyal to new political powers – that is normal. But in this case staff working in parks, security staff – yes – the workers of Municipalities that you see when out in Lima are the ones fired.

So why firing so many staff? I guess its because they need money for things that Castaneda normally does – constructs smaller things that he can inaugurate signing the stairs, benches and other small constructions with his name.
Villaran was more looking at the bigger picture – working on megaprojects financed not by the municipality budget but with agreements with private sector. This is not the tactics of Castaneda – he wants to control the money .
If one is curious on how he manages public funds – just google “Comunicore”.

Well any way, that the Deputy Mayor has blocked me on Twitter I see that as something very symptomatic behaviour from her and her boss. No dialogue.
Poor Lima. What have you done to deserve this…..

Why I will never ever visit SouthAfrica again – and why I will never ever fly with SouthAfrican Airways again

-“Why are you frustrated?” the policelady asks me. -“Because I am arrested without knowing why.” -“You are not arrested….” She insists I’m not arrested even if she has taken my passport and has asked me to sit down – now almost for 2 hours in a police office somewhere in the hidden parts of Oliver Tambo International airport. Some hours later when I am sitting in the airplane the purser says; -“We have been informed about you. It’s confidential information, so we can’t tell you.” And that is where I fell totally abandoned by rule of law. I mean, its ok – I’m on a flight home. I should be in a safe environment in a couple of hours. I Think. I will never ever travel to South Africa again. I will never ever fly with South African Airways again. But the feeling of being accused without knowing what one is accused of is a strange feeling. An awkward feeling. A feeling noone should feel. If one is accused – one should know what one is accused of. This happened to me for a couple of hours – but I know there are people suffering this for years. Somewhere. Accused without knowing for what. South Africa – a country I have really really liked. First time I visited was the year 2000. CapeTown. Penguins. Good food. Brilliant white wine. Thereafter 3 or 4 new visits. Mainly Pretoria for work. Still good food. Still nice shopping. And then January 2015. Everything changed. Landing in Johannesburg January 1st. -“Have you reported your passport as stolen?” -“No? It’s here – you are holding it.” -“Wait here..” A policeofficer comes and asks me to follow – we pick up my luggage and we go to the police station in the darker corridors of the airport. Grey dirty carpet on the floor. Into a room – Cell no 1 it says outside. We go through my luggage. I have to do some sort of half undressing. -“What has this to do with my “stolen” passport?” -“Nothing. Its not about your passport. It’s about you.” But that is the only information I get. It’s about me. But what about me? No answer given. I try – “Is it because I travel so much?” No answer. -“Is it because of my travels to Peru?” No answer. But after all checking they release me. I stay 4 days in Sandton and really like the food and almost forget that strange airport procedure. Until this morning. Back at the airport. 3 hours before flight. I want to have breakfast. I want to do some shopping. After all – Oliver Tambo Airport is a great shoppingmall. But no. Passport control. -“Can you wait here? There is something about your passport..” So back to the policestation. My handluggage is checked. Of course nothing strange to be found there. Even if the contactlenses are suspiciously checked. (Same procedure as last Thursday). But this time I dont have to take my pants off. But then its the checked in luggage that has to be checked aswell. And…. the solution for this is to sit in the policestation for 2 1/2 hours (!) until its time to board the plane ….. The police claims there is no chance of finding the suitcase otherwise. So I sit and sit and sit. And try to start a conversation about my right to information. -“You have done nothing wrong. Just sit here.” -“But if I haven’t done anything wrong – why can i not leave and we meet at the gate? You have my passport after all?” -“No.” So – when the flight is ready for boarding, we rush – me and my accompanying policeofficer to the gate. Long walk. And of course the boarding is by bus- and for this the police has no routines … After discussions forth and back the airline lets the policeofficer in company of a SAA staff follow me in the bus to the plane. Luggage is picked out and there we sit on the tarmac going through all dirty clothes and all toys bought for the dog. And.. gelatine. -“What is this?” The absurd situation when sitting under an Airbus 320 explaining how to use gelatine. But after all checking – the police officer gives me a ok, shakes hand and I board the plane. It’s over. I thought. But no– the purser on board seems not to have received the information that all is cleared. -“We have got information about you but its confidential..” -“So why do you tell me this then?” He refuses to answer. I call him back. -“Why do you treat me as a criminal?” He leaves without answering. So this gives me the only options I can use in this Kafka-absurd situation. 1. Never fly with SouthAfrican Airways again. 2. Never ever visit South Africa again. Of course I understand passangers and their luggage has to be checked and some passangers picked out for extra control. But both when entering and when leaving the country? I understand one has to check luggage – but why not do that at check in if one passanger is suspected? Why not use x-ray and dogs? But most important of all – why not inform the passanger about his/hers rights? Being kept in a police station for 2 1/2 hours without getting information on why – should not be the case. So what can I do? Not much. Continue to wonder why I was picked out. And probably never get the answer. And think about those who are not released from police cells as quickly as I was. But meanwhile I will not travel to South Africa anymore – or fly with SouthAfricanAirways. /home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/340/20573977/files/2015/01/img_2629-0.jpg So what went wrong? Hmm.. my theory is that I do look suspicious when checking my movements around the world. I do travel much. I have many many trips to and from Peru (if one does not know I lived there for 5 years I do look like a merchant of some kind travelling forth and back to Peru). But no questions raised on why I travel. No asking what I do for a living (which would explain the travelling). But ok to suspect me last Thursday. And that took around 30 minutes. But today – my theory is that someone forgot to take away the “warning – here comes a suspicious traveller!” from the computer system. And no – this does not happen to many people all the time. This morning I saw in the logbook at passportcontrol that last person controlled before me was … 4 days ago. And before that some few controlled in December and some in November.

