Det gick i matens tecken. I det lätta regnet.

Merci i Marais. Allt som man vill ha men inte behöver. Butiken för den som saknar det lilla extra. Eller som är shopaholic. Onödigt men bra.

Lunch på L’Ange. Taket är tapetserat med tidningspapper. Men vem tittar på taket när maten är så bra? Stekt chevre först och sen en stek som är som en stek ska vara . Men sällskapet bredvid skrattar hyeneskratt. Japan möter Spanien på engelska. Inte att undra på att de skrattar konstigt.

Lägger krogens namn på minnet. L’Ange. Definitivt bra.

Regnet upphör. Solen skiner. En rosa plastgris som kvider. Armans present.

Från Marais till Republique. Till Haussmann.

Upp på ett tak. Lafayettetaket. Där sover några turister.

Det ligger ett moln över Paris.

Kvällen kommer snabbt. En stek igen. På La Taverne. Inget att minnas. Utom hyeneskratten även här .

Det är så man ska skratta 2017. Jag tror det är en trend. En hyeneskratttrend.