I Uganda riktas febertermometerpistolen mot pannan.
I Kenya riktas den mot örat.
I Zambia blir det 21 dagar i karantän om du har varit i VästAfrika.
(I alla fall i augusti – i oktober hade de lagt av med det).
Om 2 veckor är vårdavdelningen på Nairobi hospital klar för ebolapatienter.
I Uganda visar en dam ett sms om en redan död patient i Nairobi.
I Uganda säger kursledaren att man inte ska skaka hand – och definitivt inte kramas.
Och jag tänker – man ska alltså röra vid en sjuk människas spyor, bajs, blod, sperma för att bli smittad – varför inte då kunna skaka hand?
Och jag svarar mig själv – det är inte handskakningen det handlar om – det är berörandet. Sluta upp med att ta på varandra!
Inbillar man sig att man inte ska skaka hand- så lär man inte heller ta på folks blod. Eller något sånt.
Det blossade upp en Marburg epidemi i Uganda. Som inte blev en epidemi. En död och en smittad och sedan var det tyst. Väldigt tyst.
Och det är väl så. Det är inte smittorisken det handlar om.
Det är sjukvårdskapaciteten. Senegal hade det. Nigeria likaså.
Guinea Conakry, Sierra Leone och Liberia hade det definitivt inte.
Under tiden är folk rädda för att åka tunnelbana i New York.
Men där finns sjukvård.
Och det smittar inte på tunnelbanan.
Försåvitt man inte får för sig att ta på folks blod, sperma, spyor och bajs.
itsallabouttransparency 