**************

One month later;

> Swedish Embassy – “We can’t do anything. Maybe you should contact the SouthAfrican Embassy.”

> South African Police –“We will investigate and let you know.”

> South African Airways – total silence.

Det där hade jag aldrig varit med om förr

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/340/20573977/files/2015/01/cimg9204.jpg
-“Ta av dig kläderna!
Men det där hände senare.
Det hela började med 3 långa timmar på Jomo Kenyatta International Airport.
En av de mer tråkiga platserna att vistas 3 timmar på.
Men att åka dit senare är en risktagning.
Trafiken kan vara hur oberäknelig som helst.
Men igår tog de 15 kilometrarna 20 minuter.
Flyt.

South African Airways. Ett trött bolag. Ett nästan tomt plan. Flygvärdinnor med foträta skor och stela leenden.
Mn massor av mat.
-“Vill du ha varmrätt nu?
-“Va? Var inte biffsalladen varmrätt?
-“Nej, Det var en förrätt!

Filmer- 2 stycken.
Först skulle Emma Thompson och den där f d James Bond, den smilige, stjäla en diamant. Tråkigt.
Men det blev värre sedan. Will Farrell var en tomtenisse i trikåer.
Stängde av ljudet.

4 timmar i luften.

Oliver Tambo International airport.
Först i kön till passkontrollen.
Men sist därifrån.

-“Sir- har ni anmält ert pass som stulen?
-“Nej.”
-“Vänta här..

Jag tjuvläser på dataskärmen.
En liten ruta har dykt upp ovanför mitt passfoto – men jag ser inte vad som står där.
En polis dyker upp – vi går och hämtar min resväska.
Går i korridorer. Länge.
Kommer till ett poliskontor.
En poliskvinna äter en fruktsallad. De andra tittar på tv.
In i ett avlångt rum.
Utan fönster.
Ful grå heltäckningsmatta.
Depressionsrum.

-“Öppna väskan..
Vi går igenom pryl efter pryl.
Han undrar varför jag bär på ett foto av påven.
Det undrar jag med.
Kontaktlinserna och kolesterolhämnarmedicinen väcker extra uppmärksamhet. Och alla skjortor.
För många för en 4 dagars vistelse.
Han har aldrig hört talas om klädneurotiker.

Och sedan kommer det.
-“Klä av dig!
Förvirrad. Förnedrad. Men efter 2 konjak på planet så kommer jag inte för mig att protestera.
Men det räcker med att jag knäpper upp byxorna.
-“That’s enough!
Det var nog mer “jag har makten och du vet inte vad som händer och hur länge du ska vara här..”
Eller så var det fel färg på kalsongerna.

