-“Lämna era bilar hemma – för i morgon tar vi över gatorna!”

En olycka kommer sällan ensam.
I morgon ska universitetsstudenterna strejka.
De gillar inte de planerade avgiftshöjningarna.
De gillar inte de låga studielånen.
Så de hotar med strejk.
Och med att ta över gatorna.

20140519-201916-73156284.jpg
mannen på fotot har inget med gatuövertagandet att göra

Senast de “tog över gatorna” – i december 2013 dödades 2 studenter.
Bilar stenade.
Hotet om att ta över gatorna är väl en varning. En vanlig sittstrejk för en student leder ju ingenvart – drabbar bara studenten själv.
Eller så är studentledarnas varning om “the mother of all strikes” i morgon ett vanligt maskulint -slå -sig -för -bröstet -prat.

I vilket fall. Mer oro över Nairobi. Som om det inte redan var nog.
*****
Vad inte göra;
“What to do./ How to plan for it.
1. Avoid the CBD by rescheduling appointments to later dates.
2. Early movement for those who have to pass via CBD. Advisable it should be before 0800hrs.
3. For those who plan to go to the Airport ( JKIA and Wilson) use alternative routes away from the CBD and aforementioned roads.
4. Plan your journey to start early because of the anticipated traffic jam.”

Saknar du Lima?

Image

Ibland, men inte ofta.

Image

Det gråa blev grönt.

Det dimmiga blev hällregn.

Image

Det är tyst. 

Trädgårdstyst.

Image

 

Oryktade rykten….

-“Det kommer att skjutas på folk i bilar efter genomfartsleden Wayaki way endera kvällen!”
Han är alldeles övertygad för han har ju fått meddelandet på WhatsApp och där stod det ju att FN verifierade varningen.

Dock har FN inte verifierat varningen.
De minskar på antalet besökare, stänger bensinstation på sitt område och ber folk arbeta hemifrån för att minska bilköerna vid infarten.

-“Amerikanska ambassaden har stängt! Marinsoldater är de enda som finns kvar!

Inte sant. USA försöker minska antalet personal i Nairobi.
Inget annat.

Men rykten flyger. Någon som vet något känner sig viktig. Och flyttar förmodligen sin egen oro till någon annans knä.

Och nu blir det reklam

Parkeringen utomhus var full. Ner i källaren under Nakumatt Lavington Curve. Upp med hissen. Tryckte på fel knapp. Hamnade på andra våningen.
Ohoj!
En möbel och mattaffär som var liten. Tom. Inga kunder.
-“Folk har svårt att hitta hit. Vi har i snitt en besökare om dagen..” sade mannen i butiken.
Men han tipsade om en kommande utställning. En container hade anlänt. Mattor från Iran, Afghanistan, Pakistan.
Containern hade fastnat 9 månader i tullen i Pakistan.
Här ska minsann inte föras ut nåt arkeologiskt!
Däremot var det inget bekymmer med tullen i Kenya.
De öppnade containern;
Skräp!!

Det är inte skräp.
Trädgården är full av mattor.

20140518-100625.jpg
Huset är fyllt av möbler.
För denna helg.
Utställning!
-“Varför öppnar du inte butiken här? frågar jag Louise, ägarinnan av galleriet.
-“Jag vet inte om ägaren till huset tillåter det..”

Vi är överens om att lokalen hon hyr vid Lavington Curve inte är lyckad.
Ingen hittar dit.
Men denna stora trädgård i det hus hon bor i – med ett tält för te och scones- är perfekt.
-“Flytta!!”
Hon tvekar.

20140518-101115.jpg

20140518-101132.jpg
Bordet med hål i mitten….. 160 000 shillings. (sisådär 12 000 kronor).
Den får vänta.

-“Säg inte att det var långt borta som det small!”

Men det var det.
Smällen hördes inte.
Jag trodde igår att det var 10 kilometer till Gikomba marknaden.
Det är det inte.
Det är 17 kilometer.

20140517-110224.jpg

Smällen hördes först när folk började höra av sig och frågade om jag var ok.
Jag tror det är värre att vara 17000 kilometer bort – än 17 kilometer bort.

Men – här kommer ett men – Gikomba är den marknad som flera arbetskamrater handlar på. Den ligger nära city – det är en stor marknad.

Men – här kommer nästa men – är det säkert att det var terrorister? I måndags var det en eldsvåda på marknaden. Flera stånd förstördes. Kan det vara konkurrerande affärsmän? Kan det vara konkurrerande bussbolag?
Vem vet?

Det enda jag vet med säkerhet är att rykten sprids snabbare än bombers chockvågor.

