Talisman

Det är sällan jag skriker av glädje

/ Hans Lind / Leave a comment

iphone15 017… i Nairobi. Matglädje alltså. Det händer ibland – som en söndag lunch på Talisman att maten är så där helt perfekt.

Det hände också en tisdagkväll på Tamarind att den gräddiga saffranssåsen till fisken var perfekt.

Men oftast är det torr fisk. Segt kött. Varmt vitt vin och kall kycklingfile.

Matupplevelser är sällsynta. Råvarorna är det inte brist på. Men fantasin. Menyerna är oftast tryckta häften – så det är samma mat år efter år, för  trycka om menyn skulle ju kosta mycket. Så jag tror det är rutinerna av att laga samma mat dag efter dag som gör att genvägar tas och fantasin uteblir.

 

Synd att det ska vara så långt både till Talisman och Tamarind.

Men var är staden?

/ Hans Lind / Leave a comment

Frågar han.
Vi kör på vägen mellan Karen och Langata.
–Detta är ju en landsbygd! Var finns det som motsvarar San Isidro? Var finns Miraflores frågar han.
–Det måste ju finnas! Jag vill gå i kvarter med affärer!

Nairobi är inte Lima.
(Tack och lov)
Nairobi är ett stadscenter och resten är trädgårdsstad och slum.
Kilometer efter kilometer med grindar, häckar och murar.

–Men jag vill gå i affärer! Var finns motsvarigheten till Jockey Plaza?

Hmm.. kanske ska han till Sarit Centre?
Något säger mig att han inte blir nöjd.

Men sedan får han bra mat på Talisman.
Slickar sig om läpparna och ler nöjt.
Efter det tittar han på möbler på House of Treasures.
Ler nöjt och slutar prata om shoppingcenters.