När jag stängt resväskan frågar jag vad det är för fel på mitt pass.
-“Inget. Du är bara en misstänkt person. Du reser så mycket.
Jag tror det är de ständiga ut- och inresorna från Peru.
Kokainproducent no 1.
Eller så ser jag misstänkt ut.

Men så enkelt är det inte att samarbeta med Sverigedemokraterna

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/340/20573977/files/2014/12/cimg9199.jpg
DN redovisar en SIFO undersökning omkring viljan till samarbete med Sverigedemokraterna.
Alltfler vill se samarbete med Sverigedemokraterna konstateras det.
Men fullt så enkelt är det inte.
Frågan som ställdes via SIFO handlade om man tyckte det skulle samarbetas med Sverigedemokraterna i frågor där man tycker lika!
Vad är det för samarbete? Det är ju bara att trycka på samma röstknapp i de riksdagsomröstningarna.

Tänk om frågan hade ställts :-“Tycker du det är bra att förhandla med Sverigedemokraterna och därmed släppa igenom bitar av deras politik som idag de andra partierna inte håller med om?”

Då hade svaret blivit annorlunda.
För vad är det som säger att Sverigedemokraterna gladeligen skulle prioritera att enas omkring tågtrafik, energiuppgörelse etc?
Nope – deras krav skulle vara – först invandring – sedan det andra.
Så bästa SIFO – frågan ni ställer bygger på en ängslan om att vi är ju egentligen överens om det mesta.. ju…

Men om man nu skulle förhandla om invandring med Sverigedemokraterna. Skulle man då utgå från deras statistik som bygger på #SverigedemokratiskMatematik – d v s knappt några siffror rätt. Eller skulle man bygga på den oro som Göran Hägglund tror sig ha uppfattat från svenska folket?
Nu visar det sig att kunskaperna inte är så stora om invandring till Sverige.
Folk tror att det beviljas fler asyltillstånd än vad det faktiskt görs. Folk tror att färre invandrare är i arbete än vad det faktiskt är. Folk tror att färre utvandrar än vad de faktiskt gör.

Detta har varit väldigt tydligt i debatter med SDare på Twitter och Facebook.
116 000 invandrare gastas det. Ja, varav nästan hälften återvändande svenskar. Ett exempel på hur man ser en siffra – och reagerar direkt – utan att granska siffran och se vad den betyder.

Så förhandla med Sverigedemokrater? Hur i all friden ska det gå till?

Ska jag skratta eller gråta åt Sverigedemokraterna?

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/340/20573977/files/2014/12/img_2616.jpg
Läser DNs intervju med Mattias Karlsson från Sverigedemokraterna.
Först fnissar jag. Sedan inser jag ju att karln inte skojar utan säger på fullt allvar att Decemberöverenskommelsen har gett för mycket makt åt en minoritet.
Läs det en gång till – f ö r m y c k e t m a k t å t e n m i n o r i t e t…
Säger den vikarierande partiledaren för ett parti med knappt 13% av rösterna i Riksdagen – ett parti som kräver att man ska förhandla med dem annars kommer de att rösta emot alla budgetar.
Står inte det hotet för ett krav på m e r m a k t å t e n m i n o r i t e t ?

Så jag skrattar inte,
Jag gråter inte.
Jag bara förundras hur folk går på den här märkliga “logiken”.
Och det är där jag blir övertygad om att Sverigedemokrati är inte politik – det är en tro. Bara troende kan så öppet blunda för det som sker runt en och blint rapa upp vad partiet matar ut.

D i k t a t u r — säger de. För de där 6 partierna har ju bestämt hur riksdagen ska fungera.
Ja – självklart. De har 81%s stöd bakom sig. Alltså är det demokrati och inte diktatur.

Jamen – invänder sverigedemokraterna – de 6 partiernas väljare hade ju inte gett mandat åt denna förhandling.
Nehej – så gav de sverigedemokratiska väljarna mandat åt partiet att rösta för att inte höja fattigpensioner eller a-kassa?
Plop liksom.

