Läser DNs intervju med Mattias Karlsson från Sverigedemokraterna.
Först fnissar jag. Sedan inser jag ju att karln inte skojar utan säger på fullt allvar att Decemberöverenskommelsen har gett för mycket makt åt en minoritet.
Läs det en gång till – f ö r m y c k e t m a k t å t e n m i n o r i t e t…
Säger den vikarierande partiledaren för ett parti med knappt 13% av rösterna i Riksdagen – ett parti som kräver att man ska förhandla med dem annars kommer de att rösta emot alla budgetar.
Står inte det hotet för ett krav på m e r m a k t å t e n m i n o r i t e t ?

Så jag skrattar inte,
Jag gråter inte.
Jag bara förundras hur folk går på den här märkliga “logiken”.
Och det är där jag blir övertygad om att Sverigedemokrati är inte politik – det är en tro. Bara troende kan så öppet blunda för det som sker runt en och blint rapa upp vad partiet matar ut.

D i k t a t u r — säger de. För de där 6 partierna har ju bestämt hur riksdagen ska fungera.
Ja – självklart. De har 81%s stöd bakom sig. Alltså är det demokrati och inte diktatur.

Jamen – invänder sverigedemokraterna – de 6 partiernas väljare hade ju inte gett mandat åt denna förhandling.
Nehej – så gav de sverigedemokratiska väljarna mandat åt partiet att rösta för att inte höja fattigpensioner eller a-kassa?
Plop liksom.

Massinvandring ylar de. 116 000 vandrade in 2013. Ja – bland dem drygt 50 000 svenskar.
Om jag flyttar till Sverige – är jag invandrare då?
Ja.

Säga vad jag vill om Jimmie Åkesson men han kunde i alla fall linda in orden och låta diplomatisk. Jag har svårt att se honom med bomberjacka på sig. Snarare en grön lodenrock med en liten liten tysk -svensk flagga på.
Men Björn Söder och Mattias Karlsson – man kan ta mannen ur bomberjackan men inte bomberjackan från mannen. Deras sätt att prata är bomberjackisk. Liksom spänna ögonen i en och sänkhöja rösten. Alltid med ett lätt flin i ena mungipan.

Så jag skrattar inte.
Jag gråter inte.
Jag mer förundras över behovet av enkla religioner.