Tät dimma från havet. Total tystnad i Lima. Vallokalerna har precis öppnat men på tv sitter kandidaterna och delar ut smörgåsar – eller Sanguches – som de kallas här. Och jo, en vakt heter guachimen och Bryan stavar sitt namn Brayan och Jason stavas Yeyson- annars skulle ju folk kalla honom Hasson (säger en som heter så.).
Men jo, först är det frukost för kandidaterna- sedan ska de gå och rösta. All politisk propaganda är förbjuden idag – liksom försäljning av alkohol. Så kandidaterna ler på tv mellan Sanguches utdelningen och säger “rösta!”.
Likaså är opinionsmätningar förbjudna sista veckan så istället så görs mätningar men presenteras i utländsk media. Och i Peru refereras till påhittade maträtter och deras popularitet – medan alla förstår vem den japanska maträtten är och vem som är “hårt bröd”.
Och hur går det för maträtterna? jo, Ollanta leder men Toledo håller på att komma ifatt Keiko. Det blir en plågsam väntan för om det blir Ollanta och Keiko i omgång två så blir valet pest eller pina för så många. Men på sätt och vis kan man skylla sig själv – 3 kandidater (PPK, Castaneda och Toledo) representerandes den sittande makten. Det blir väldigt trångt i mitten.

Innantillasning ar en dygd. Men inte i en tv-debatt dar det ska avgoras vem som ska bli Perus nasta president.

Keiko har ett manuskript, men inbland hojde hon huvudet. “Kom ihag att le” var mantrat.

Och sa raskt sankte hon huvudet igen.
Baste innantillasningen tog Ollanta hand om.

Till och med sa han laste samma papper tva ganger.

Castaneda fick vackas en gang.
-“Ar det min tur att fraga?” Medan han letade efter fragan hade hans 30 sekunder gatt – sa det blev ingen fraga.

Under tiden skickade damen framfor sms till Kuzcsunsky.

Sa vem vann debatten? Det diskuteras idag och alla ar overens om att deras kandidat vann, men att Ollanta laste for mycket innantill.

Det är slutdebatt i kväll. Presidentvalskampanj. En av de märkligare jag sett. Nuvarande presidenten – den alltmer Göran Persson-like – Alan Garcia’s parti har ingen kandidat. Mercedes Araoz som blev utnämnd klev av snabbt. Bara några få av hennes valaffischer hänger kvar. (det gör även affischer från borgmästarvalet 2010)
En kandidat viftar med en piska i sin valreklam. Som tur är så kommer han inte över 0,1% i opinionsmätningarna.
Nej, det handlar om de 5 stora. De 5 bekanta. En tidigare president – Alejandro Toledo- som vill tillbaka. I Peru får inte en president väljas om direkt, utan det är 5 års väntan för att få kandidera igen. Det är en förklaring till ryckigheten i politiken. Ett parti – om det skulle finnas stabila partier- måste plocka fram en ny presidentkandidat för varje val, för den som vann får inte ställa upp i nästa val, utan får vänta till valet därefter. Så ett parti med en stark ledare får välja en ny och så ha den f d ledaren i kylskåp i 5 år, lurpassandes. Ungefär som om Juholt skulle väljas till partiledare med Göran Persson sittandes i soffan på kontoret med katalogen med gardinprover i knät.
Toledo låg bra till fram till för någon vecka sedan – men började dala i opinionsmätningarna. Och vips kommer de peruanska ryktena – “han vill dala för att kunna vinna”. Eeehhhhhh que? Jo. Han vill inte ställas mot förre premiärministern Kuscynsky (PPK i detta val) – han vill hellre ställas mot Keiko Fujimori eller Ollanta Humala i omgång 2 – det krävs 50% av rösterna för att vinna, och ingen lär få det i omgång 1.
Så då – enligt rykten – trissar han upp genom sina kontakter sifrrorna i opinionsmätningarna så Ollanta o Keiko går uppåt. Då rasar börsen – vilket den gjorde dagen efter att de två populisterna ledde mätningarna – då räds folk för att den starka ekonomin ska rasa. I det läget framstår Toledo som den trygge landsfadern. (fast alla kandidater dansar nån sorts bredbent dans på sina valmöten och är inte riktigt landsfadriga eller landsmödriga i de lägena).
Förre borgmästarn i Lima – Luis Castaneda – förstör allt han tar i, så han rasar en % om dagen i mätningarna och är nu nere i 11-12%. Men om han kom till omgång 2 skulle han spöa alla. Men han kommer inte dit. Att vara så neutral så man nästan passar alla- leder inte till valseger. Hans meriter som borgmästare i Lima ligger honom också i fatet. Han var ständigt synlig med bygghjälm på huvudet, men nu visar det sig att byggena inte alltid blev klara och med budgetar spräckta. Att dessuotm låta International organisation of Migration (IOM) sköta byggena (!) – var kanske inte det klokaste om man vill framstå som en transparent ledare. IOM’s räkenskaper är utanför kontroll för offentliga revisorer….
PPK visade sig ha dubbelt medborgarskap – även i USA – och vips fick han avsäga sig det. En gringo som president? No way. ändå lyckades Toledo anställa honom som premiärminister under sin regim….. En gringo som premiärminister gick bra…
Keiko då …. Hmmm med ett enda politiskt mål, enligt The Economist, – att pappa ska frias från fängelse.

Slutdebatt i kväll. 3 timmar. Om någon kandidat tar till personangrepp så tystas han/hon. Det är risk för en tyst debatt. Hitintills har valet handlat om personangrepp. Castaneda och Keiko rusade iväg för att drogtesta sig och tjatade sen om att alla borde göra det, Hint Hint mot Toledo… Venezuelas Chavez sade att han kände till Ollanta som en bra soldat (Ollanta är f d militär). Vips blev Ollanta bland sina kritiker kallad Chavez’ soldat. Fast det var inte vad Chavez sade. I samma veva anklagades Ollanta för att ha flugit till Venezuela i januari för att hämta 17 miljoner dollar från Chavez för sin kampanj- och så visar det sig att han inte ens lämnat landet i januari. Så har det hållit på- vecka efter vecka.
Om en vecka är det val. Ingen spritförsäljning från fredag till måndag lunch. För säkerhets skull.

*****
Nar sedan SvD skriver – en notis – om valet, sa blir det fel. Alan Garcia far inte stalla upp. Inte nu – men 2016. En sittande president far inte stalla upp helt enkelt. hans parti nominerade f d finansministern Araoz, men hon klev av.
DN lägger också in samma felaktiga TTnotis.

10 april. Idag är det val. Garcia’s parti APRA beslutade i går att ge sitt stöd till PPK. Det måste vara en besvikelse för Castaneda. Men det hade inte hjälpt honom – APRAs röster är för få. Så kan det bli i detta märkliga valsystem. En sittande presidents parti är nästan osynliga i nästkommande val.