Massinvandring ylar de. 116 000 vandrade in 2013. Ja – bland dem drygt 50 000 svenskar.
Om jag flyttar till Sverige – är jag invandrare då?
Ja.

Säga vad jag vill om Jimmie Åkesson men han kunde i alla fall linda in orden och låta diplomatisk. Jag har svårt att se honom med bomberjacka på sig. Snarare en grön lodenrock med en liten liten tysk -svensk flagga på.
Men Björn Söder och Mattias Karlsson – man kan ta mannen ur bomberjackan men inte bomberjackan från mannen. Deras sätt att prata är bomberjackisk. Liksom spänna ögonen i en och sänkhöja rösten. Alltid med ett lätt flin i ena mungipan.

Så jag skrattar inte.
Jag gråter inte.
Jag mer förundras över behovet av enkla religioner.

Och så var det där med Sverigedemokrater och deras tankar om demokrati

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/340/20573977/files/2014/12/img_2647.png
Decemberöverenskommelse. (en hatad hashtag för den tog för mycket plats på Twitter)
Japp. 6 partier med 81% av rösterna i senaste riksdagsvalet sätter sig ner och kommer överens om hur de med sin överväldigande majoritet kan garantera att en minoritetsregering kan arbeta i 4 år. Hur en statsminister väljs – hur dennes/dennas regering ska kunna få igenom sin budget.

Detta tycker Sverigedemokraterna är ……odemokratiskt.
Det är diktatur, säger de.
I går lade en typ på Twitter upp en Wikipediadefinition av “Diktatur” – och det handlade om att ett fåtal tar makten och struntar i resultatet av allmänna val. Detta innebär decemberöverenskommelsen, menade hen.

Matematik.
81% är mer än 13%.

Men det tycks finnas en tro hos många sverigedemokrater att det där med 13% är bara nys. Det är egentligen så många fler som stödjer sverigedemokraterna så egentligen har de redan egen majoritet.
Så de där 81% har liksom kuppat över de andra 100% . Ungefär. Sverigedemokratisk matematik.

Men annars då? Decemberuppgörelsen?
Bra, tycker jag. Arbetsro.
Alldeles för mycket tid har gått åt till käbbel och för lite tid åt politik.
Annie Lööf skulle hellre äta upp sin högra sko än att samarbeta med socialdemokraterna.
Jag utgår från att hon nu fryser om sin högra fot samt hoppar enbent.
Jag tror hon har lärt sig att vårda språket och i framtiden prata om att driva stark oppositionspolitik o c h samarbeta när det så krävs, istället för att lova att vara en nagel i ögat.
Svårt att förklara ett samarbete när man innan hotat med att klösa andras ögon….
Jag imponeras av Anna Kinberg Batra. Ett lugnt fyrtorn mitt i högen av svartklädda selfiesar.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/340/20573977/files/2014/12/img_2650.png
Björklund. Björklund. Ger bittermandeln ett ansikte. När var den mannen nöjd senast?

Så ut och skapa politik. Och snart tar väl den där “det var du som var dummast!leken slut.
Och så hoppas jag att sverigedemokraterna hittar någon i partiet som kan matematik.

Vem tror dom att dom lurar?

DN har ett trevligt foto. Ett foto att fundera kring. Ansikten som talar. Blickar som låser fast.

alliansen

Jag har saknat Göran Hägglund på sistone. Efter valet försvann han. På bilden ser han ut att längta bort. Långt bort.
Jag har inte saknat Jan Björklund. Han dyker upp överallt. Nu även på Twitter. På bilden ser han ut att vara fullt i färd med att orera. Som vanligt.
Men det intressanta är den längsta i sällskapet. Nu är inte Annie Lööf längre den enda som kan färglägga sig i Alliansskaran. Kinberg Batra är huvudet längre och med drottninglik blick tittar 25%aren mot 5%aren.
-“Du oppositionsledare? Du som knappt knaprade dig över 4%s gränsen....”

Lööf tittar tillbaka – upp med hakan för att se längre ut – men mot de Kinbergska höjderna når hon inte.

