Men var är staden?

Frågar han.
Vi kör på vägen mellan Karen och Langata.
Detta är ju en landsbygd! Var finns det som motsvarar San Isidro? Var finns Miraflores frågar han.
Det måste ju finnas! Jag vill gå i kvarter med affärer!

Nairobi är inte Lima.
(Tack och lov)
Nairobi är ett stadscenter och resten är trädgårdsstad och slum.
Kilometer efter kilometer med grindar, häckar och murar.

Men jag vill gå i affärer! Var finns motsvarigheten till Jockey Plaza?

Hmm.. kanske ska han till Sarit Centre?
Något säger mig att han inte blir nöjd.

Men sedan får han bra mat på Talisman.
Slickar sig om läpparna och ler nöjt.
Efter det tittar han på möbler på House of Treasures.
Ler nöjt och slutar prata om shoppingcenters.

Hemma efter två nätter i flygplan

Det börjar med en inhägnad.
Loungen i Lima har ett staket runt halva ytan.
Matttvätt.
Resten av ytan är fylld av människor som stirrar på sina plattor.
Trångt.

Flyget till Amsterdam.
12 timmar.
Sover 6. Byter ställning i de andra 6 timmarna.
Ser Remains of the Day och blir lika irriterad som första gången.
Kontrollbutler.

8 timmar med Kenya Airways.
Babysar till vänster, till höger och framför.
Tysta babysar.
Bra babysar.
Filmtajm.
Nej – efter 20 minuters Philomena så bryts filmen.
Försöker igen.
Samma sak igen.
Och så är resten av Kenya Airways.
Vill liksom men kan inte.

Nu hemma.
Allt är grönt.

Nu tror jag inte längre att det är ett rykte.

Nu är det bara 14 sekunder kvar.
Sedan blir det grönt.
Det blir grönt.
Bilarna står stilla.
I motsatta filen rullar det på bra.
Det blir rött.
I 47 sekunder.
Men snart blir det grönt.
Jo, men bilarna står stilla.
Detta upprepas 4 gånger.
Kön växer.

Ryktet?
Jo – gatuförsäljarna betalar mutor till trafikpoliserna för att de ska stanna upp bilarna och bilda långa köer.
Vette fan.
Men det blir en marknad.
En hundvalp.
2 färgglada tavlor.
Elkablar.
Marknaden överraskar.
Men det är ingen som köper.
All bara tittar på de 14 sekundrarna av rött som ska bli grönt.
Nästa gång.. kanske.

Familjeåterförening

kramare
27 timmars resa väntar. Uppmuntrad av KLMs filmsortiment. Allt jag inte hunnit se och har velat se – listas upp på deras “entertainment” meny.
Hurra!
Men att resa dessa 27 timmar har tagit månader av förberedelse.
Rabiesblodprov på Arman. Görs enbart av laboratorier i Santiago – eller snarare enbart 2 laboratorier där godkänns av EU. Så in med ett chip i nacken på hunden och ett rör med blod.
Blodet skickades via DHL till Santiago och där satt blodprovet fast i tullen i 2 m å n a d e r !
För 2 veckor sedan fick laboratoriet försändelsen.
Och de är tysta.

För 3 veckor sedan bokade jag min resa – med Arman som incheckat bagage på hemvägen.
KLM bekräftade snabbt. Andra sträckans Kenya Airways har ännu inte svarat…
Det visar sig att man inte får föra in hundar som incheckat bagage till Kenya, enbart som “manifest cargo”.
Så fram med en flyttfirma som kan ta sig an att frakta Arman.
Det gick fort.
Men att betala dem var svårare.
Internetbank? –Nja. Vi har inget SWIFT nummer… Men till slut hittade de ett konto de har i Miami så det gick att skicka över pengar.
Under tiden visar det sig att instruktionen som veterinären lämnade om burstorleken – Hunden ska kunna stå upprätt.. inte riktigt stämmer. Det ska vara “hunden ska ha mellan 7 till 9 centimeter från huvudet till burtaket”.
Så en ny bur….
Någon som vill köpa en begagnad hundbur?

Men den som längtar efter något gott får vara beredd på frustrationer.
Och lär sig samtidigt väldigt mycket om att frakta hundar.
Tror jag.

Jag bråkar med mitt elektriska staket…

Då och då börjar det tjuta.
Staketet.
Det kan vara en en trädgren.
Eller nån i den vandrande familjen Mungoose som varje kväll vid klockan 20.00 vandrar genom min infart in i trädgården och sedan hittar på fuffens nere vid fiskdammen.
Detta är nattvaktens teori

I vilket fall – så slår jag av larmet. Och på igen.
Och det fortsätter tjuta.
Och nattvakten går en vända genom trädgården.
Och hittar inget.
Inte ens en av mungoosefamiljemedlemmarna.
Låt det tjuta säger nattvakten.
Det tystnar om någon minut…
Det gör det.
Men så råkade jag läsa en artikel om nattliga överfall.
Klockan 0300 på natten så kom 5 beväpnade man in i en trädgård sådär 5 kilometer norr härifrån. Dödade en av nattvakterna. Rånade husinnehavaren – en holländsk UNDP arbetare – och sköt honom i benet.
Rånarna visste att elstaketslarmet inte fungerade.

Nåväl. Här fungerar det.
Och jag tror det är familjen Mungoose som bråkar med larmet.

20140407-214224.jpg