Men – jag ska undvika folksamlingar. Först iväg bakom en mur för att titta på mattor från Marocko.
Sedan bakom nästa mur för att skåla för Norge.

Och så evakueras brittiska turister…

Image

hunden på bilden ska inte evakueras 

..från Mombasa. Det är researrangören Thompson som bestämt sig för att ställa in alla resor fram till Oktober (i och för sig är det lågsäsong för turism till Kenyas vinterperiod juni – augusti) och dessutom plocka hem de turister som befinner sig i Mombasatrakten.

Detta är ett resultat av brittiska UDs resevarning om att undvika Mombasaön – men däremot inte flygplatsen och Diani beach. Förmodligen slutar reseförsäkringar att gälla om UD utfördar varningar – och det kan ha lett till att Thompson inte vill stå kvar med eget ansvar om något skulle hända.

Tror jag.

Det har inte skett nya terrodåd på 2 veckor – sedan 2 bussprängningar i Nairobi för 2 helger sedan. Inget nytt har hänt.

Så antingen vet brittiska UD något ingen annan vet – eller så reagerar de långsamt.

Det har utfärdats förbud mot polariserade bilrutor.

Det har klagats från amerikanska UD om för hårda tag i jakten på terrorister (ska de säga...)

 Mer säkerhetskontroll.

Men inget annat att rapportera.

*****
Eller jo.
Idag höjer svenska ambassaden sin ton något.

“16 maj

Ambassaden betonar att säkerhetsläget i Kenya under en längre tid succesivt har försämrats, inklusive hotet från terrorism specifikt riktat mot västerlänningar. Minimera därför besök på platser som större köpcentrum, hotell, restauranger, kyrkor och moskéer och iaktta alltid stor försiktighet. Vi uppmanar till särskild vaksamhet vid vistelse på kusten, inklusive Mombasa.”

******************
men så kommer rapport om flera explosioner vid Gikumba marknaden. Flera skadade.
Detta ligger minst 10 km från kontoret och hemmet. Och en plats som jag aldrig varit till.
Dödssiffrorna uppe i 13 nu. 70 skadade. Handgranater eller mindre bomber kastade av 2 män mot en minibuss och mot en marknad.

Det var under en regnig natt för 2 år sedan…

….när bulldozrarna kom. Mejade ner alla skjul i ett Mitumbaslummen nära inrikesflygplatsen i Nairobi.

Möbler, böcker, husgeråd – allt i en enda bråte i regnet. 

Men det här var för 2 år sedan.

Idag 30 kilometer norrut flyttar 63-åriga Mary in i sitt nya hem. Ett murat hus med stabila väggar istället för det skjul hon bodde i tidigare. Ett skjul med pappväggar. I väntan på hemmet har hon bott i ett tillfälligt plåtskjul. Den nya byn där de 20 damerna i kooperativet byggt upp heter “En bra plats” – eller så skulle man kunna säga att stället heter, säger Mary.

Image

Och det kan bli en bra plats. Vilken dag som helst kommer elektriciteten och då kommer vattenpumpen att börja fungera. Och då kommer majsen att växa ännu bättre.

Image

Tak över huvudet. Stabila väggar. En bra början. Men långt ifrån klart. I Mitumba var det nära till områden där man kunde söka arbete som hemhjälp. På den nya orten Malaa är det längre till arbete. Damerna är bekymrade – en del av dem bor bara under helgerna i sina hus medan de arbetar inne i Nairobi under veckorna.

Hur tjäna pengar i Malaa? är det ständiga bekymret för kooperativet. Nairobi kryper sakta närmare, men inte fort nog.

-Sälja vatten! är en bra idé som de har. Det ska komma igång så fort som elektriciteten fungerar så vattenpumpen fungerar. Och vatten behövs i området. 

-Sätta upp marknadsstånd efter vägen! är en annan idé. Kunderna kör ju förbi. Men vad ska de sälja? Bönorna är inte färdiga ännu.

Men – i väntan på inkomst. Tak över huvudet. Stabila väggar. Damer som stödjer varandra.

Bläckfingrar

Relax!!
Hon säger det för varje finger.
Jag märker att mina bägge ringfingrar inte riktigt klarar av det.
De spjärnar emot. Försöker rakna men kröknar istället.
Relax!!
Så sade de för 7 år sedan också.
Jag har inte lärt mig att låta mina fingrar slappna av medan de rullas på bläckbandet och sedan ska tryckas ner på blanketten där jag har fyllt i all min data.

Vi är flera som blivit uppropade efter en lång väntan.
All of you sit down! ropar funktionären.
Det finns 5 stolar och 15 väntare.
Stolarna är upptagna.
Jag petas åt sidan och placeras i dörröppningen.
Föses in.
Till hon som barskt uppmanar mig att relaxa.

