Laeken

Bryter en tradition….

/ Hans Lind / Leave a comment

.. en Allhelgona- Halloween- De Dödas dag – tradition.

Helgen som var har jag brukat traska runt på kyrkogårdar. De flesta år. Helst dagen efter alla ljus har tänts. Då går jag och tänder ljusen igen. De har ju bara slocknat tillfälligt.

Minns kyrkogården i Västanfors där Britt-Mari och jag lämnade ett spår av tända ljus bakom oss. Inte våra ljus – andras ljus. Som hade slocknat.

Minns – ponche – i Xalapa, Mexico där man skulle sjunga för de döda och dricka ponche. Och skvätta lite på gravarna också.

Minns den döda kyrkogården Dieweg i södra Bryssel – 2024 – där de döda inte längre begravs för kyrkogården har dött. Om man inte är Tintins skapare. Då får man begravas. På den döda sammanfallande kyrkogården.

Minns Laekens kyrkogården som jag undvek i flera år för hundar fick inte gå in där. Men en allhelgonahelg gick jag ner i columbarie-gångarna där duvors flaxiga vingslag skrämde bland skräp som hade blåst ner i valven. Det var inte en kyrkogård att återvända till. Inte ens på Allhelgonahelgen.

Däremot – den gamla kyrkogården i Hasselt – Belgien. Där vandrar andar. Och jag.

Där ska jag vandra en allhelgonahelg. Dags att återvända till Hasselt.

Och Père Lachaise. Men det är inte en allhelgonabesökskyrkogård. Köerna är nog för långa av folk som letar efter Jim Morrisons grav. Den är svår att hitta.

Det blir för mycket död-kändis-spotting där. Tanken med allhelgonahelgskyrkovandring är att tända slocknade ljus. Inte att ta en selfie framför Oscar Wilde’s grav.

Men det blev det inget av denna helg. Kyrkogård. Tända ljus. Trendbrott. Det blev skådande av en man som försökte fiska i en bäck. Misslyckat. Det blev en utebliven skogsvandring för vi såg 5 män med oranga västar och bössor. Fara.

Det blev ett besök med matlagning.

Bra besök. Bra matlagning.

Men ingen kyrkogård. Förra veckans Nes kyrkoruin med putsade gravstenar får vara en ersättning. Som nästan duger.

Nästa års allhelgonahelg tillbringas i Pòlis på Cypern. Det måste finnas kyrkogårdar där. Jag har ju vandrat på den grekisk -ortodoxa kyrkogården i Kairo. Så självklart finns kyrkogårdar på västra Cypern.

Veckorna med Tango

/ Hans Lind / 2 Comments

Bosatt i nästan 3 veckor i främlingars hem. Tango är inte längre en främling. Vi har genomskådat varandra.

Det är ett grannskap med en t-banestation och en spårvagnshållplats. En förvånansvärt bra kinesrestaurang där kunderna stannar kvar länge vid kassan och pratar på som om de inte hade tillgång till Facebook. En väldigt bra grek där Tango är väldigt välkommen – så välkommen så han lägger sig på gatan för att markera att han vill in på restaurangen.

Och så stället som jag inte vet vad det heter. Det står “Le Regent” på markisen men på licensen som är uppklistrad i fönstret står det “Jardins de Babylon”. Jag hoppas att det är det senare namnet som är det riktiga.

På morgonpromenaden ska Tango in på baren fast den är stängd. På lunchen ska han in – på kvällspromenaden likaså. Det är något med ägarinnan som han gillar. Vi kan inte lämna baren utan att han ska hälsa på henne. Ägaren struntar han i – men de andra stamgästerna får sina hälsningar; den vildvuxne engelsmannen, den tjocke labradorägaren. Barnfamiljen från porten bredvid.

Grannskapet har två finparker och två fulparker. I ena fulparken – Prinsessan Clementines park – samlas a-laget. Och metarna. Metarna! De sitter mitt i stan och fiskar. Bröd på metkroken. Jag har inte sett nån fisk komma upp än. Men på morgonen hukar sig parkbänkarna bakom allt skräp. Likadant är det i andra fulparken – Leopold Square – där har kråkorna och råttorna fest på allt som slängts fastän varje parkbänk har en sopkorg bredvid.

I finparkerna på andra sidan genomfartsleden – där är det inte ett apelsinskal i sikte. Där frodas blommorna och träden och den afrikanske mannen som pratskriker i sin mobil 2 eftermiddagar i rad.

Och så parkernas park. Parc Laeken. Massiva ytor. Där får man livsrum. Dit vill Tango gå vid varje promenad. Men jag vet hur det blir. Han vill inte lämna den parken.Lägger sig ner med benen utspretade åt alla håll för att förankra sig i parken. Dragkamp. Tjurskallighet. Två tjurskalliga.

Nu är dagarna med Tango över. Kl 2100 sisådär kommer den semestrande familjen hem från Frankrike. Om 2 veckor kommer nästa hund – Kuma – för sin fjärde vistelse hos mig. På lördag träffar jag labradoren Kiba – som är inbokad över julhelgen. Och så ska jag träffa border collien Henri vars ägare renoverar sitt nyinköpta hus och behöver nån som tar hand om Henri några timmar då och då. Och så ska jag ju till Essex för att ta hand om Oscar och Henry.

Mitt liv som CrazyDogMan

*******

Det blev ett RomCom avsked. Där stod jag på spårvagnshållplatsen i ösregn. Och vem kommer springande för ett sista avsked……