Vågspel eller sunt förnuft?

Mauricio Rojas spekulerar om Vargas Llosas risktagande genom hans stöd till Ollanta Humala i de peruanska presidentvalet. Men vad hade Vargas Llosa för alternativ? Inför första omgången vädjade han till de tre mitten- kandidaterna om att samsas om en gemensam kandidat. Övertygelsen hos var och en av dem om att vara nr 1 – gjorde att det hela sprack och alla 3 slogs ut. Fältet lämnades fritt till ytterkanterna. HögerKeiko och vänsterOllanta. För Vargas Llosa var det självklart att inte vilja ha tillbaka fujimorismen. Så vadå “vågspel”? Menar Rojas att det hade varit mindre av vågspel att stödja en kandidat som representerar en av de mest korrupta regeringar Peru haft?
Ollanta har innan han tillträtt rest runt kontinenten och träffat ledare – med Chavez som senaste – inte första- anhalt. Media i Peru – fortfarande sura över hans vinst – fortsätter med “finn fem fel på Ollanta“- leken. Senast över hans brors resa till Moskva för att knyta tätare band med regimen där. I peruansk media blev det till att han “säljer landet”. Resan i sig blev problemet – inte vad han astadkom eller inte astadkom under samtalen dar. I forra veckan var Ollanta i Caracas och motte Chavez- TV-komentatorn ; “Titta, de kramas och halsar som militarer“. Sa det ar en rejal uppforsbacke som Ollanta har att kliva uppfor – redan 10 dagar innan han ens har tilltratt.
Samma uppforsbacke – eller tyngre – astadkommer media for vansterborgmastaren i Lima – Susana Villaran. “Hon bygger ju inget!” Media ar val medvetna om att en borgmastare under det forsta aret arbetar med en budget som fastslagits av foregaende ars regim.
Nu kritiseras Villaran for att inte bygga. “Hon borde ha en hjalm pa sig och inte en sjal”. Forsoken att ratta till den kaotiska kollektivtrafiken – som alla avskyr – tas emot med att hon orsakar kaos genom att vilja forbjuda gamla bussar som spyr ut avgaser, och dar bussagarna gar i strejk. Anda vill ingen ha de dar gamla bussarna som forpestar luften och orsakar stopp i trafiken. Men det ar inte bussarna som man protesterar emot – det ar emot Villaran – som forsoker skapa ordning i kaoset.
I Peru gillar man inte det man har – man vill alltid ha nagot annat.
Utom nu – nar fotbollslandslaget plotsligt ar bland de fyra basta i Latin Amerika. Da gillar man det man har.

Fru Kost

Barbro sade att granatäpplen ar den basta frukten med de basta antioxidanterna. De tar bort plast och sant i blodet. Jag gapade häpet men blev nöjd av att hitta något nyttigt som jag dessutom gillar väldigt mycket. Just nu ar kilopriset 12 kronor. Men säsongen är alldeles for kort.
Sa glädjen for granatapplesäsongen är en kort trost nar dimman brer ut sig mer och mer for varje dag. I november kommer jag att se en bla himmel igen.

Under tiden sa hatas det. Ilskna tidningar fraser over Ollanta Humala. Ilskna människorättsintressenter fräser over Keiko Fujimori. Mario Vargas Llosa retar upp de som kanner sig nara honom (ovre medelklassen) genom att saga att han ska rosta pa Ollanta Humala for han ar mindre dalig an Keiko som ar väldigt dalig. Samtidigt ar han fortfarande islken over de 3 mellankandidaterna som inte kunde enas och darfor lat de tva populisterna vinna. Peruansk media – med El Comercio i taten pushar nu for Keiko, sa pass mycket att en producent i Kanal N far sparken i gar. Linjen ska hallas. Keiko ska vinna.

Tur att det finns granatäpplen. I alla all fram till andra valomgången.