Sådärja. Nu har jag fantiserat klart om fotot. Men balansen är rubbad. Reinfedlt lät de små 5%arna tjattra på och så sade han lite lugna saker. Lööf kunde sticka ut som den enda som såg färgglad ut. Det är över nu.

Men så politiken.

Den största bluffen på länge i svensk politik har precis klarats av.

Väljarna har gett oss ett mandat att förvalta. Vi kan inte gå emot det.

Pyttsan. Gömma sig bakom väljarna är lätt men fegt. Inte fasen gav väljarna 2010 nåt mandat till köp av Nuon. Inte fasen gav väljarna mandat till att sälja ut utsläppsrättigheter till Bank of America.

Väljarna väljer representanter som de litar på. Under en mandatperiod ändras samhället. Nya beslut måste tas. Man väntar inte till nästa val för att få nya direktiv. Man agerar. Man resonerar. Man förhandlar. Men man strävar efter att genomföra  sin politik. Ett bra sätt att genomföra sin politik är att förhandla.

Att skylla på väljarna är bara trams. De har valt sina representanter. Representera för attans.

Man lär sig så mycket mer med en fotboll….

iphone15 027

Att lära sig något nytt tar tid.
Det finns en spridd teori som följer;
We learn >
10% of what we read
20% of what we hear
30% of what we see
50% of what we see and hear
70% of what we say
90% of what we say and do

Jag vill komplettera detta med att vi lär oss 100% vad vi säger och gör samtidigt o c h en fotboll är inblandad.
I går hade vi en heldag med hela teamet omkring hiv/aids – det var ju InternationalAIDSday.
Det förelästes på morgonen. Av det minnas jag att Kenya är nr 3e värst i världen vad gäller hiv-spridning, att ökning i Kenya har mycket med att göra att etablerade par är otrogna och detta inte längre bara handlar om mäns otrohet utan att kvinnor också börjar alltmer ägna sig åt utomäktenskapliga förhållanden.
Nu var det i och för sig en man som framförde teorier om varför kvinnor är otrogna…
Sedan minns jag en läkare som sade att HPV cancer risken ökar om man ägnar sig åt oral sex. Så det stämmer nog att jag minns 20% av vad jag hörde.
Och jag minns mest det som får mig att reagera med “Vafalls??”

Nu är det dock inte gifta kvinnor i Kenya som är den grupp där hiv ökar mest – utan hos ogifta unga flickor – 15-24 år. Och för dem handlar det inte om otrohet – utan om lock och pock från män. Lura och lova guld och gröna skogar. Hota med uteblivna betyg. Och sånt manipulerande.

Men sedan blev det eftermiddag och fotbollarna kom fram.

Spring runt först. Och så började hiv/aids träningen.

Övning efter övning handlade om hur bli en bättre fotbollsspelare – m e n  samtidigt lära sig mer om hiv/aids.

Om man har en sexuellt överförbar sjukdom så ökar risken för att drabbas av hiv vid oskyddat sex.

Det lär man sig genom att genomföra passningsövningar bärandes en lagkamrat på ryggen. Hur komma ihåg att ta sitt antiretrovirus medicin 3 gånger om dagen? Jo – det fanns en fotbollsövning för det med. Och hur vara uppmärksam på hiv-viruset som kan finnas överallt – nästa övning. Det är TackleAfrica som har utvecklat metoden och manual finns förståss.

Mer fotbollar till lärandet.

Först kom holländarna, sedan fransmännen, sedan britterna, sedan indier och kineser och nu är det full turistrulle

1,2 miljoner människor bor på Mauritius.
1 miljoner turister besöker ön varje år.
Alla mauritianer kan adoptera en turist.
Och de gör sitt bästa.

IMG_2576.JPG
En ö mixad på alla vis.
Maten är en kreolsk blandning av indiskt, afrikanskt, arabiskt, kinesiskt.
Gillar
Människorna är en blandning av allt som kommit till ön.
Moské bredvid kyrka bredvid pagod bredvid hindutempel.
Och över allt spanar den 36 meter höge Shiva.

