Cardiff

Cardiff Cardiff stad i världen …..

/ Hans Lind / Leave a comment

Jag tar mig dit från Carmarthen, Det ser nybyggt ut. Tacka floden Taff som 1670 översvämmade staden och raserade fundamenten för St Mary kyrkan.

Men det är ett minne. Staden har klarat av romare, normander, engelsmän och turister. Och stadsarkitekter som sover på jobbet. Det är ett plåtter av byggnadsstilar.

Jag ska se staden. Hotellet lovar mig en ”city view”.

Så pass….

Ödetomter och järnvägsspår är väl också en del av city view.

En stad med slottet i byn kvar i staden. Slottet där ett besök leder till att stegmålet om 10 000 steg/dag uppfylls snabbt.

Ett bra museum. Nationalmuseet.

Förutom hiphoputställningen som känns som ett examensarbete från gymnasiet. Fri entré.

Ett mindre bra museum. Stadsmuseet. Cardiffs historia i ett hopplock där det krävs kompass för att hitta runt.

Folk gifter sig ofta i trakten. Det är möhippor och svensexor i varje kvarter.

Det är oväsen och det är tjo och tjim. På hotellet fyller en gäst 50 år. Hennes väninnor dekorerar hotellet med uppmaningar om att hylla 50 -åringen. Det fungerar sisådär.

Allt tjo och tjim är rimligt. Om det inte vore så att jag kom från den totala tystnaden i dalarna norr om Newcastle Emlyn. Där kunde man höra ljudet från fallande löv. Det kan man inte i Cardiff.

Inte ens i kyrkan.

Slutsats; är man ute för att fira nåt så ska man bege sig till Cardiff. Helst från måndag när jag har lämnat staden. En lördagkväll i Cardiff är en hörselskadekväll.

En fransk måltid med buller.

Men maten på restaurangen var prima!

Krog efter krog har skruvat upp volymen. Jag ger upp kvällen när jag ser en servitris i kort kort dirndl.

Adjö Cardiff

När man inte kan tjuvkika in hos grannen…

/ Hans Lind / Leave a comment

…för att se om de också blivit utan el.

Det finn ingen granne att tjuvkika på. Närmaste granne är tvärs över dalen. Och en ännu närmare uppe på kullen. Det är en samlargranne. Täppan fylld av saker. Igår förmiddag var det sortering av dörrknoppar.

Redan vid 13-tiden började spöken härja i huset. Familjens IPad började blinka. Diskmaskinen tjöt. Och så kom lugnet. Men från 14-tiden blev allt stilla. Tyst. Ingen el.

Och då är det bra med en granne att tjuvkika på för att se om de också är utan el. Eller är det bara jag och gullefjunet som sitter i tystnad?

Men AGA-spisen. Den fixar maten. Tack Gustaf Dahlén!

Men det blir allt mörkare. Sista promenaden med barnet har regnet upphört men blåsten viner.

Inget att göra. Sova. Men vaknar upp efter en timme för då lyser alla lampor. En stund. Familjen som är i Harrigate har ringt ett antal gånger. Oroliga. Men äntligen när WiFi är på så får de tag på mig. Det visar sig vara 411 hushåll utan elektricitet. Och så går strömmen igen men 23.31 vaknar jag av att alla lampor börjar lysa igen. Sedan dess har jag inte haft nåt behov av att kika in hos grannen.

Familjen återvänder en dag tidigare än planerat. Onsdag kväll. Jag får därför en extra dag i Cardiff. 3 nätter i Cardiff. Sedan 1 natt i London innan jag ska ta hand om nästa hund(ar). Minnie och Alfie. Och sen Gus. Och bägge familjerna har valt att bo i stora villor minst 25 minuters promenad från närmaste matbutik OCH restaurang. Bantning börjar 8e september.

Bägge familjerna har gasspisar så jag är inte rädd för el-avbrott där. Jag kan kika in hos deras grannar av andra skäl.

Främling i främlingarnas land

/ Hans Lind / Leave a comment

Om jag förstår det hela rätt så är ursprunget till namnet Wales =främling eller utlänning. Walha.

Så jag är en främling bland främlingar. Tågar från Paddington;

Där är alla främlingar. Främst japaner som attackerar björnen Paddingtons bänk och plattform 9 3/4 med kameror i högsta hugg och med uppropande till sina barn om hur de ska posera.

Men sakteligen börjar Walha närma sig. Jag ser fåren.

Jag ser stationsskyltarna och uppmaningar. Jag tänker att det är ett komplicerat språk men sen får jag det förklarat att om man bara känner till vilka ljud bokstäverna vill ha – så blir det enklare.

Fan trot.

