Stilla dagar i Reinach ….

Ett skall klockan 0400. Ett påbud om att vara i behov av toalett.

Varje morgon.

Ungefär som jag. Men jag skäller inte.

Men en morgon kommer skallet inte. Har Humphrey dött? Jag går ner – men han ligger och snarkar.

Sovmorgon. För oss bägge.

Till 0650.

Sedan kommer nästa skall. 0725.

Humphrey är hungrig.

Det räcker inte att skrika –”Var tyst!”

Humphrey är döv.

Vi har en rutin som börjar kännas inövad. Invand, Nästan tråkig.

Ut på promenad klockan 1200.

Nerför backen. In i skogen. Långsamheten tilltar. Sniff i liten buske. Varje buske. Vandringen tar en timme. Vi kommer ungefär 1 kilometer. Ibland 1,5 kilometer.

Sovrutin vid 22-tiden. Vattnet har jag plockat bort vid 20.00 (Alexa påminner om det) så att det inte blir många toalettskall varje natt.

Ut och kissa. Belöning med godis för att verkligen ha kissat ute i kylan.

Sov.

Skall.

Det är en vecka kvar av att väckas av ett skall. En vecka kvar att inte sova en hel natt. Men det goda med det onda är att jag kommer att sova väldigt bra om en vecka.

Hundlivet balanseras av täta rapporter från Surrey – och Alfies och Minnies fortsatt söndertuggande av samtliga julklappar de fått.

Där är det livat.

Här är det sömn.

Orättvisa.

Anklagelser.

Alfie är 2 – Minnie är 1.

Humphrey är 13.

Men lessons learned är att inte fokusera på städer jag vill besöka utan på städer jag vill besöka där det finns pigga hundar.

Orättvist.

Humphrey gör så gott han kan men 3 veckor på ett ålderdomshem är ……. i och för sig en bra träning inför min egen framtid.

Reinach. En Coop-affär som i och för sig är rätt ok. En Migros -affär som är en labyrint. En butik som säljer antika urverk. En kemtvätt. En restaurang dekorerad med häx-motiv. En bar som aldrig är öppen.

Och ett minnesmärke från 1499 där schweizarna dödade 800 Swabier – nån sorts tyskar . Och det var väl det som ledde till att landet blev ett land.

Husägarna säger sig ha joggat förbi minnesmärket ett flertal gånger men visste inte vad det var. Så nu har deras allmänbildning om blodiga platser förbättrats.

I min värld borde bassängen fyllas med röd-färgat vatten varje sommar. Men det är nog inte så.

Året är snart till ända. Det nya året startar med 3 lediga dagar i Basel. Turist javisst. Med sömn utan skall

2026 är Amsterdam NL, Ballerup DK, Manchester UK, Pencoed UK, Ballerup igen och Polis CY bokade. Samtliga hundar (9 katter (1) och höns (4) ser pigga ut.

Under tiden sover Humphrey.

2026 – ett kaninskutt bort

1 januari ska jag vakna upp i ett neutralt land. 3 veckor med 12-årige Humphrey är nästan över.

Basel. Senast jag var där sov jag på en stoppad halmmadrass som stacks. Ett vandrarhem i ett 1300-tals slott. Det måste ha varit 1981. Tågluff med sikte på Zurich och brevvännen Judith.

Vi träffades en gång senare – 1993 i Mexico. Vi kände inte alls igen varandra i hotellbaren. Jag tyckte hon såg ut som en norsk sjuksköterska. Hon tyckte jag såg ut som en IT-typ.

Nu ska jag väckas i gryningen av Humphrey som vill ut i trädgården. Men värdfamiljen säger att det är ”bara att sova igen efter det”.

Bryssel. Dagen efter Basel kommer den första schäfern jag ska ta hand om sedan favoriten dog. I sällskap med liten hund.

En vecka med dem – och sedan vila. Och så dags för barnen som kommer 5 dagar varje gång deras matte fyller år.

Amsterdam. Februari – 1 vecka. Mor och dotter Labrador.

Ballerup. Påsk och retur i juli. Hund. 2 katter. 3 höns (3 ägg om dagen). Tillbaka till Danmark där jag inte varit sedan 2014 – ett besök med aktivitet som jag bara gjort en gång och aldrig glömmer.

