Village People com och firade. I alla fall indianen och byggarbetaren.
Och sedan önskade jag att tårtan skulle vara god.
Och sedan var festen slut. Det kunde ha varit mer chili i cevichen.
Men kycklingen var god.
Och gästerna var trevliga.
mat
Amaz som i Amazonas
Det ska öppna ett Hiltonhotell i Lima. På bottenvåningen har getts plats för 4 restauranger. Den första är en till i Gaston Acurias restaurangexperiment. En peruansk-italiensk sak som heter Bachiche. Full. Alltid full. Sedan en japansk. Sedan en krog som inte har fått upp namnskylten än. På borden syns Cola light flaskor. Avstår. Den sista i raden är krogen Amaz där kocken Schiffiano – eller heter han Schaffiano? – har tagit steget från det småamazoniska på Malabar till något hel amazoniskt. Eller jo, han har ju pliktskyldigt tagit med tiradito, ceviche och lomo saltado på menyn. Annars kommer inte peruanerna.
Men resten är djungel. Bar. Drinkar med lulo, tumbue och andra djungelfrukter. Mat. Inbäddat i blad. Inkokt i blad.
En nyhet i Limas restaurangvärld. En bra nyhet. Men en krog som inte kommer att få Limaborna att himla med ögonen av lycka. Det behövs en rejäl ris-bönklimp på tallriken eller en pyramid ris och en slev pommes frites till köttet för att ögonen ska glimra. Det finns det inte på Amaz.
Men jo visst
Arman står vakt vid spisen i 5 timmar. Det puttrar ju lite lätt därinne. Ett recept från en SvD-länk . 3 paket kycklinglår, 6 deciliter olivolja, en vitlök, en citron och sa rosmarin och 100 grader och 5 timmar och sen grilla för att ge färg och så kombinera med sparris kokta med apelsin och chili.
Arman står vakt även vid matbordet.
Det blev en matdag. Lång vandring till parken med alla hundar. En pitbull som är lite rosa i färgen – inte vacker – har en matte som bestraffar hunden med att han får ligga still i en minut. Skamvråligg liksom.
Jag bestraffar Arman med att bjuda honom på lunch – Rigoletto. Restaurangen med den goda chiromoya-cheesecaken.
itsallabouttransparency 