granada

Jamen det blev ju mycket leenden…

/ Hans Lind / Leave a comment

”Granada, land jag drömt om
Min sång blir zigenare när den är för dig
Min sång gjord av fantasi
Min sång, en blomma av melankoli
Som jag kommer för att ge dig
Granada
Blodigt land
På tjurfäktningseftermiddagar
Kvinna som bevarar förtrollningen
Av moriska ögon;
Jag drömmer om dig, rebell och zigenare
Täckt av blommor
Och jag kysser din karmosinröda mun
Saftigt äpple
Som talar till mig om kärlek
Granada Manola
Sjunget i vackra verser
Jag har inget annat att ge dig
Än en bukett rosor
Av rosor med mild doft
Som skulle inrama den mörkhyade jungfrun
Granada
Ditt land är fullt
Av vackra kvinnor
Av blod och sol*

(Agustin Lara 1932 – översättning ; Google)

Agustin Lara var mexikan men skrev om saftiga äpplen i Granada. Jag tror inte det växer äpplen i Granada. Det är för varmt. Men vad visste Agustin Lara? Han kanske menade apelsiner men det rimmade dåligt.

För apelsinträd kryllar det av.

Framförallt vid det vackraste klostret. Öde byggnad tänkte jag. Museum tänkte jag. Jag tänkte fel.

Det bor nunnor i klostret. Tysta nunnor. Man får inte prata med dem om man ser dem. Men man ser dem inte. De håller sig gömda. Från pratande turister.

Men ska man bara se en religiös byggnad så är det San Jeronimo-klostret. Slår katedralen med hästlängder.

Bägge religiositeterna kostar 7 Euro i entré-avgift. San Jeronimo är värt dessa 7 Euro. Katedralen kan man låta bli. Men Socorro Perpetua kyrkan är ju …rolig.

Man ska ta sig högt upp för att se staden. Upp på hotellets tak.

Rekommenderar hotel Room Mate Leo Tro dock inte på texten om ”heated pool”.

-”Alhambra! Du måste se Alhambra!” – säger alla som hör att jag ska tillbringa 30 timmar i Granada. Jag ser Alhambra från hotell-taket. Taket med den iskalla ”uppvärmda” poolen.

Jag såg Alhambra för 45 år sedan. Nu får jag inte se Alhambra. Från nära håll. Första lediga entré-biljett är till 19 juni. Adjö Alhambra.

Staden är fylld av grupper som ;

A) rusar runt med en karta med foton på där det gäller att hitta ett ställe och rusa snabbt vidare till nästa punkt. Som en sorts hysterisk Trim-orientering för USA medborgare

Eller

B) Hasar sig fram utan mål och mening förutom att vara nära guiden för att höra vad guden säger och ta foton på det som guiden pekar på.

Basaren. Gränder fyllda av butiker som säljer …. Precis samma saker i butik efter butik. Keramikgranatäpplen. Scarfar. T-shirtar.

Utanför basaren bidrar jag till ett inköp till en dam på Folkungagatan som samlar på badankor. Denna anka dansar flamenco.

Hamnar på bartorget. Plaza de Bib-Rambla. Tvekar. Baren som är mest bar inkluderar 6 nötskrikor.

Det är fult att bli berusad i Spanien. Sägs det. Jag tänker att dessa spanjorer tänkte att det nog bara är utländska turister runtomkring dem så då kan man vara berusad.

Jag stannar till där. Ser framför mig den första Negronin på 3 veckor.

Jag blir inte nötskrikig. Men jag känner mig lockad att pröva en cocktail som, jag aldrig kommer att dricka igen.

För mycket mescal-smak. Förstår namnet – Paloma Chingona.

Mat. Det behövs mat.

Och eftersom jag på tre veckor förbrukat knappat 120 euro på mat så… passar Puerta del Carmen väldigt bra. Propert. Stelt och som en spansk såpopera (klientelet).

”Saftigt äpple som talar till mig om kärlek”

Trots att det växer inga äpplen i Granada.

Tror jag.

Mitt liv som bergsbonde …

/ Hans Lind / Leave a comment

De 22 dagarna närmar sig slutet. I morgon åker jag till Granada för 30 timmar innan hemfärden.

