När man inte kan tjuvkika in hos grannen…

…för att se om de också blivit utan el.

Det finn ingen granne att tjuvkika på. Närmaste granne är tvärs över dalen. Och en ännu närmare uppe på kullen. Det är en samlargranne. Täppan fylld av saker. Igår förmiddag var det sortering av dörrknoppar.

Redan vid 13-tiden började spöken härja i huset. Familjens IPad började blinka. Diskmaskinen tjöt. Och så kom lugnet. Men från 14-tiden blev allt stilla. Tyst. Ingen el.

Och då är det bra med en granne att tjuvkika på för att se om de också är utan el. Eller är det bara jag och gullefjunet som sitter i tystnad?

Men AGA-spisen. Den fixar maten. Tack Gustaf Dahlén!

Men det blir allt mörkare. Sista promenaden med barnet har regnet upphört men blåsten viner.

Inget att göra. Sova. Men vaknar upp efter en timme för då lyser alla lampor. En stund. Familjen som är i Harrigate har ringt ett antal gånger. Oroliga. Men äntligen när WiFi är på så får de tag på mig. Det visar sig vara 411 hushåll utan elektricitet. Och så går strömmen igen men 23.31 vaknar jag av att alla lampor börjar lysa igen. Sedan dess har jag inte haft nåt behov av att kika in hos grannen.

Familjen återvänder en dag tidigare än planerat. Onsdag kväll. Jag får därför en extra dag i Cardiff. 3 nätter i Cardiff. Sedan 1 natt i London innan jag ska ta hand om nästa hund(ar). Minnie och Alfie. Och sen Gus. Och bägge familjerna har valt att bo i stora villor minst 25 minuters promenad från närmaste matbutik OCH restaurang. Bantning börjar 8e september.

Bägge familjerna har gasspisar så jag är inte rädd för el-avbrott där. Jag kan kika in hos deras grannar av andra skäl.

Ett nyårsaftonsdrama

Nyår. Helvete för hundar. Fyrverkerihelvete. Så i år kör vi tidig kväll. Hänger täcken för sängstolparna. Kurar och myser och somnar. Allt väl. Fram till 23.45.

Nej. Det är inget fyrverkeri. Det som sprakar och gnistrar är grannskapets WhatsApp grupp.

-”Vad var det där för oväsen?

Teorierna flödar tills grannen som drabbats berättar varsom hänt. Ett stort träd har brakat ner tvärsöver gatan med ett helvetiskt vrål rakt över hennes port. Hon kommer inte ut. Elledningarna hänger lågt med ett stort träd tvärs över. Det sprakar och det gnistrar från ledningen. Det brinner småeldar här och där.

Hon frågar efter telefonnummer till elbolaget (strömmen måste stängas av) och brandkåren (eldarna måste släckas). En rådig granne rusar upp mot polisstationen. Andra mindre rådiga grannar panikwhatsappar;

-”Someone has to do something!!!”

Under tiden gör de rådiga grannarna rätt saker.

Och de låter bli att skjuta upp sina raketer. Här är det ju farligt fyrverkeri i trädgrenarna.

Hunden sover lugnt. Men inget el. De dysterkvistigaste säger att strömmen blir borta 2 dygn. Men redan kl 11.00 på nyårsdagen är elbolaget där och sätter upp nya stolpar.

Och det är då jag ser könsskillnader. Kvinnor i grannskapet tar selfies och säger ”wow!”. Män i grannskapet ställer sig med händerna bakom ryggen, vecklar ihop pannan och kommer med förklaringar och utstöter varningar och vilket träd som kommer att falla härnäst. Det är kvartersmästerskap i mansplanining. De lyssnar inte på varandras teorier. Den egna teorin är bäst. Och mest eftertänksam. Tycker de själva.

Detta är världen i miniatyr.

En del agerar.

Andra ropar efter att andra ska agera (och tycker sig då ha agerat)

Och så kommer de som förklarar åt alla som inte lyssnar.

Och så jag som iakttar.

Och Arman som kissar på det fallna trädet.

Och om strömmen hade gått i Lima…

1530 på eftermiddagen började det brumma i Nairobi.
Av generatorer.
Elavbrott. Inte bara på jobbet och hemma utan i hela Nairobi och mellersta delarna av Kenya och kusten.
Fel i en “substation” meddelade Kenya Power snabbt i ett SMS.
På Twitter – se bilden – meddelades också att det var ett stort fel.
Och detta följdes av en hel del frågor “Vad har hänt?” när Kenya Power precis meddelat vad som hänt.

I en annan del av världen får en busschaufför meddelade från sin central att han måste återvända till föregående station med sin buss efter en olycka där.
Han ber passagerarna kliva av.
Det gör dom inte.
Dom strejkar.
Och när han vänder bussen för att köra tillbaka går de till attack.
En man slår chauffören.
Medan andra manliga passagerare hejar på.
Och skyndar på – i ett infernaliskt kackel.
Två sätt att lösa en krissituation.
Attack eller ignorera informationen.
Samma sätt egentligen.
Lyssna inte.
Fråga.
Tjata.
Bry dig inte om informationen.
Förvänta dig att den inte finns,