Porcia

2026 – ett kaninskutt bort

/ Hans Lind / Leave a comment

1 januari ska jag vakna upp i ett neutralt land. 3 veckor med 12-årige Humphrey är nästan över.

Basel. Senast jag var där sov jag på en stoppad halmmadrass som stacks. Ett vandrarhem i ett 1300-tals slott. Det måste ha varit 1981. Tågluff med sikte på Zurich och brevvännen Judith.

Vi träffades en gång senare – 1993 i Mexico. Vi kände inte alls igen varandra i hotellbaren. Jag tyckte hon såg ut som en norsk sjuksköterska. Hon tyckte jag såg ut som en IT-typ.

Nu ska jag väckas i gryningen av Humphrey som vill ut i trädgården. Men värdfamiljen säger att det är ”bara att sova igen efter det”.

Bryssel. Dagen efter Basel kommer den första schäfern jag ska ta hand om sedan favoriten dog. I sällskap med liten hund.

En vecka med dem – och sedan vila. Och så dags för barnen som kommer 5 dagar varje gång deras matte fyller år.

Amsterdam. Februari – 1 vecka. Mor och dotter Labrador.

Ballerup. Påsk och retur i juli. Hund. 2 katter. 3 höns (3 ägg om dagen). Tillbaka till Danmark där jag inte varit sedan 2014 – ett besök med aktivitet som jag bara gjort en gång och aldrig glömmer.

Manchester. Maj. Daisy. 3 veckor med liten hund. I Manchester har jag inte varit sedan 2018 – helgkurs om kooperation. Ett restaurangbesök där alla utom jag svärmade runt ett bord där nån sorts fotbollstränare satt med familj. Men kalvkotletten var god.

Efter Daisy ska jag drälla runt – 3 dagar i Liverpool – 3 dagar i Bath – 3 dagar i Banksys fotspår i Bristol. Hundfritt.

Pencoed. April – juni. 2 hundar i Wales. Där var jag ju bara för 3 månader sedan.

Och så blir det lugnt och oplanerat förutom 10 dagar i Ballerup för familjefadern ska cykla till Paris. Juli.

Pòlis – Cypern. Oktober – november. 2 hundar. 3 veckor. Sandstrand. Kallt hav. Eller Medelkallt Medelhav.

Det är 2026.

Resor – hotell är bokade. Och ombokade – för de 17 nätter jag hade bokat (turistar före eller efter hundarna och katterna och kycklingarna) bokade jag om på Black Friday och se där…. 4807 SEK billigare totalt med den rabatten. Dags för mig att börja tro att Black Friday faktiskt ger rabatt. Det är en rejäl middag med premiumviner på Nathan.

2025 ska inte överträffas. Detta år har jag knappt varit hemma mellan alla vändor till Saffron Walden, Lille, Culemborg, Porcia, Lanjaron, Hindås, Nacka, Newcastle Emlyn, West Byfleet, Redhill, Åkersberga, Skarnes, West Byfleet.

Fastlands -Venedig??

/ Hans Lind / Leave a comment

Vafalls. Jag såg en smutsig flod. Jag skulle kalla Udine för staden där fågel bajsar på dig. Det gjorde den och flög glatt iväg. Och där var jag på väg till restaurangen som satsar mer på dekoration än fullfärdighet i köket.

Maten var god men dekorationen var bättre.

Detta var också restaurangen där jag av serverades en kaffe när jag bad om en Americano.

Udine. Trots mitt initiala gnäll en verkligt fin stad. Vandringsvänlig och överraskig.

Jag går på museum. 2 gånger. Bra museer. Väldigt bra. Fantasiväckelserörelse.

Kommer hem. En av hundarna har gömt min ena sko. Och tuggat sig igenom en kudde.

Lördag. Möte med f d kollega och vän. Mat. Man möts bäst över mat. Och Al Gallo levererar. Igen

9 dagar kvar i Italien. En vecka i Porcia. 2 dagar i Venedig.

Mersmak. .

Prinsen har stängt för lunch

/ Hans Lind / Leave a comment

Solen strålar. Det är svettigt i näsfåran. Hundarna var som vanligt under morgonpromenaden. En vandrade lugnt och stilla. En studsade i zigzag.

Det blev en dag i Porcia. Till fots.

En kyrkogård. (Eftersom prinsens butik är stängd 1200-1430).

Foton på gravarna. Många begravda under covid-perioden. En begravd dam heter Bruschetta i efternamn. Flera damer heter Clorina i förnamn.

Kyrkan är stängd.

Jag tar en Negroni.

Eftersom Prinsens butik är stängd 1200-1430.

Jag bokar tåg. Culemborg t o r. Schiphol enkel resa.

Hundar väntar.

En snygg skygg nästan mini-tax som heter Kevin ska besöka mig 5 april för att kanske stanna 2 veckor runt jul och nyår. Jag tänkte säga nej – jag vill drälla i Europa – men eftersom rekommendationen kom från Claire som jag gråtit med på telefon när hennes hund Marta dog för 2 år sen. Marta – den mest utpressande hund jag nånsin mött.

Och tre dagar senare ska lika skygga och rädda Laima besöka mig. Jag ville säga nej för jag vill ju drälla i Europa – men Laima är en schäfer. Då kan jag inte säga nej.

