Det är något retro över staden. Inte vägen från flygplatsen till centrum. Det är rena modernitetspropagandan. Det är rent. Det är upplyst. Det är modernt. Det är en gåva i form av en skinande blank bugande staty. Vit. Sydkoreagåva.
Det är när man öppnar en dörr som retrot dyker upp.
Toaletten. Var spolar man? Letar på stolen. Hittar knappen – högt upp på väggen. Toalettdörren. Två lås. Säkert. Här kan man vara säker på att ingen kommer in medan man letar efter spolknappen.
Lunch. Stabilt för 90 kronor. En rejäl kalvstek med potatismos och apelsinflan till efterrätt. Rustikt. Retro.
Middag. Letar. Allt är stängt. Plastpåsar virvlar runt. Tomma bussar skriker med sina bromsar. Vandrar.
Inget. Och så. Porten bredvid hotellet. Danube.
Sardiner, tomat, oliver, lök, olivolja. Himmelrike.