Inte för att jag längtar efter att halka runt.
Det är de små – 1-åringen och 2-åringen som aldrig har sett snö.
Ett preludium bara.
Snö som vägrade nå marken.
Detta är Surrey, England.
Så man får skapa egen snö.
Genom mord på leksaker.
Tre veckor i Surrey. Vi vandrar åt olika håll.
Dag 1 runt kanalen.
Men dag 3 gick vi åt andra hållet efter kanalen. Det var mycket bättre. Finare husbåtar. Bredare torrare gångstig.
Och vi hamnade på puben Victoria där hundar får rumla runt. Grannen bjöd på korv och hundarna jublade. Själv åt jag en vitlökig kycklingschnitzel. Jag bestämmer mig från och med nu att vara allergisk mot vitlöksmassor.
Dag 2 gick vi ut i nejderna. En smal stig mellan privata landmassor. Det gick inte att välja väg. Det var bara att följa den inramade smala stigen. Och vi hamnade i RowTown
Efter den 26 november ska vi börja åka tåg. Inte före. För 1-åringen löper. Fram till 26e november. Woking är tråkigt. Dit ska vi inte åka. Sägs det. Guildford däremot är värt en dagsresa. Efter 26e november.
3 veckor är en lång tid. Det händer inte mycket i grannskapet. Sopbilen kommer på torsdagar. Den hysteriska grannen från förra besöket har jag inte sett till. Den tunnhåriga tanten däremot har vevat glatt med armarna när hon såg oss. Trädgårdsmästaren som normalt kommer på måndagar kommer inte för det finns inget att göra i trädgården.
Så lite snö skulle pigga upp tillvaron.
Men sen finns ju den stökiga Co-op butiken. Stökig för de håller alltid på att fylla på hyllorna så man får snubbla runt bland kartonger. I måndags var det extrapris på bananer – 25 pence styck. En dam köpte 10 bananer. Det var nog det mest spännande med besöket.
Och så puben Black Prince som ska ha 70-80s disco i morgon. Och en flaska cava till med rabatterat pris.
Och på lördag är det julbasar på lågstadieskolan. 1 pund i entré.
Det är vad som händer här. Inte mycket händer.
Kom snö! Jag vill se populationen halka runt. Jag vill se hundarna skutta.
Men jag har tillfälle att träna på mitt tålamod. Det behövs.
itsallabouttransparency 