… emot försämrade villkor för anställning och pensioner och löner. Tror man. För förslagen har dryftats i över ett halvår utan resultat. Det belgiska valet slutade med att ingen egen majoritet kunde bilda regering utan det dryftas och förhandlas och enas och oenas och inget resultat än.

Kungen har gett frist till 31a januari. Sedan får någon annan än Bart de Wever från NVA – största partiet – försöka få till en fungerande koalition. Kruxet är att han tidigare arbetat för – och kanske fortfarande – för ett självständigt Flandern och ska nu försöka styra landet med walloner som vet om hans inriktning,

Flandern ja. Bokar ett bord på en lovande restaurang i Antwerpen för torsdag kväll. Deras hemsida är på två språk i detta trespråkiga land (flamländska, franska och tyska). Men språken de väljer är …… flamländska och …..engelska! Separatister !

Jag fick inte rösta i parlamentsvalet i Belgien – så jag är inte skyldig till den politiska röran. Däremot fick jag rösta till Europaparlamentet. Belgaren jag röstade på … förlåt flamländaren … blev inte invald.

Jag fick också rösta i kommunalvalet och valde då att personrösta på ägaren till favoritrestaurangen i grannskapet. Kan han sköta en sån bra restaurang och dessutom ha en väluppfostrad hund – Lola – så kan han säkert sköta en kommun också. Han blev invald. Flamländare.

Min kommun ligger längst ut till vänster av Bryssel – och det gör att det flamländskas mycket här. Om det är bra eller dåligt idag vet jag inte. Däremot var det illa här i början av 40-talet. Tyskarna lät meddela att kommunerna borde stämpla judars id-kort med ordet ”jude”. Alla kommuner i stor-Bryssel sade ”nej!”. Utom en. Min kommun. Jette.

Och går man på minnesmuseet i Mechelen och ser var man gömde judar, socialister, kommunister och andra som tyskarna jagade – så ser man gömställen i Wallonien – och bara några få i Flandern.

Ibland är det bra att inte förstå vare sig franska eller flamländska. Då kan jag gå runt och le och tro att allt är bra i min omgivning,