Det har varit 22 lugna arbetssamma dagar. Upp varje morgon för att se vilka skador vildsvinen åstadkommit. En del morgnar har det varit nollskadigt. Andra morgnar har hela åkrar plöjts upp.

Fast som den amatörbonde jag är så tänker jag ju att vildsvinet i fråga identifierade sig som en jordfräs. Det blir fritt fram att plantera i det uppluckrade. Tror jag.

Det växte inget där innan. Så nu är det läge för potatis?

Det tog 2 veckor innan Nora the Dog accepterade mig och slutade hyperventilera. Nu är vi bästisar. Vi sitter på kvällarna vid fiskarna i dammen och hon äter mandlar och jag plockar tistlar från hennes päls. Hon är en tistelmagnet.

Jag trodde jag skulle vara hund- och katt -och husvakt. Men jag blev också en bonde. Det växer. Det frodas. Det torkas ut. Vandring med vattenslang har varit min arvedel. Ena dagen allt nedanför huset. ’”Glöm inte rosorna!”

Nästa dag allt ovanför huset. Och där sker odlingarna. Och vildsvineriet. Och koi -fiskarna i dammen. Dom ja. De två största och blekaste har dött. De bara låg på sidan och flöt. De små röda är fortfarande pigga – så jag antar att det var ålderdom – eller så behöver dammen rensas. Det ligger mycket döda växter på botten.

Fiskare är jag inte.

Katterna.

Jag har alltid gått omvägar runt katter. De är inte att lita på. Ögonen är som web-kameror med connection till Satan. Men de här katterna går inte omvägar runt mig.

Tvärtom. De första två veckorna knackade de på dörren kl 0730 varje morgon informerandes om att de var hungriga. Senaste veckan har lillkatten Matti knackat på dörren vid midnatt informerandes om att det ska sovas med ansiktet i min armhåla. Spinningen är väldigt högljudd samtidigt som det borras i täcket för att komma närmare.

18 timmar kvar på bergssluttningen. 18 timmar kvar som bergsbonde.

Sedan förväntar jag mig en dusch med vattentryck och stabilt varmvatten på hotellet i Granada. Och för att vara säker på att jag får en balans i livet så är det bokat en 4 dygnsresa till Wien i nästa vecka – inkluderande en middag på en restaurang med 1 Michelinstjärna.

Balans.

Jag kan inte vara bergsbonde hela tiden.

Men då och då.

En förberedelse för isoleringen

/ Hans Lind / Leave a comment

Tankarna kom när Robyn Wright bestämde sig för att isolera sig i en trasig stuga. Hon som hade iskalla ögon i House of Cards visar nu upp sorgsna ögon. Det är nog för att hon själv har regisserat filmen. En film som förutom isolering visar berg efter berg och en svartbjörn som förstör Robyn Wrights konservburkar medan hon gömmer sig på utedasset.

Sedan fortsatte tankarna om isolering när jag såg en tredelars dokumentär om längtan efter att bo med fler djur och färre människor. Precis som Robyn Wright har denna Rebecka noll koll på husen hon köper. Hästmyror och utedass. Dock ingen svartbjörn som förstör konservburkar men en Pelle som river ner en skorsten.

Culemborg – där jag är nu – är inte tömd på människor. Men av någon anledning hade de flesta villor flaggan på halvstång i söndags. Jag googlade för att se vem som hade dött. Det visade sig vara alla som dog i andra världskriget.

Dagen efter åkte flaggorna i topp. Då var det dags att fira befrielsedagen. 80 år efter avtyskningen.

Så även om det är folktätt i detta vattentäta samhälle – så finns den kulturella isoleringen. Den att inte veta varför flaggor används si eller så. För en dryg vecka sedan så kom det helt andra flaggor upp i kombination med fyrverkerier. Inte de nederländska – utan … ja jag fick fråga värdfamiljen över WhatsApp – varför fyrverkerier skjuts upp 2 dagar före kungens födelsedag och varför en icke-nederländsk flagga hissas på en del hus.