Väntrummet fascinerar.
Som väntrum brukar göra.
En del sitter.
Andra rusar runt med papper i stora bruna kuvert.
I Peru var kuverten alltid gula och kallades Manillakuvert.
Här är de bruna.
Jag tror rusarna är migrationsagenter som tjänar pengar på att slussa runt väntarna mellan de olika luckorna på den långa väggen.

Först ska man till lucka 15 för att få arbetstillståndet instämplat i passet.
Fyll i re-entry ansökan! uppmanas jag.
Men ingen frågar sedan efter den blanketten.
Sedan är det lucka 5 för att fylla i ansökan om Alien Certificate.
När den är ifylld så är det dags för lucka 3 och ge 2 foton, betala 2000 shilling, och lämna kopia av passet.

Och sedan den långa väntan på fingeravtrycksdamen.
Det går inte fort.
Folk har svårt att slappna av sina fingrar.
Försök själv!

Det luktar gott från köket…

.. men vägen dit har varit lång.
Det blir aji de gallina
Ris. Potatis. Kokta ägg. Och en mölja med kyckling, gul chili, mjölk ovanpå.
Det är inte vackert men det är gott.
Men väggen dit var lång.
Gul chili?
Nej- det finns inte men ta röd och grön chili och blanda ut med gurkmeja?
Jo.
Men sedan är det det där med lime.
Enbart Peru peruanska limes har.
Jag märker ingen skillnad.
Jag tror det har med tro att göra.

Nu blandar han ihop potatis, lime och olja till causa.
Suckar besviket.
-Den gula potatisen här är inte som den peruanska gula potatisen….
Men det kan ju bli en ny smak, en spännande smak, en bättre smak?
Nej!
Jag har vanhelgat Peru.

Så jag går ut på terrassen och dricker öl i stället.

Men vägen till mat och öl var lång.
Village Market
Närmaste större shoppingcentret.
5 minuters väntan på att komma till säkerhetskontrollen.
En vakt kontrollerar under bilen med en spegel.
Kör 10 meter fram.
Nästa vakt ber en kliva ut och kontrollerar sedan hela bilen.
Långsamt.
Nytt.
Ökad säkerhet.

Sedan kan vi leta gul chili.

Vakten kommenterar inte att bagageutrymmet är fyllt av plantor av persilja, koriander, basilika, jordgubbar, timjan, chili och mynta.
River café – en ny upptäckt.
En bra upptäckt.

Först ner i ett hål sedan ut på en slätt

Mashimono.
Det betyder “hålet”.
Och det är ett hål som blev över när stenmassor hade fraktats iväg för ett vägbygge.
Den gamle mannen bodde vid hålkanten när det fortfarande grävdes.
Nu bör han nere i hålet. I Mashimono.

(Jag tänker på den lille trägubben i Guatemala som man ger sprit, cigg och scarfs till. Men det finns inget samband.

I Mashimono 10 – som stadsdelen heter samlas byledaren med styrelsen för kooperativet – 600 av 4000 invånare är med i kooperativet. Byledaren är noga med att säga att det inte finns något Mashimono 9 eller 8 eller så. Det är bara så att deras området heter Mashimono 10. Punkt.

Iväg till en av två gemensamma toaletter.
Två toalettbyggnader för 4000 invånare.
På toaletthus 1 finns flera bås. Det kostar 5 shilling – ca 40 öre att besöka toa.
Jag gör det.
Och vet med ens att det jag producerar går till en biogasanläggning som ger gas till ett kommunalt kök.
Och jädrar vad gaslågorna rusar upp i höjden.

Sedan hem till en dam. 5 kvadratmeter hem för 25 dollar/månaden i hyra.
Hon och hennes man och 4 barn.
Det är stekhett under plåttaket men hon är nöjd.
Det regnar inte in!
Det blir bättre, säger de vi pratar med.
Ungdomarna är engagerade.
De rensar floden på lördagarna från skräp.
De sköter den gemensamma toaletten.
-“För drev vi runt, nu sköter vi en toalett!”

Vidare.
Ut på landet.
Eller utkanten av Nairobi.
20 damer som vräktes från sina hyrda bostäder i ett slumområde vid inrikesflygplatsen bor nu här. Deras kooperativ har tagit lån som de betalar av – men de har bostäder.
Murade tegelväggar med vattentunnor under stuprören.
Bibeln på bordet.
Stolta damer.
Husägare.
Och snart med fungerande vattenpump.

20140508-202111.jpg

20140508-202129.jpg