Jag missade den som var i förra veckan en förmiddag – men den var försumbar.

Men 1976 – då jädrar skakade det i marken där jag är. Jag hade glömt bort det – jag måste ha varit insjunken i mina socialarbetarstudier då. Men det dog 965 människor och folk fick bo i baracker i åratal efteråt. 100 byar/städer drabbade.

Men klocktornet i Pordenone påminde mig.

Jag borde inte ha läst skylten om skadorna vid alla jordbävningar för det ledde till att jag började googla om jordbävningar i trakten – och de är ju ständigt återkommande. Tröst i att jag inte märkte förra veckans skalv.

Min första jordbävning – Mexico City. 1990. Lägenheten på 7e våningen började skaka. Jag rusade till fönstret – fel!! – för att se radiomasterna skaka. De skakade lite väl länge tyckte jag. Upphetsad ringde jag till en vän – och fick till svar .. -”Det där lilla. Det var ju bara en 4a!”

San José. Costa Rica. 2015. Ett tåg rusade genom mitt hotellrum. Det var inget tåg. Det var en jordbävning som ruskade om min säng.

Sen var det lugna år i Nairobi och Bryssel. Noll skalv.

Men nu väntar jag.

Men jag kommer väl att missa nästa skalv också på grund av det lilla barnets tjurrusningar.

Det är mycket liv och fart i den lille – men den äldre damens lugn uppväger det hela.

Igår – upptäcktsfärd till Pordenone. Punkrockens vagga i Italien. Blivande kulturhuvudstad 2027. Stad med mersmak. Och ett klocktorn som väsnas om jordbävningar. Men jag hittar bara en övervintrad punkrockare. De har nog flyttat till en mer rebellisk stad – för nu är Pordenone shoppingarkader och spritz-drinkar.

Porcia sover. Häromdagen letade jag efter en Negroni att inmundiga. Fel. Barerna är stängda. Eller stänger klockan 13.00. Vafalls!

Men jag hittade en frågvis indisk restaurang runt hörnet. Och på stora Conad-varuhuset hälsar kassörskorna på engelska. Ser jag så o-italiensk ut? Men förklaringen kommer med en ljudbang. Bara några kilometer norr om varuhuset ligger NATO-flygbasen. Så jag ser nog ut som en stridspilot.

Pordenone är vaken däremot.