Flygplatsen är knappt ett år gammal i sitt nuvarande skick.
Ett under av effektivitet.
Ut från planet – passkontrollen tar 5 minuter men sedan rullar det på. Hälsochecken – d v s har du varit i ebolatrakter? – Nej tar 5 sekunder, väskan är redan på bandet, taxfreebutiken tar 1 minut, tullen 10 sekunder, valutaväxling 1 minut och sedan in i taxin.
Men – ön är 45 kilometer bred och 60 kilometer lång. Och flygplatsen ligger söderut och hotellet norrut. 1 timmes färd i mörker.
Ser bara de perfekta motorvägarna. Inte en grop så lång däcken rullar.

Hotellet är ett under av effektivitet. Skriv på här och så är ni incheckade! – Kreditkort? -Nej vi har allt vi behöver veta om dig. Ta en drink och sitt ner!

Rummet tar aldrig slut. 2 våningar med 3 terrasser. By the way – ni är uppgraderade. -Tack!
Nedanför hörs plask och prat. En pool. Uppe på taket lyser fullmånen. Plask och whisky i en bubbelpool.
Havet plaskar också.

Blommor – se på blommor, men det är mest träd i Pamplemousses botaniska trädgård. Men det ska rivas i bladen och gnuggas och sniffas. Kanel, nejlika, all spice – inte old spice påpekar guidinnan –. Näckrosbladen – de enorma – börjar ta slut. Sniglarna är svåra i år. Däremot blommar lotusblommorna för fulla muggar.

Åker sedan till Dodo-land. Eller Grand Baie – men allt, handdukar, ölsejdlar, t-shirtar är prydda med den dumma och snälla dodofågeln som dog ut på 1700 talet. Dum-Dodon var nyfiken och kunde inte flyga. Lättfångat byte. Utdött byte. 30 000 Euro får man idag om man hittar ett dodo-ben.
Hittar inget.

Söderut.
Vulkankrater. Skog i kratern. Och svettiga turister.
Helig sjö för hinduerna. I februari vallfärdar 600 000 hinduer dit. Blommor i sjön. Tempelmassor runt sjön. Rosa elefanter. Blå smurfgudar.

Ravin. En turist backar vid djupet. Svindelfransman.

Sjufärgad jord. Taxichauffören ojar sig över fransmannen som äger parken med vattenfallet och den färgade jorden. Han tar in 8 dollar per turist i inträde. Hit åker alla. Han får in minst 5 miljoner dollar i entréavgift/ år men kan inte förbättra vägen.
Jo jorden är färgad. Vackert.

Det är en liten ö.
Men ändå missade vi marknaden i Port Louis.
Vi missade att simma med delfinerna vid den södra kusten.

Men det är ju bara 4 timmars flyg dit.
Nästa gång.

Ebolism

DSC09159.JPG
I Uganda riktas febertermometerpistolen mot pannan.
I Kenya riktas den mot örat.
I Zambia blir det 21 dagar i karantän om du har varit i VästAfrika.
(I alla fall i augusti – i oktober hade de lagt av med det).
Om 2 veckor är vårdavdelningen på Nairobi hospital klar för ebolapatienter.
I Uganda visar en dam ett sms om en redan död patient i Nairobi.
I Uganda säger kursledaren att man inte ska skaka hand – och definitivt inte kramas.

Och jag tänker – man ska alltså röra vid en sjuk människas spyor, bajs, blod, sperma för att bli smittad – varför inte då kunna skaka hand?
Och jag svarar mig själv – det är inte handskakningen det handlar om – det är berörandet. Sluta upp med att ta på varandra!
Inbillar man sig att man inte ska skaka hand- så lär man inte heller ta på folks blod. Eller något sånt.

Det blossade upp en Marburg epidemi i Uganda. Som inte blev en epidemi. En död och en smittad och sedan var det tyst. Väldigt tyst.

Och det är väl så. Det är inte smittorisken det handlar om.
Det är sjukvårdskapaciteten. Senegal hade det. Nigeria likaså.
Guinea Conakry, Sierra Leone och Liberia hade det definitivt inte.

Under tiden är folk rädda för att åka tunnelbana i New York.
Men där finns sjukvård.
Och det smittar inte på tunnelbanan.
Försåvitt man inte får för sig att ta på folks blod, sperma, spyor och bajs.