Helikoptrar över huvudet i går kväll. De förbereder för alla dignitärer som ska komma till Nairobi idag för presidentinvigningen. Gator är avstängda.
-”Hur ska jag komma till flygplatsen?” —— är den vanligaste frågan på Facebook och Twitter.
-”Åk före 10.00 och sitt på Java house hela dagen och drick kaffe!” —- är svaret.
Redan före 07.00 på morgonen har Kasarani stadium börjat fyllas med folk.
Samtidigt i en annan del av staden ska oppositionen hedra minnet av de som dött under valoroligheterna. Kasaranistadium är en bit bort.
Det blir en tävling – vem samlar skarorna? En får hoppas att det stannar vid detta. Vid folksamling. Utan bråk.
Det är helgdag. Bra så för det vore svårt annars att ta sig fram genom stan. Om man inte heter Museveni, Lungu, Magufuli, Kagame eller Kiir eller nån annan av de presidenter som ska närvara på Kasaranistadium.
En dag av väntan. På en president. På en opposition. Och det är bara att hoppas att morgondagen är en helt vanlig normal arbetsdag då jag får svära över trafiken och inte behöva fundera på vilka vägar som är avstängda. Kenya behöver arbetsro. Inte väntrumsångest.
Det är idag det ska ske. Valresultatet ska meddelas. Den manuella röstsammanräkningen ska bli klar. Den elektroniska har funnits på plats sedan i tisdags natt. Men den räcker inte. Den är ifrågasatt av oppositionen. De internationella valobservatörerna säger att valet har förrättats rättvist och hederligt, men det är den manuella räkningen som gäller och som man tålmodigt ska vänta på.
itsallabouttransparency 