Ner i en skyttegrav

Vad visste jag? Vad har skolan lärt mig? Jo – det var arméer i skyttegravar och så användes flygplan för första gången i ett krig – Röde Baronen och så. Och så senapsgas. Det var allt.

Efter en vända till helvetet i Passchendaele – ja det är ju inte ett helvete idag men ett minnesmärke över det som var ett helvete – så vet jag så mycket mer. Tyvärr.

När jag kommer fram till Ypres så förstår jag att där jag bodde de första 3 åren i Bryssel – där var gatorna döpta efter första världskrigets fasor i Flandern.

Ypres är en bra start.

Lagom stad med stort krigsmuseum som förklarar allt som den svenska grundskolan inte klarar av att fördjupa.

Staden dit britterna vallfärdar för att klistra upp vallmo-blommor. Poppies. Poppies överallt. Till och med på ginflaskan.

Tour de Great War. Kriget som skulle ta slut på alla krig. Det gjorde det inte. Dag 2 går jag ner i skyttegravar. Jag går de tre kilometrarna från Passchendaele norrut. De tre kilometrarna där en halv miljon dog eftersom befälhavaren Haig ville att de brittiska styrkorna skulle bryta igenom den tyska linjen. En halv miljon.

Ner i åkrarna. Fast i gyttjan. Först 1917 fick de brittiska soldaterna regnrockar. Fram till det sög deras vadmal upp vatten och gyttja. En hel del soldater drunknade i gyttjan.

Men nu drygt 100 år senare är de tre kilometrarna täckta av instängda villor – här är det fördragna ståldraperiet – frisörsalonger och bönder. Under gyttjan ligger kroppar kvar. Andra kroppar – utan namn – har fått plats på den brittiska krigskyrkogården.

Jag tar bussen tillbaka. De Lijn. Genom byarna – förbi andra krigskyrkogårdar. Andra leriga åkrar. Ner i en skyttegrav.

På kvällen. Mat. Jag måste ju äta. Klei. Och det är ju bra.

Aldrig mera krig. Sade man 1918. Det borde man ha upprepat fler gånger. Tills det fastnade.

Ack Mechelen du sköna

Andra omgången. Dags att utöka Tour d’Belgien med att besöka städer för andra gången.

Mechelen är nära. Mechelen är fyllt av upptäckter. Denna gång mat. Mer matplanering än första gången. Michelin-guiden hjälper till.

Någon vecka efter besöket upptäcker jag att Aiko och Ollie bor där. Det var en överraskning.

Men maten.

Tinèlle. 1 stjärna. Men det märkligaste är att jag sitter med ryggen mot en mur 20 meter bort där 8 fångvaktare – sadistiska sådana – från Breendonk sköts ihjäl mot muren 1948.

-”Vi hade inget med det att göra!” Säger hovmästaren. Restaurangen är inhyst i en gammal byggnad som fingerade som sjukhus under århundraden. Bara 100 meter från kasernbyggnaden som under andra världskriget fungerade som ett transitläger för judar och romer som skickades vidare till koncentrationslägren.

Idag är en del av kasernen kvar som museum – medan resten är ombyggt till tjusiga lägenheter …. (!). Hoppas det spökar hos dem som valt att bosätta sig där,

Tvärs över gatan ligger minnena uppmonterade. Alla som passerade transitlägret har en plats här. Man kan följa alla individers historia. Man kan följa Belgien under andra världskriget. Den del av Belgien som kämpade mot tyskarna och den del som definitivt inte kämpade mot tyskarna.

Men tillbaka till maten på Tinèlle. Den är bra men överraskar inte. Stadigt. Välskött. Men lite tråkigt.

Bättre blir det nästa dag. Men först en lunch på Maillard.

Det är en varm dag. Det är en sval restaurang. Tack för det. Här är maten till för att delas förklaras det.

”Var ska du äta middag?” Frågar hovmästarinnan.

-” The Chick!”

Hovmästarinnan jublar och bartendern nickar.

-”Min pojkvän är chef där. Han kommer att överraska dig!”

Och det gör han. På The Chick får man menyn efter att man har ätit. Allt ska vara en överraskning. Och det är det. Restaurangen ligger i biskopens gamla stall. Men den den är rengjord nu.

Det är gott. Så gott så det borde regna stjärnor. Det gör det inte. Inte än. Men snart.

Det är lätt att hitta till herrtoaletten.

Men det är mer än mat och koncentrationsläger i Mechelen. Staden hade dåligt rykte med gängkriminalitet. Men sedan kom en klok borgmästare – utsedd till världens bästa borgmästare 2016 – som hade mer av lovikkavantar än av järnhandskar – men det blev ordning och reda i staden. Fattigområden gjordes attraktiva med subventionerade hyror för medelklassen mot att de var volontärer på fritidsgårdar. Små klasser i skolorna. Inget tjat om skärmar – utan handling med fler lärare. Han var inbjuden till Liberalernas partidagar. Undrar om de lyssnade på vad han sade?

Maneblussers. Så kallas stadens invånare. Och det lokala ölet. Månsläckare. Allt efter fyllot som en natt gick hem och trodde att katedralen brann. Längningskedja med vattenhinkar bildades. Och så gick månen i moln. Och ”branden” var släckt.

Katedralen ja. På eftermiddagarna kan kan stånka sig uppför alla trappor upp i tornet. 514 steg men du stånkar i gott sällskap för här har också Napoleon stånkat sig upp. Egentligen var tornet planerat att bli 167 meter högt – istället för de 97 meter som det är idag. Och tur är väl det att det inte blev högre för basen är bara 3 meter djup.

Så Mechelen. Det blir nog ett tredje besök där. När The Chick har en ny meny. Men det får man ju inte vetas hur den är. Innan man ätit den.