Det visade sig vara Malacker. som firade något. Knappast självständighet. För Malackahalvön tillhör 3 länder. Mysterium . Men en del av isolering. En kulturell isolering. Finnas i ett land utan att fatta vad som händer.

Allt detta är förberedelse. För det som komma ska. 23 dagar i en olivträdsdunge. Ett hus mitt ute i ingenting. Eller jo. Någonting finns det. Vildsvinsjägare på lördagsförmiddagar. Men inga grannar. Vatten via de gamla moriska vattenlederna från snön på Sierra Nevada. Jag har sett foto på vattentanken. Jag är inte orolig för att vattnet ska ta slut.

Det utlovas en 20-årig Volvo som sällskap – förutom de två katterna och en hund. Det utlovas 3 terrasser. För att se på olivträd. Och berg. Robyn Wright såg bara furor. Hon hade minsann inga olivträd i sikte.

Sällskapen i den kommande isoleringen

Det ska finnas en matbutik med tvättmaskin i närmaste stad sådär 8-9 kilometer bort. Tvättmaskin finns inte i olivdungen. Men det finns ju ingen som ser om jag går runt med smutsiga kläder. Robinson Lind i en olivdunge.

********

Efter olivdungen blir nästa utfärd till västra Sverige. Halvisolerat. 8 km till närmaste mataffär. Men bastu och gym i huset. Och badsjö ett ankskrik bort.

Halvisolerat.

Resten av året är oisolerat.

4 brittiska Home and Hounds att passa. Ja och en skotsk. Och så jul och nyår i Basel. Där jag inte har varit sedan jag 1982 sov på ett vandrarhem där madrasserna var fyllda av halm. Det är därför jag inte har återvänt,

Väggen som alltid följer efter

/ Hans Lind / Leave a comment

IMG_2457.JPG
Det är nog bara en gång som väggen har skapat problem.
Eller det var inte ett problem utan ett bekymmer.
–Señor! Ni som är så religiös kan väl bli gudfar för min son?
Jag är ateist.
Kyrkor är till för att sitta i. Kyrkor är också bra för att prata med döda anhöriga. I alla fall tända ett ljus för dem och tänka några tankar.
Men väggen har följt mig sedan 1993.
Då hittade jag den förgylldfeta madonnan på en marknad i Lima.
1999 hittade jag det feta Jesusbarnet i Granada i Nicaragua.
En av ikonkopiorna hittade jag i en kiosk vid en tung kyrka i Bukarest – 2005.
De andra kommer från Jerusalem 2004 – från den kyrka där jungfru Maria påstås vara begravd.
De har snurrat runt varandra på väggen som följt efter. I Bryssel. I Addis Ababa. I Nairobi, i Juba , i Lima och nu tillbaka i Nairobi.

Varför? Jo, nåt ska man ju samla på.
Jag hade en kollega en gång som samlade spypåsar från flygbolag.

Barn och budget – under en vild fläkt

/ Hans Lind / Leave a comment

Det ska byggas en kanal i Nicaragua. En rik kines som vill bli en av världens 3 rikaste, säger de. 2014 ska bygget för 40 miljarder dollar sättas igång.
-“Vi kan inte bara lita på kaffeproduktion, vi måste ha andra inkomster” säger damen vid frukostbordet.
Hoppet står till Kina.

I seminarierummet blåser fläktarna bort alla papper. Håret rufsas.
Utanför seminarierummet längtar man efter regn. En örfil av hetta.
Nu pratar Diani från Guatemala om hur man försöker få mer budgetpengar för handikappade barns rättigheter. Den statliga budgeten är alltför låg.
Land efter land berättar om hur man lockar, pockar, trycker på, motiverar, argumenterar för mer pengar till barns rättigheter.
Men… det handlar mest om omfördelningar av pengar. Av pengar som alla vill omfördela. Samtidigt ligger skatterna på hälften av genomsnittet i OECD länderna. Samtidigt finns stora informella sektorer där skatter inte alls hämtas in.

Så egentligen finns pengar för sociala satsningar – men snurrandes runt med sikte på Caymanöarna.

20130625-090033.jpg