Manchester. Maj. Daisy. 3 veckor med liten hund. I Manchester har jag inte varit sedan 2018 – helgkurs om kooperation. Ett restaurangbesök där alla utom jag svärmade runt ett bord där nån sorts fotbollstränare satt med familj. Men kalvkotletten var god.

Efter Daisy ska jag drälla runt – 3 dagar i Liverpool – 3 dagar i Bath – 3 dagar i Banksys fotspår i Bristol. Hundfritt.

Pencoed. April – juni. 2 hundar i Wales. Där var jag ju bara för 3 månader sedan.

Och så blir det lugnt och oplanerat förutom 10 dagar i Ballerup för familjefadern ska cykla till Paris. Juli.

Pòlis – Cypern. Oktober – november. 2 hundar. 3 veckor. Sandstrand. Kallt hav. Eller Medelkallt Medelhav.

Det är 2026.

Resor – hotell är bokade. Och ombokade – för de 17 nätter jag hade bokat (turistar före eller efter hundarna och katterna och kycklingarna) bokade jag om på Black Friday och se där…. 4807 SEK billigare totalt med den rabatten. Dags för mig att börja tro att Black Friday faktiskt ger rabatt. Det är en rejäl middag med premiumviner på Nathan.

2025 ska inte överträffas. Detta år har jag knappt varit hemma mellan alla vändor till Saffron Walden, Lille, Culemborg, Porcia, Lanjaron, Hindås, Nacka, Newcastle Emlyn, West Byfleet, Redhill, Åkersberga, Skarnes, West Byfleet.

Främling i främlingarnas land

Om jag förstår det hela rätt så är ursprunget till namnet Wales =främling eller utlänning. Walha.

Så jag är en främling bland främlingar. Tågar från Paddington;

Där är alla främlingar. Främst japaner som attackerar björnen Paddingtons bänk och plattform 9 3/4 med kameror i högsta hugg och med uppropande till sina barn om hur de ska posera.

Men sakteligen börjar Walha närma sig. Jag ser fåren.

Jag ser stationsskyltarna och uppmaningar. Jag tänker att det är ett komplicerat språk men sen får jag det förklarat att om man bara känner till vilka ljud bokstäverna vill ha – så blir det enklare.

Fan trot.

Första natten i Albertawe – så kan Swansea också kallas – ”mynningen av floden Tawe”. Känd för poeten Dylan Thomas och får nåt annat. Säkert. Det är gråmulet. Fuktblöta hus. Ett 2 * hotell med den piggaste receptionisten nånsin. En öl och en kycklingburgare och en singel malt som hon häller upp som en dubbel malt. Bra så. Pensionärer och vägbyggare och jag.

Och en hare.

Tågar vidare. Till Carmarthen. Vi är 5 passagerare på hela tåget. Det smakar utflyttning. Eller att folk är på semester. Eller att folk inte åker tåg.

De åker inte heller buss. Jag är enda passageraren mellan Carmarthen och en bra bit på den krokiga vägen mot Castellnewydd Emlyn = Newcastle Emlyn. Staden med 1144 invånare.

Passerar det nationella ull-museet. Det vill jag inte besöka.

Passerar ett samhälle täckt av varningsskyltar och container-hem. Det vill jag inte heller besöka.

Men jag måste besöka Newcastle Emlyn. Där finns närmaste affär.

Familjen vars hus och hund jag ska passa har bara bott en vecka i huset. Sicksack mellan flyttkartonger och nymålade väggar. Men det är en gudagod plats att vara. Grönt så man behöver inte korsa floden för att se om gräset är grönare på andra sidan. Det kan det inte vara.

Mitt uppdrag. Eurasiern River. Stor risk att detta blir en total favorit.

Det blir en vecka här. Eller 6 dagar. Lite oklart när familjen återvänder. Men jag är en flexibel pensionär.

Efter dagarna med River blir det 2 eller 3 dagar i Caerdydd = Cardiff. Uppgift= gå i Gavin och Staceys fotspår. Fast Stacey bodde ju i Barry – några mil söder om Caerdydd. Blir det 3 dagar i Caerdydd så blir det en vända till Barry.

Sedan två familjer i London-trakterna som ska ha omvårdnad och skötsel. En hel månad som främling i britternas land.

I september nästa år återvänder jag till Wales. Pencoed med 9166 invånare och minst 2 hundar. Jag ska vakta de två hundarna. April – maj = Manchester. 1 hund.

Än så länge är 2026 ett öppet ark. Förutom Manchester och Pencoed.