Fårskallarna lagar god mat

Jan II lät dem välja. Ett universitet eller en boskapsmarknad. Staden Lier valde… boskapsmarknad.- Sedan dess har de kallats Schapekoppen – fårskallar. Universitetet hamnade i Leuven.

Lier skulle kunna vara en vacker stad där den ligger omringad av floden Nete. Men är sliten.

Det är tredje dagen i rad som jag dräller runt i Belgien. Zottegem. Aalst och nu Lier. Flandern. Runt.

Stadsmuseet.

Liers skyddshelgon St Gummarus har ett ståtligt relikskrin. Jag vet inte om han ligger i skrinet. Förmodligen. Däremot är det lokala ölet döpt efter honom.

Baren är ytterligare en av de barer där jag är yngst vid mina 68 år. En dam har två hundar i en barnvagn. En annan dricker champagne kl 11.00.

Men det är maten som lockat mig hit. En svårhittad restaurang med en Michelinstjärna. Neon. Tre år på nacken. Mycket fermenterat. Mycket ros-smak av ros-dippen. Mycket recycling. Gammalt bröd blir chips. Rosorna blir till rosendip.

Champagne. Svampbuljong. Endiver med ros-dip. Chips på brödrester. Friterad grönkål. Salami på vildsvin. Svampkrustad. Ostron i kålrabbi och sjögräs. Skrei. Lamm. Sparris. Rabarberglass. Kaffe. Konjak.

Jag rullar ut. Mest på grund av vin-paketet som hörde till maten. Och en servitör som fyllde på glasen hela tiden.

Dagen innan besökte jag Aalst. Staden som var ett rejält fascisthäng på 30-40 -talet.

Jag gör som jag brukar; Kyrka. Museum. God mat.

Nu äntligen är den i ständig restaurering stängda kyrkan St Martinus öppen.

Museet har en utställning om Aalst-bornas dryckesvanor. Det är mest ölunderlägg.

Jag letar efter restaurangen där jag för 3 år sedan åt god mat. Den är stängd. Jag väljer i stället det nyöppnade Steven. Där har sparrissäsongen startat. Det blir torsk. Med sparris.

Det är trångt mellan borden för det är en liten lokal. Så trångt så min bakdel river ner en gaffel från bordet när jag ska klämma mig fram.

Det äldre paret vid bordet bredvid – ja de är väl i min ålder – är tysta. Det går inte att tjuvlyssna på dem trots närheten. De säger ingenting. Bordet framför dricker. De väntar på en fjärde som ska komma. Så de dricker medan de väntar. Jag tror nr 4 kommer att möta 3 berusade vänner.

Tisdag besökte jag Zottegem.

Jag tänkte egentligen åka till Schellebelle för att orten heter … Schellebelle. Men en googling efter sevärdheter där säger att det finns inget sevärt i Schellebelle. Om de inte visar filmen Schellebelle 1919 – en film som gjordes av lokalinvånarna. Filmen visas inte. Så jag åker inte dit. Men till Zottegem. Där finns inget museum. Men ett rum om greve Egmont. Mannen och frun är begravda i varsin glaskista i en krypta som är låst men där en dam från stadshuset har nyckel och leder mig över torget till kryptan.

Egmont blev halshuggen i Bryssel. Han var för snäll mot protestanterna tyckte spanjoren och högg av huvudet på honom. Men Egmont finns överallt i stan. Slottet – nu bibliotek. Statyer lite här och var med honom.

Och ett rum i stadshuset.

Mat. Liv. Där är det marknadsmeny. Ja – tisdagar är marknadsdagar. Bonden Hans säljer bintje för 5 euro for 5 kilo – och så får man extra 5 kilo på köpet.

När det är marknad är det pensionärer med dramaten-kärror. Bredbent stolpar de fram i zickzack. Jag går slalom.

Men tillbaka till Liv.

Nu får det vara nog med Flandern-trippar. Köpenhamn nästa.

Generalstrejk…

… emot försämrade villkor för anställning och pensioner och löner. Tror man. För förslagen har dryftats i över ett halvår utan resultat. Det belgiska valet slutade med att ingen egen majoritet kunde bilda regering utan det dryftas och förhandlas och enas och oenas och inget resultat än.

Kungen har gett frist till 31a januari. Sedan får någon annan än Bart de Wever från NVA – största partiet – försöka få till en fungerande koalition. Kruxet är att han tidigare arbetat för – och kanske fortfarande – för ett självständigt Flandern och ska nu försöka styra landet med walloner som vet om hans inriktning,

I väntan på en regering

Flandern ja. Bokar ett bord på en lovande restaurang i Antwerpen för torsdag kväll. Deras hemsida är på två språk i detta trespråkiga land (flamländska, franska och tyska). Men språken de väljer är …… flamländska och …..engelska! Separatister !

Jag fick inte rösta i parlamentsvalet i Belgien – så jag är inte skyldig till den politiska röran. Däremot fick jag rösta till Europaparlamentet. Belgaren jag röstade på … förlåt flamländaren … blev inte invald.

Jag fick också rösta i kommunalvalet och valde då att personrösta på ägaren till favoritrestaurangen i grannskapet. Kan han sköta en sån bra restaurang och dessutom ha en väluppfostrad hund – Lola – så kan han säkert sköta en kommun också. Han blev invald. Flamländare.

Min kommun ligger längst ut till vänster av Bryssel – och det gör att det flamländskas mycket här. Om det är bra eller dåligt idag vet jag inte. Däremot var det illa här i början av 40-talet. Tyskarna lät meddela att kommunerna borde stämpla judars id-kort med ordet ”jude”. Alla kommuner i stor-Bryssel sade ”nej!”. Utom en. Min kommun. Jette.

Och går man på minnesmuseet i Mechelen och ser var man gömde judar, socialister, kommunister och andra som tyskarna jagade – så ser man gömställen i Wallonien – och bara några få i Flandern.

Ibland är det bra att inte förstå vare sig franska eller flamländska. Då kan jag gå runt och le och tro att allt är bra i min omgivning,