Första natten i Albertawe – så kan Swansea också kallas – ”mynningen av floden Tawe”. Känd för poeten Dylan Thomas och får nåt annat. Säkert. Det är gråmulet. Fuktblöta hus. Ett 2 * hotell med den piggaste receptionisten nånsin. En öl och en kycklingburgare och en singel malt som hon häller upp som en dubbel malt. Bra så. Pensionärer och vägbyggare och jag.

Och en hare.

Tågar vidare. Till Carmarthen. Vi är 5 passagerare på hela tåget. Det smakar utflyttning. Eller att folk är på semester. Eller att folk inte åker tåg.

De åker inte heller buss. Jag är enda passageraren mellan Carmarthen och en bra bit på den krokiga vägen mot Castellnewydd Emlyn = Newcastle Emlyn. Staden med 1144 invånare.

Passerar det nationella ull-museet. Det vill jag inte besöka.

Passerar ett samhälle täckt av varningsskyltar och container-hem. Det vill jag inte heller besöka.

Men jag måste besöka Newcastle Emlyn. Där finns närmaste affär.

Familjen vars hus och hund jag ska passa har bara bott en vecka i huset. Sicksack mellan flyttkartonger och nymålade väggar. Men det är en gudagod plats att vara. Grönt så man behöver inte korsa floden för att se om gräset är grönare på andra sidan. Det kan det inte vara.

Mitt uppdrag. Eurasiern River. Stor risk att detta blir en total favorit.

Det blir en vecka här. Eller 6 dagar. Lite oklart när familjen återvänder. Men jag är en flexibel pensionär.

Efter dagarna med River blir det 2 eller 3 dagar i Caerdydd = Cardiff. Uppgift= gå i Gavin och Staceys fotspår. Fast Stacey bodde ju i Barry – några mil söder om Caerdydd. Blir det 3 dagar i Caerdydd så blir det en vända till Barry.

Sedan två familjer i London-trakterna som ska ha omvårdnad och skötsel. En hel månad som främling i britternas land.

I september nästa år återvänder jag till Wales. Pencoed med 9166 invånare och minst 2 hundar. Jag ska vakta de två hundarna. April – maj = Manchester. 1 hund.

Än så länge är 2026 ett öppet ark. Förutom Manchester och Pencoed.

Först blir jag lite upphetsad…

/ Hans Lind / Leave a comment

…när jag ser att den lilla ön som heter Mårtens Holme heter så för att en Mårten blev mördad där. Men det var ju inte denna ö – utan en ö med samma namn uppe i Bergslagen.

Då tynar upphetsningen.

Varför denna ö vid Tollare i Nacka kommun heter så är oklart. Men det är en trivsam ö med klippor och kvarglömt paraply.

En vecka i Tollare. En hund med bestämda vanor. Kola vill gå ut tidig morgon och sen kväll. Resten är strejk. Hon har också en klar uppfattning om var hon vill vandra. Det är bara att följa efter.

Tre katter. Eller två. Fast de är tre men Macchu ser jag totalt i 20 sekunder under en vecka. Hon avskyr sällskap och håller till inne i en garderob hela dagarna – men på kvällarna kommer hon ut ur garderoben (det är Pride-vecka) och botaniserar omgivningen,.

Så henne blir det inget foto på.

Picchu däremot. Pratsam hona. Också nattvandrerska. Katter på stan.

Duman. Betyder rök på turkiska. Ingen nattvandrare. Sover i stället i min säng. Spinner med låg volym så det är ok.

Tollare med vatten med skyddsduk. Tollare pappersbruk lyckades förorena vattnet med kvicksilver så det ligger en 30 000 m2 skyddsduk över slammet. Här badar folk. Nacka kommun tar inga vattenprover. Det är ingen badplats där folk badar.

Ute hos Mårten är det bättre att bada men där sköljs man upp på land så fort det passerar en fortgående flytetyg i sundet.

Här bor man stort men trångt. Stora lägenheter. Stora terrasser. Och grannen 7 meter bort. Men detta är inte Nederländerna så här är insynen begränsad. Det är grilltätt. Barntätt. Chihuahuatätt.

Men bara en djupfryst närbutik. Det är 25 minuters vandring eller 3 busshållplatser till närmaste ICA och 14 busshållplatser till ett utmärkt COOP i Orminge.

Två restauranger. Ett glasscafé.

Serviceindustrin har inte nått Tollare.

Härnäst blir det Stockholm, Dalarö, Stockholm, Bryssel, London, Swansea, Brongest, Cardiff, West Byfleet, London, Reigate, London, Bryssel, Åkersberga, Skarnes, Bryssel, West Byfleet, Basel.

Sedan är året slut.

Nästa år har jag bara en hundpassnings-bokning.