Andra omgången. Dags att utöka Tour d’Belgien med att besöka städer för andra gången.

Mechelen är nära. Mechelen är fyllt av upptäckter. Denna gång mat. Mer matplanering än första gången. Michelin-guiden hjälper till.

Någon vecka efter besöket upptäcker jag att Aiko och Ollie bor där. Det var en överraskning.

Men maten.

Tinèlle. 1 stjärna. Men det märkligaste är att jag sitter med ryggen mot en mur 20 meter bort där 8 fångvaktare – sadistiska sådana – från Breendonk sköts ihjäl mot muren 1948.

-”Vi hade inget med det att göra!” Säger hovmästaren. Restaurangen är inhyst i en gammal byggnad som fingerade som sjukhus under århundraden. Bara 100 meter från kasernbyggnaden som under andra världskriget fungerade som ett transitläger för judar och romer som skickades vidare till koncentrationslägren.

Idag är en del av kasernen kvar som museum – medan resten är ombyggt till tjusiga lägenheter …. (!). Hoppas det spökar hos dem som valt att bosätta sig där,

Tvärs över gatan ligger minnena uppmonterade. Alla som passerade transitlägret har en plats här. Man kan följa alla individers historia. Man kan följa Belgien under andra världskriget. Den del av Belgien som kämpade mot tyskarna och den del som definitivt inte kämpade mot tyskarna.

Men tillbaka till maten på Tinèlle. Den är bra men överraskar inte. Stadigt. Välskött. Men lite tråkigt.

Bättre blir det nästa dag. Men först en lunch på Maillard.

Det är en varm dag. Det är en sval restaurang. Tack för det. Här är maten till för att delas förklaras det.

–”Var ska du äta middag?” Frågar hovmästarinnan.

-” The Chick!”

Hovmästarinnan jublar och bartendern nickar.

-”Min pojkvän är chef där. Han kommer att överraska dig!”

Och det gör han. På The Chick får man menyn efter att man har ätit. Allt ska vara en överraskning. Och det är det. Restaurangen ligger i biskopens gamla stall. Men den den är rengjord nu.

Det är gott. Så gott så det borde regna stjärnor. Det gör det inte. Inte än. Men snart.

Det är lätt att hitta till herrtoaletten.

Men det är mer än mat och koncentrationsläger i Mechelen. Staden hade dåligt rykte med gängkriminalitet. Men sedan kom en klok borgmästare – utsedd till världens bästa borgmästare 2016 – som hade mer av lovikkavantar än av järnhandskar – men det blev ordning och reda i staden. Fattigområden gjordes attraktiva med subventionerade hyror för medelklassen mot att de var volontärer på fritidsgårdar. Små klasser i skolorna. Inget tjat om skärmar – utan handling med fler lärare. Han var inbjuden till Liberalernas partidagar. Undrar om de lyssnade på vad han sade?

Maneblussers. Så kallas stadens invånare. Och det lokala ölet. Månsläckare. Allt efter fyllot som en natt gick hem och trodde att katedralen brann. Längningskedja med vattenhinkar bildades. Och så gick månen i moln. Och ”branden” var släckt.

Katedralen ja. På eftermiddagarna kan kan stånka sig uppför alla trappor upp i tornet. 514 steg men du stånkar i gott sällskap för här har också Napoleon stånkat sig upp. Egentligen var tornet planerat att bli 167 meter högt – istället för de 97 meter som det är idag. Och tur är väl det att det inte blev högre för basen är bara 3 meter djup.

Så Mechelen. Det blir nog ett tredje besök där. När The Chick har en ny meny. Men det får man ju inte vetas hur den är. Innan man ätit den.