Främling i främlingarnas land

Om jag förstår det hela rätt så är ursprunget till namnet Wales =främling eller utlänning. Walha.

Så jag är en främling bland främlingar. Tågar från Paddington;

Där är alla främlingar. Främst japaner som attackerar björnen Paddingtons bänk och plattform 9 3/4 med kameror i högsta hugg och med uppropande till sina barn om hur de ska posera.

Men sakteligen börjar Walha närma sig. Jag ser fåren.

Jag ser stationsskyltarna och uppmaningar. Jag tänker att det är ett komplicerat språk men sen får jag det förklarat att om man bara känner till vilka ljud bokstäverna vill ha – så blir det enklare.

Fan trot.

Första natten i Albertawe – så kan Swansea också kallas – ”mynningen av floden Tawe”. Känd för poeten Dylan Thomas och får nåt annat. Säkert. Det är gråmulet. Fuktblöta hus. Ett 2 * hotell med den piggaste receptionisten nånsin. En öl och en kycklingburgare och en singel malt som hon häller upp som en dubbel malt. Bra så. Pensionärer och vägbyggare och jag.

Och en hare.

Tågar vidare. Till Carmarthen. Vi är 5 passagerare på hela tåget. Det smakar utflyttning. Eller att folk är på semester. Eller att folk inte åker tåg.

De åker inte heller buss. Jag är enda passageraren mellan Carmarthen och en bra bit på den krokiga vägen mot Castellnewydd Emlyn = Newcastle Emlyn. Staden med 1144 invånare.

Passerar det nationella ull-museet. Det vill jag inte besöka.

Passerar ett samhälle täckt av varningsskyltar och container-hem. Det vill jag inte heller besöka.

Men jag måste besöka Newcastle Emlyn. Där finns närmaste affär.

Familjen vars hus och hund jag ska passa har bara bott en vecka i huset. Sicksack mellan flyttkartonger och nymålade väggar. Men det är en gudagod plats att vara. Grönt så man behöver inte korsa floden för att se om gräset är grönare på andra sidan. Det kan det inte vara.

Mitt uppdrag. Eurasiern River. Stor risk att detta blir en total favorit.

Det blir en vecka här. Eller 6 dagar. Lite oklart när familjen återvänder. Men jag är en flexibel pensionär.

Efter dagarna med River blir det 2 eller 3 dagar i Caerdydd = Cardiff. Uppgift= gå i Gavin och Staceys fotspår. Fast Stacey bodde ju i Barry – några mil söder om Caerdydd. Blir det 3 dagar i Caerdydd så blir det en vända till Barry.

Sedan två familjer i London-trakterna som ska ha omvårdnad och skötsel. En hel månad som främling i britternas land.

I september nästa år återvänder jag till Wales. Pencoed med 9166 invånare och minst 2 hundar. Jag ska vakta de två hundarna. April – maj = Manchester. 1 hund.

Än så länge är 2026 ett öppet ark. Förutom Manchester och Pencoed.

Jamen man kanske inte ska kalla det för nyårslöfte….

…. Men dags att upptäcka fler vrån av Europa. 2025. Året då Europa ska upptäckas.

Fast jag börjar lite lätt med Antwerpen i nästa vecka. Ny meny på favoritrestaurangen. Och sedan Liège i februari – återvänder dit efter 2 år för det vankas en bra utställning på La Boverie.

Men sedan. Nytta med nöje. Hade jag tänkt mig. Facebookgruppen ”Housesitting Europe” lockar. Men där pockar allmänheten på. Väldigt många inlägg om att söka boende under en resa. Lite Couchsurfing-varning. En hund? en katt? Jamen det går väl bra. Men hur många sovrum har ni? Vi är 4 stycken.

Den här leende varelsen har jag passat med hans hus i 3 .. eller är det 4 gånger?

Jag tänker tvärtom. Hur är hunden? Hur är hundarna? Har ni parker i närheten?

Förty upptäcka Europe via en hunds blick är det optimala.

Har lagt ut ett svar för Luxemburg, Nederländerna och södra Spanien. Men det är ju konkurrens med dem som söker fri bostad. Funderar på att lägga ut ett eget inlägg om att jag finns. Men det känns som horeri.

Jag hade en house – och dogsitter när assistenten levde och jag var i Paris. Assistenten grät för damen for direkt ut för att upptäcka staden istället för att upptäcka assistenten.

Någon minut senare; Jo. Jag skrev en horeri-annons

Och det rasslade till.

En från Jalisco som vill ha mig i åtanke. Men Jesus kristus – Jalisco ligger i Mexiko. Men det visar sig att hon och taxarna bor i Galicien. Sedan en i Costa del Sol. Ja tack. Och en på Mallorca – men jag ser ingen hund i profilen – men en massa bikinibilder. På henne. Inte hunden.

Och så en svåråtkomlig stad i centrala Frankrike. Men hon kan hämta mig vid närmaste flygplats. Vi ska prata jag och hennes två hundar på tisdag. Och framförallt Trier i Tyskland. Karl Marx födelsestad. Bara det. Och lättåtkomlig med tåg. Och så Nederländerna – Culemborg. Och så Kreta – men där är det 15 minuters vandring till närmaste by. Det låter svettigt.

Och så ett lockrop för hösten i Chichester. Och knappt har jag kommit hem från Essex så erbjuds det sittande i grannstaden.

Jädrar vad det suktas efter hund – och hundvakter.