Två dagars introduktion – inkluderande rundvandring i Órgiva – staden som är översvämmad av hippies. Någon skrev en bok någon gång om staden som lockade de vida klädernas folk att sitta med korslagda ben drickandes ört-thé. Några av dem har fallit igenom hårnätet och ligger nu efter de branta trottoarerna med en utsträckt hand.

Rundvandringen nästa dag inkluderade staden Lanjaron – staden fylld av stapplande gamlingar som söker sig dit för det helbrägdagörande vattnets skull. Det rinner vatten lite här och var – vatten från Sierra Nevada som leds ner mot byar och städer via vattenrännor byggda av morerna. Så slam och skam på de som tror att araberna inte bidragit på nåt sätt till Europas utveckling. Det vatten jag duschar i och spolar med kommer rusandes nerför berget tack vare arabisk ingenjörskunskap.

Värdinnan har en 100 000 liters tank. Den är full lugnar hon mig med – och ska räcka till oktober.

Den ska också räcka till de gryende hallonen, björnbären, bönorna, melonerna, kiwin, mangon, persikorna, oliverna, mandlarna, nektarinerna och alla blommorna.

-”Vårda mina rosor” säger värdinnan ett flertal gånger.

Som tur är så kom regnet igår. 8 mm .- det räcker för 2 -3 dagar.

Och så vildsvinen. Första natten orsakade de ett smärre ras som blockerade vägen. Igår skottande jag sten och grus och försökte inbilla mig att jag kan bygga en stadig mur. Men med regnets hjälp så blir det fast lera av det dammiga gruset. Tror jag.

Klättrar upp en bit. Zick-zack klättring. Det är brant. Men gudomligt vackert. Så där Sound of Music – the Hills are alive- vackert.

Ormarna. De är ofarliga säger värdinnan. Däremot är tusenfotingarna jädrigt giftiga. Men de är inte stora nog. Än. Men snart. Jag hittar tre grodor. De är små men låter stora. De simmar koi-fisk i en damm. De väntar på mat varje dag klockan 18.00. Då sticker nosarna upp ur vattnet. De är en matningsceremoni för dem men också för Nora the Dog – som knaprar i sig 5 mandlar.

Efter att ha gått omvägar runt mig så åt hon mandlar ur min hand. Men jag får inte röra henne. Än. Men muta med mat går bra. Korruption.

Katterna är mer framfusiga och nyfikna.

Nora the Dog och Matti the White Cat – är bägge trebenta. Räddade från avlivning. Haltandes i en bra tillvaro idag. Matti blev utslängd från en bil – med brutet ben och bruten svans som följd. Nora var föremål för ond behandling- därav skepticismen mot män.

18 dagar blir jag här uppe på berget bland plantor och haltande djur. Ett lugn utan dess like. Enda ljudet jag hör nu är brunstiga duvor. På natten kan ett vildsvinsgrymtande väcka mig. Jag har fått order om att kissa överallt i terrängen – typ -”Skvätt så mycket du kan!” – för att skrämma bort vildsvinen genom min hormonella doft.

24 timmar hinner jag med i Granada innan återfärd till Bryssel. Där uppstår det annorlunda lugnet – inga hundar på två veckor förrän Mechelen-barnen kommer. Sedan över till västra Sverige för en weimaraner, 3 katter, en bastu, ett gym och en badsjö och 8 km till närmaste affär. (Jag ligger i träning för detta nu för jag har ju bara 3,5 km till närmaste affär här – men ännu närmare till en ostbutik, och en olivkvarn och en butik med bunuelos.

Från västra Sverige hem till Tango – the Golden retrievers hem 3 hållplatser från mitt hem. Sedan hundfritt i 2 veckor och så dags för Kiba the Kenyan labrador.

I september blir det Tour D’England med början i Cotswolds och en vacker Eurasier – River. Sedan 2 Australien Labradoodles – Minnie och Alfie i Surrey – följt av Gus the Labrador i Sussex. En hel månad i England med turisteri i Oxford och London mellan sittningarna.

Oktober – väntar på besked om 1 eller 2 veckor i Åkersberga med två pudlar. Och beroende på när – så kan det bli 2 veckor i östra Norge med en hund och en katt och närmaste granne 400 meter bort.

Sedan i november tillbaka till Minnie och Alfie i Surrey innan det blir dags för det schweiziska äventyret i December – över jul och nyår med Humphrey the Basset– äldre gentleman med bestämda åsikter.

Men 2026 är obokat. Änsålänge.