Matintaget idag blev bra. DalO.

En kund spillde mat för han tittade på video med telefonen i knät. Hans bord desinfekterades efteråt.

Jag har en dryg vecka kvar i Porcia. Det har varit lugnet i både för och efternamn. Det behagliga livet.

I morgon Udine.

Lördag – besök från Venedig för en lunch i Pordenone. Nästa vecka – Conegliano för att vandra i Isabella Haaks fotspår.

Men sen har prinsen öppnat sin butik. Lågprisviner från de 1400 hektaren. Eller så är det bara låga priser. 110 SEK för en flaska prosecco och en flaska Sauvignon.

Test ska ske.

Väntar på jordbävningen.

/ Hans Lind / Leave a comment

Jag missade den som var i förra veckan en förmiddag – men den var försumbar.

Men 1976 – då jädrar skakade det i marken där jag är. Jag hade glömt bort det – jag måste ha varit insjunken i mina socialarbetarstudier då. Men det dog 965 människor och folk fick bo i baracker i åratal efteråt. 100 byar/städer drabbade.

Men klocktornet i Pordenone påminde mig.

Jag borde inte ha läst skylten om skadorna vid alla jordbävningar för det ledde till att jag började googla om jordbävningar i trakten – och de är ju ständigt återkommande. Tröst i att jag inte märkte förra veckans skalv.

Min första jordbävning – Mexico City. 1990. Lägenheten på 7e våningen började skaka. Jag rusade till fönstret – fel!! – för att se radiomasterna skaka. De skakade lite väl länge tyckte jag. Upphetsad ringde jag till en vän – och fick till svar .. -”Det där lilla. Det var ju bara en 4a!”

San José. Costa Rica. 2015. Ett tåg rusade genom mitt hotellrum. Det var inget tåg. Det var en jordbävning som ruskade om min säng.

Sen var det lugna år i Nairobi och Bryssel. Noll skalv.

Men nu väntar jag.

Men jag kommer väl att missa nästa skalv också på grund av det lilla barnets tjurrusningar.

Det är mycket liv och fart i den lille – men den äldre damens lugn uppväger det hela.

Igår – upptäcktsfärd till Pordenone. Punkrockens vagga i Italien. Blivande kulturhuvudstad 2027. Stad med mersmak. Och ett klocktorn som väsnas om jordbävningar. Men jag hittar bara en övervintrad punkrockare. De har nog flyttat till en mer rebellisk stad – för nu är Pordenone shoppingarkader och spritz-drinkar.

Porcia sover. Häromdagen letade jag efter en Negroni att inmundiga. Fel. Barerna är stängda. Eller stänger klockan 13.00. Vafalls!

Men jag hittade en frågvis indisk restaurang runt hörnet. Och på stora Conad-varuhuset hälsar kassörskorna på engelska. Ser jag så o-italiensk ut? Men förklaringen kommer med en ljudbang. Bara några kilometer norr om varuhuset ligger NATO-flygbasen. Så jag ser nog ut som en stridspilot.

Pordenone är vaken däremot.

Mästrad i Mestre

/ Hans Lind / Leave a comment

Ja – Mestre är liksom Venedigs fula förort. Men hotellpriserna är inte uppskjutna i rymden och där finns en ful tågstation så jag enkelt skulle ta mig till Pordenone. Eller jag hamnade ju inte där. Inte riktigt.

Men Mestre är inte helt fel – för strax efter mig anlände Brussels Airlines besättning till samma hotell – det tiovåningska Leonardo Royal med utsikt över ful arkitektur.

Hårklippning. Hundleksaker (mutor). Det var planen. Första frisersalongen var kinesisk. Den andra frisersalongen var också kinesisk. Även den tredje – så jag såg det som ett tecken och klev in. 12 euro för en klippning av en frisör som jag inte kunde kommunicera med – men kollegan kunde lite engelska så vi kom överens om att en månads hår skulle bort. Eller jag hoppades att vi var överens.

Schampot luktade kola.

Det blev mer 6 veckors hår som försvann. Inte 4. Men bra så.

En Negroni. Är jag i Negronins modersmark så …. En Negroni på torget i Mestre efter att jag hittat två bollar -(mutor) till hundarna. Bollarna ser ut som coronavirus – och så var det ju här i trakterna för 5 år sen. Coronavirus överallt.

Mestre är en sliten stad. Med konst(iga) ambitioner.

Jag gläds mig åt belgisk öl – för den lokala birran var läskeblask.

Idag blev det tåg. En äldre dam hade varit i Addis Ababa _ hon frågade vad i all friden jag skulle göra i Pordenone. Själv klev hon av i en betydligt mindre stad.

En timme i fullpackat tåg. De flesta sov. Jag vaknade till när vi passerade den heliga staden Conegliano. Staden där Isabella Haak gör storverk. Slåendes en boll.

Men nu. Porcia. Staden som är 4 kilometer från Pordenone som jag trodde jag skulle till.

En restaurang i Michelinguiden. Ingen stjärna men omnämnd. Bra så. En stor Electrolux-fabrik. Och så närheten till Dolomiterna.

Mitt sovrumsfönster vetter mot de snöklädda bergstopparna. Om jag bara vaknade med kontaktlinser på så skulle jag se dem.

En treveckors uppväckningssyn.