För en vecka. I morgon är det Gus The Chocolate colour Labrador som är fokus. Men London var bra för turismeri. Fast jag såg inte korparna vid Towern. Omöjligt att få biljett till nyckelöverlämning som sker 2130. Men nästa gång.
Om korparna lämnar Towern går England under. Säges det. Men vid parken Lincoln’s Inn Fields möts jag av två korpar. Jag hoppas att det inte var korparna från Towern – för då har England gått under. Eller så gjorde England det i sitt fjäskande för Trump.
Melania landade i världens längsta Burberry-rock. Donald landade i de begravningskläder han inte hade på sig senast på begravning.
Som tur är så höll sig Trumparna utanför centrala London så jag kunde rumla runt i centrala London utan att vara begränsad.
Det blev mycket tunnelbana. I London sitter man och stirrar på de andra passagerarna tvärs över gången. Mycket blickfladdrande.
Stillheten och lugnet fanns vid cocktailbarerna.
Stables var bäst. Hästmålningar på väggarna – och glada Angelo i baren.
Windsor Castle var roligast. Dörrar som bankade mot ens huvud om man inte såg upp.
Jag gjorde ett Notting Hill försök.
Gav upp. Månglarna hade tagit över gatan.
Rusar raskt mot Holland Park. I Patsys och Edinas fotspår.
Där råder lugnet. Där studsar de välartade hundarna. Där dricker svenskar thé. I alla fall ett par.
Och så var det museerna. Gallerierna. Ett otal. The Wallace Collection. Victoria & Albert Museum, The Courtauld Gallery, Sir John Soane’s Museum.
Fri entré. Heder åt London. Men nu ska jag vara konstfri i en vecka.
Det började i förrgår. Ett e-mail från flygbolaget om att de ville att jag skulle agera som en hemlig ”quality observer”. Inte berätta för personalen på planet – bara observera och notera .
-”Ler de när de hälsar dig välkommen?”
-”Är det sprickor i säten och bord?”
-”Är toaletten välstädad?”
(Det var den säkert när planet skulle lyfta men damen som sprang in där med jagad blick 2 gånger på 1 1/2 timme var nog skulden till hmmm…. Sprutlackeringen)
Jag tackade ja. Och började leta leenden. Det fanns gott om leenden. Utom hos sprutlackererskan.
Jag småler.
Var jag hemlig Quality Observer?
Det vette fan – för så bra service har jag aldrig fått på nån flygning som BRU-AMS-ARN. På första flyget – flygvärdinnan letar efter en kines som heter Lin. Men det är mig hon letar efter och när hon konstaterat att jag inte är kines så flyttar hon upp mig till business class – som är tom. Det har inte med anti-kineseri att göra. Det har med mig att göra – jag är en Quality Observer.
Nästa flyg var snäppet värre. Aldrig tidigare har jag serverats jordgubbsjuice innan planet rullar iväg. Det sker nu. Jag ler. Flygvärdinnan ler. Vi är nog Quality Observer bägge två. Sedan fyller hon mig med ett bra vitt vin – en pastasallad – kaffe – en dubbel konjak och två Johnny Walker Black Label. Det är ju en två timmars flygning med leenden.
Väl framme i Stockholm blir det tvärstopp. Hotellet där jag bodde för 10 år sedan och där jag somnade och vaknade med Stadshuset i ögat – är nu en byråkratisk klump. Jag antar att hotell som ligger bredvid ett konferenscenter blir till opersonliga järnvägsstationer. Där fungerade inte leenden. (Utom med städpersonalen på våning 11 – Spassiba!!)
Där får man en Negroni när man ber om en Dry Martini.
Men det var nästan roligt, Som om bartendern hade tjuvkikat på mitt Instagram.
Jag går ut i världen.
Jag inte bara letar leenden. Jag delar ut dom. Leendena.
Som en annan drogad solstråle.
Det är fredag. Spanjorerna undrar var man kan ”coger el barco” – jag är snäll Quality Observer och svarar inte med nåt snusk utan hänvisar dom till Gröna Lund hållplatsen på 7ans spårvagn.
Jag är på väg till Gustav Vasa.
Mordiska Nuseet.
Utställningen om nordbor är fullproppad med information. En så bra utställning.
Ulla Winblad har inte bord förrän 14.00. Jag vill husmanskosta. Operakällarens bakficka levererar. Och där är det idel leenden.
Smör ost sill strömming. Herrgårds. Biff Rydberg.
Sen tyar jag inte längre. Mätt. Belåten.
Åhléns. Ler. Hittar en ny doft som passar en Quality Observer.
Det är den sjunde flaskan jag sniffar på. Mellan sniffandena får jag sniffa på kaffebönor för att kunna sniffa vidare. Expediten är nog också en Quality Observer eller så tycker hon jag borde sola mer för jag förlänas ett elegant badlakan, Vi skrattar för jag tror hon menar att jag ska köpa test-flaskan men det menar hon inte utan hon menar märket och då berättar jag om Minja P som trodde den främmande kvinnan i Bryssel som erbjöd en halväten hamburgare – erbjöd den åt henne fast kvinnan syftade på hunden i sällskapet.
-”Nej tack – jag är mätt!”
Men badlakanet kommer till nytta utefter Tollare-stranden dit jag åker i morgon. Kola, Macchu, Picchu och Duman ska skötas under en vecka medan deras ägare reser.
Tollare ja. Tvärs över vattnet från Fisksätra. Det fanns inget tvärs över vattnet från Fisksätra – ja natur förstås – när min syster bodde där i förra seklet.
Jag ska fortsätta vara Quality Observer. Det kan ge fler gratis badlakan.
Solen strålar. Det är svettigt i näsfåran. Hundarna var som vanligt under morgonpromenaden. En vandrade lugnt och stilla. En studsade i zigzag.
Det blev en dag i Porcia. Till fots.
En kyrkogård. (Eftersom prinsens butik är stängd 1200-1430).
Foton på gravarna. Många begravda under covid-perioden. En begravd dam heter Bruschetta i efternamn. Flera damer heter Clorina i förnamn.
Kyrkan är stängd.
Jag tar en Negroni.
Eftersom Prinsens butik är stängd 1200-1430.
Jag bokar tåg. Culemborg t o r. Schiphol enkel resa.
Hundar väntar.
En snygg skygg nästan mini-tax som heter Kevin ska besöka mig 5 april för att kanske stanna 2 veckor runt jul och nyår. Jag tänkte säga nej – jag vill drälla i Europa – men eftersom rekommendationen kom från Claire som jag gråtit med på telefon när hennes hund Marta dog för 2 år sen. Marta – den mest utpressande hund jag nånsin mött.
Och tre dagar senare ska lika skygga och rädda Laima besöka mig. Jag ville säga nej för jag vill ju drälla i Europa – men Laima är en schäfer. Då kan jag inte säga nej.
Matintaget idag blev bra. DalO.
En kund spillde mat för han tittade på video med telefonen i knät. Hans bord desinfekterades efteråt.
Jag har en dryg vecka kvar i Porcia. Det har varit lugnet i både för och efternamn. Det behagliga livet.
I morgon Udine.
Lördag – besök från Venedig för en lunch i Pordenone. Nästa vecka – Conegliano för att vandra i Isabella Haaks fotspår.
Men sen har prinsen öppnat sin butik. Lågprisviner från de 1400 hektaren. Eller så är det bara låga priser. 110 SEK för en flaska prosecco och en flaska Sauvignon.
itsallabouttransparency 